Mohammed Al-Hakim sätter visselpipan i munnen och blåser av matchen på Gamla Ullevi. Resultattavlan visar 0-4.
Häcken har spelat ut IFK Göteborg och tagit sitt första SM-guld någonsin. Bortalagets spelare och ledare firar och hemmalaget försvinner snabbt in i omklädningsrummet. Någon ledare säger till Blåvitts spelare att gå ut igen och tacka sina fans. De flesta går tillbaka in i spelartunneln - men stoppar och vägrar att gå ut på plan igen.
- Vi kan inte gå ut där. Vi ser ut som idioter, ropar Marcus Berg.
Häckens spelare firar med sina fans innan de kommer ut till media som står utanför omklädningsrummet.
Even Hovland har bandage med blod på runt huvudet efter en smäll han fick under matchen.
- Det är ingen fara. Det var bara en liten smäll. Två stygn bara. Inget att snacka om, säger han.
Johan Hammar är högljudd, slår i glasdörren och skriker av glädje.
- Nu ska jag fira. Jag kommer inte att komma hem på flera dagar, säger han.
Simon Gustafson dricker öl och funderar.
- Det är när man tänker på alla runt klubben, hur mycket det här betyder för många, som man blir känslig, och jag brukar inte bli så känslig. Det här gjorde vi alla inom Häcken tillsammans, säger han.
Spelarna försvinner in i omklädningsrummet och byter om innan bussresa till Bravida Arena.
Ungefär 250-300 supportrar kommer till Bravida före spelarna. De väntar och sjunger. Plötsligt kommer Samuel Gustafson gående.
- Jag gick hem efter matchen och firade lite med några nära och kära. Sedan tog jag en promenad hit.
Mer hinner han inte säga innan fansen får syn på sin guldhjälte. De rusar fram, lyfter upp och kastar honom i luften, och tar emot. En gång till. Och en gång till. Samuel ser orolig ut där han flyger i luften.
Bussen dyker upp. Jubel. Fyrverkerier. Spelarna går ut ur bussen och sedan följer 30 minuter av kramar, sånger och dans.
- Det är helt otroligt att se så många här. Jag hade inte förväntat mig det, säger Alexander Jeremejeff.
En supporter går fram till Per-Mathias Högmo.
- Tack för den bästa dagen i hela mitt liv, säger hon.
Festen fortsätter inne i loungen på Bravida Arena. Där samlas spelare, ledare, styrelse, familjemedlemmar, samarbetspartners och supportrar.
Norrbys tränare Mak Lind, som spelade i Häcken för nio år sedan, dyker upp. Han är inte ensam om att fira klubbens guld trots att han är i en annan förening. Elias Gustafson är också där. Han spelar i Örgryte och är lillebror till Samuel och Simon Gustafson i Häcken. Nu har han på sig en tröja som det står Svenska Mästare på.
Even Hovland ser ut att jobba på stället där han hela tiden går runt med champagneflaskor och fyller på exakt allas glas.
Efter att alla har minglat en stund så är det dags för middag. Det blir halv special.
När alla har ätit färdigt är det dags för några tal. Joakim Geigert (Glöm inte tandborsten) är konferencier.
Först upp på scen är klubbchef Marcus Jodin. Han säger att han inte ska vara långrandig, men är ändå den som håller det längsta talet. Han hyllar alla.
Even Hovland tar ett nytt varv runt borden och fyller på folks glas med champagne.
Förre Häcken-kapten Rasmus Lindgren kommer fram och berättar att han stod på etager över Häckens klack på Gamla Ullevi och grät när laget tog guld.
- Laget har spelat så sjukt bra. Man har spelat ut AIK, Djurgården, Malmö FF, IFK Göteborg. Det här mittfältet är det bästa som någonsin har varit i allsvenskan. Om inte Samuel blir uttagen i landslaget så är det något som är fel, säger han.
Dags för nytt tal. Ordförande Anders Billström tar plats på scen, och det tar inte lång tid innan han ropar upp Erik Friberg. Billström vill intervjua Friberg.
- Hur känns det? frågar Billström.
- Det är en ära att stå bredvid Göteborgs mäktigaste man, nästa år Europas mäktigaste man, svarar Friberg.
- Vilket är det bästa laget som du har spelat i? frågar Billström.
