Förra sommaren slog Sirius till och värvade André Österholm, 23. Tre år tidigare hade han varit med och fört AFC upp i allsvenskan, mestadels var han inhoppare den säsongen. När den offensive pjäsen presenterades av Uppsalaklubbens sa han:
- Det har varit en speciell resa, jag har tagit en resa som inte många andra har tagit. Nu kände jag att det var dags att komma tillbaka och visa upp mig i allsvenskan och jag tror det kommer att bli riktigt kul-
Vad var det som var speciellt med Österholms resa? Efter att han lämnade AFC Eskilstuna vintern 2017 skrev han på för Coruxo i Segunda B, spanska tredjedivisionen. Och det var både slumpartat och oväntat. Det hela började med att han tränade med landslagsanfallaren John Guidetti, som då var i Celta Vigo.
- Jag tog en väldigt egen väg. Jag var i AFC och följde med upp i allsvenskan. Sedan fick jag en möjlighet att vara med på försäsongsträning med John Guidetti, som då spelade i Celta Vigo. Vi hade precis avslutat ligan och de var mitt uppe i den. Så jag åkte ner och tränade med hans pappa Mike som bodde nere i Spanien. Vi tränade på riktigt bra och helt plötsligt så var det en klubb där, Coruxo som jag sedan sajnade för, som upptäckte att det var en till svensk som var där. Alla visste ju vem John var efter vad han hade gjort för Celta och hur stor han var där. De bjöd med mig och efter två träningar gillade de mig så pass mycket att de gav mig ett kontrakt och jag kände direkt att det var superspännande samtidigt som spansk fotboll var någonting utöver svensk fotboll, säger Österholm till Fotbollskanalen.
Han fortsätter:
- Jag kände att jag fick gå min egen väg och utveckla saker på ett sätt som jag kanske inte hade fått göra i Sverige. Jag sajnade och jag har inte ångrat det en dag sedan dess. Den utvecklingen jag fick där var "monster" och nu känns det väldigt bra att vara hemma och spela i allsvenskan, säger han till Fotbollskanalen.
Så det var lite av en slump som du hamnade i Spanien?
- Absolut. Jag skulle dit och förbereda mig för att antingen skriva på för AFC eller en annan klubb i Sverige, det var lite snack med lite andra klubbar i superettan. Sedan dök det där upp och jag hörde mig lite för, precis som för andra här i Sverige visste jag ingenting om ligan. Därefter fick man höra att Castilla (Real Madrids B-lag) spelade i samma serie och Barcelona B gick upp det året och då kände jag att Spanien var landet att spela i. Johns pappa Mike bodde ju redan där, så jag kunde fortsätta träna med honom och hade turen att även kunna bo hos honom.
Men episoden sträcker sig egentligen ännu längre tillbaka i tiden. Österholm fick kontakt med John Guidettis pappa Mike för ett par år sedan, och de två kom överens om att inleda ett samarbete.
- Jag började egentligen jobba med hans pappa för fyra år sedan och även det var också lite av en slump. Vi kom i kontakt och sedan började vi sätta igång och jobba direkt. Det resulterade i att jag fick chansen att träna med "JG". Därefter blev jag och han tajta, jag kom ner dit, tränade och softade med dem. Många som flyttar utomlands har problem när de flyttar för de kommer till ett nytt land, känner ingen, har svårt att komma in och så vidare - men jag hade bra folk där som hjälpte mig och sedan lärde jag mig spanska väldigt tidigt. Det blev bra.
Den spanska tredjeligan var inget nerköp, snarare det motsatta. Där tog han steg som han kanske inte hade tagit i Sverige. På köpet blev John Guidetti en väckarklocka som fick polletten att trilla ner.
- Innan jag träffade Mike trodde jag att jag tränade tillräckligt. Det är många fotbollsspelare som först tror att de tränar tillräckligt och först senare inser de hur mycket som egentligen krävs. När jag kom till Spanien och förstod jag allt arbete som John har lagt - och fortfarande lägger – ner, och då förstod jag också vad som verkligen krävdes. Sedan dess har vi bara ökat och kört på hårdare och utvecklat alla delar, helheten.
Under sin i Spanien representerade han dels Coruxo, dels Villanovense. Ligan höll relativt bra kvalitet, om än varierade. Ibland kunde det stå en blivande stjärna på andra sidan planen, ibland var inte fallet så.
- Överlag kändes det bra, jag levererade poäng och spelade. Det var en väldigt bra upplevelse, som jag inte tror att många svenskar varit med om. Ena helgen möter man Castilla borta och ser Zidane sitta på läktaren och andra veckan möter man ett B-gäng på en konstgräsplan i södra Spanien. Det är så stort och så oerhört många lag i Segunda B, så det var kontraster hela tiden. Det var en otrolig upplevelse och en otroligt utvecklande fotbolls miljö.
Fick du spela mot några notabla spelare med tanke på att du bland annat mötte Castilla?
- Ja, Vinicius Junior var ju hyfsad. Sedan hade de en annan kille som är utlånad till Leganés, Oscar Rodriguez, som satte två frisparkar mot oss som om det var ingenting. Mot Atlético Madrid borta var jag vänsterytter och mötte en högerback som nu är permanent uppflyttad till A-laget. Man mötte spelare som var på gränsen till absoluta toppnivån. För mig är La Liga, och kommer nog alltid att vara, den bästa ligan. Nu är man tillbaka i Sverige och allsvenskan och det är annorlunda och kanske lite mer löp och fysiskt spel, och det ska bli väldigt spännande att ta med sig det man lärt sig i Spanien och visa upp det här i Sverige, för jag tror verkligen att det kommer att synas.
Tillbaka till Sverige och Sirius. Österholm skrev på ett kontrakt med Uppsalaklubben över två och ett halvt år förra sommaren. Men starten blev knappast vad han hade hoppats på. Han spelade 25 minuter i 4-0-förlusten mot Djurgården på bortaplan. Sedan rök korsbandet.
- Jag hoppade in mot Djurgården på bortaplan. Sedan skedde det på en träning bara tre dagar efter det. Därefter spelade jag 120 minuter mot Karlstad i svenska cupen. Det var lite sjukt, men sedan såg de på röntgen att det (korsbandet) var av. Alla var lite chockade, framför allt eftersom jag aldrig varit allvarligt skadad förut. Sedan sa de att det var korsbandet… Jag hade spelat en hel match i två gånger 15 minuters extra tid, visserligen med tejpat knä, men ändå. Men man fick i alla fall göra sitt första mål för klubben (skratt).
Österholm fortsätter:
- Man var så sjukt taggad på komma hem och spela i allsvenskan och så där. Bara auran av att spela mot Djurgården i den första match i allsvenskan på Tele2 gjorde att man blev supertaggad och sedan hände allt det där. Så fort det hände och jag fick höra att det var korsbandet så var tankarna direkt: "Okej, nu får jag en möjlighet jag aldrig fått tidigare att bygga upp mig till ett, ja, ett riktigt monster rentav". Nu har jag jobbat i sju månader med alla delar som jag inte jobbat med tidigare. Nu känner man sig starkare än någonsin och är supertaggad och superredo på att spela i allsvenskan igen. Det känns helt ärligt som att jag inte har missat någonting, utan jag har bara gnuggat på och varit superfokuserad
Backar man bandet så var Djurgårdsmatchen inte den enda han gjorde under förra säsongen. Efter att han råkat ut för den allvarliga knäskadan gjorde han ytterligare ett framträdande. Österholm spelade 120 minuter i cupmötet med Karlstad. Om han lade märke till att något var på tok med knäet? Nja.
- Det skedde av en ren olyckshändelse på en träning, jag krokade ihop med någon, och kände att någonting vreds till. Jag hoppade lite grand, vinkade till tränarna och sa: "Jag kommer in snart". Då kom vår fysioterapeut löpande, kollade på det och sa: "Nej, vi avvaktar". Men sedan dagen efter tyckte jag att det kändes okej, jag tränade och sedan var jag med och spelade i cupen. Jag kände ju att det var någonting, men aldrig att det skulle vara korsbandet. Det var det sista jag trodde. Efteråt har hört man så mycket från läkare, och det har varit folk som har velat forska på mitt korsband. De pratar främst om att det är grundträningen runtomkring knäet som kan ha varit till stor hjälp.
Sedan dess har han blivit förpassad till rehabrummet. Rehaben går framåt, och mycket tyder på att han kommer att vara tillbaka kommande säsong.
- Jag ligger bra till. Det har gått drygt sju och en halv månad och det har egentligen inte varit några problem någon gång under rehaben. Vi har följt en plan och gjort det noggrant. Nu har jag gått in lite mer i passningsövningar och avslut. Nu när vi går in i åttonde månaden är planen att gå in lite mer i possession och den biten. Sedan siktar vi på att jag är redo för spel efter ungefär nio månader.
Förhoppningen är alltså att vara tillbaka om ungefär en och en halv månad?
- Ja, ungefär så. Grejen är att den känns riktigt bra nu och det har det gjort ett tag. Vi har sagt redan från början att det viktiga är att jag kommer tillbaka i samma skick som jag var före skadan för att se till att det här är första och sista skadan. Med allt som hänt runtomkring har det också blivit så att man inte missat någonting i seriestarten, och det har gjort att jag har kunnat fokusera ännu mer på att komma tillbaka ännu starkare än innan.
Du kommer av allt att döma under den här säsongen när den nu drar igång, vad har du för förhoppningar?
- Vi som lag i Sirius har pratat mycket om målsättningar och vi vill förbättra oss varje år. Just nu tycker jag att vi har alla möjligheter med tanke på hur vi sett ut och hur truppen ser ut samtidigt som hela organisationen vill framåt. För egen del är det att göra en ordentlig första säsong i allsvenskan och leverera med poäng. Det är det jag ska göra. Sedan vet jag att folk berättat när de kommer hem till allsvenskan är det är svårare än man tror. Men nu har jag fått träna, varit med i klubben och jag känner spelarna och allt sådant där.