- Häcken 2022, svarar Friberg, samtidigt som Even Hovland tar en ny runda bland borden och fyller på med champagne.
Nu är det sportchef Martin Ericssons tur att hålla tal. Han har lovat sin fru att inte prata för länge.
- Vi är bäst och det är inte slut än. Jag vill rikta ett tack till min chef Marcus (Jodin, klubbchef) att jag får jobba som jag vill och att jag har fritt att värva vem jag vill. Jag får värva Ronaldo om jag vill, men han är lite för gammal…
Peter Abrahamsson avbryter från sin plats och skriker rakt ut:
- För helvete gubben, vi har vunnit guld!
Nästa talare är Per-Mathias Högmo.
- Ni spelare slutar aldrig imponera på mig, säger han.
Högmo hyllar materialförvaltare, ledare och nämner sedan fyra spelare.
- I somras gick jag med Ali (Youssef) och William (Milovanovic) till Biskopsgården. Det gjorde ett stort intryck på mig. Det var vacker natur och det var bra att se området. Ali du har haft otur med skador under året, men du är en kämpe och en viktig del av det här.
- (Erik) Friberg, utan dig hade vi kanske inte hängt kvar förra året. Sedan fick du uppleva något tufft när jag kom till dig två veckor innan premiären i år och sa att det skulle bli Samuel som skulle få spela på den positionen. Det var tufft, men din karaktär har stor del i att vi vann serien.
- Samuel, din professionalitet och vilja och höga standard. Du kommer utvecklas ännu mer till en toppspelare, och du är en väldigt bra representant för spelargruppen.
Sista talaren är Ida Redig.
- Jag ska spela Häckens nationalsång (Från Hisingen till framtiden). Det var mycket media och recensioner när vi släppte låten tidigare i år. Man tyckte att den var… nja… det var Joel Alme hit och Markus Krunegård dit. Men en sak ska dom ha jävligt klart för sig, Alme och Krunegård har inte vunnit SM-guld med sina låtar.
Låten spelas två gånger, efter önskemål från Ibrahim Sadiq. Spelare och ledare är med på scen. Högmo får micken, men är inte säker på texten. Det är Jodin.
Slut på alla tal. Dags för fest.
DJ sätter på… John Guidetti-låten. Abrahamsson, Hammar och de andra spelarna dansar med till låten. Var är Jeremejeff?
Spelarna samlas på scen och dansar och hoppar.
Högmo kommer bort och pratar fotboll. Varför var det viktigt för honom att åka till Biskopsgården med Ali Youssef och William Milovanovic?
- Det var mycket som hände där då. Jag ville dit och se var de kommer ifrån. Det var bra för mig och jag tror att det betydde en del för spelarna. Det är viktigt att vara påläst om områdena som ligger här.
Elias Gustafson har anslutit upp på scen och dansar och dricker rakt ur en flaska champagne. Even Hovland ser undrande ut, men går vidare och fyller på folks glas.
Pratar under kvällen med flera spelare om nästa år. Alla tycker att det ska bli spännande att försöka kvala in till Champions League. Men det är också en samlad oro över vad som händer med Alexander Jeremejeff och Per-Mathias Högmo.
Så vad säger huvudpersonerna själva?
- Det tar vi inte i dag. Nu ska vi bara fira, säger Jeremejeff.
- Jag har kontrakt i ett år till och det är där vi är nu. Så vi får se, säger Högmo.
Plötsligt tar någon, som jag inte kan se, mikrofonen och skriker:
- Nu drar alla till Park Lane. Alla till Park Lane. Nu. The crazy kungen. Follow us outside, the bus is waiting - aaaaaoooooo.
Klockan är på väg att slå tolv på natten när folk lämnar Bravida Arena för att åka till Park Lane.
En halvtimme senare är de flesta på plats på krogen på Avenyn. Klubbchef Jodin skämtar och säger att vi kan gå hem, att han lovar att smsa om det skulle hända någon skandal.
Inne på stället är stämningen i topp. Erik Friberg hänger i baren och tar en hot shot. Samuel Gustafson håller i en öl och dansar, och det gör även den förre sportchefen Sonny Karlsson. Danskduon Mikkel Rygaard och Kristoffer Lund står på dansgolvet och viskar till varandra och ser luriga ut.
Och där kommer Even Hovland… med en stor öl i handen. Då har nog champagnen tagit slut?