För exakt en månad sedan blev mittbacken klar för ett säsongslångt lån till Malmö FF från ryska FK Rostov. Vägen dit gick bland annat via en 16 timmar lång tågresa från Rostov till Moskva, och lite mer än en vecka senare hoppade han in under den sista halvtimmen när MFF försvarade hem ledningen mot Djurgården och säkrade en finalplats i svenska cupen.
Dennis Hadzikadunic blev sedan sjuk och missade Bosnien-Hercegovinas träningslandskamp mot Georgien. Han var tillbaka och startade i nästa mot Luxemburg, säger att det "kändes som att spela fem matcher i en" efter sjukdomen, innan nästa start kom i den allsvenska premiären.
MFF bortaslog Kalmar FF med uddamålet och precis som mot Djurgården hade motståndet svårt att skapa målchanser när Hadzikadunic var på planen.
- Jag tror att det kanske är enklare att anpassa mig, med tanke på att jag varit här förut. På fotbollsplanen försöker man göra det så bra som möjligt, och jag känner ändå ganska många spelare här sedan tidigare. Jag har kommit in i gruppen ganska bra, folk har tagit hand om mig och jag trivs riktigt bra. Och jag tror att kommunikationen utanför planen med mina lagkamrater hjälper också på planen. Vi alla hjälps åt tillsammans, säger MFF-försvararen.
För knappt fyra år sedan tog han chansen att bli utlandsproffs efter en succévår på lån i Trelleborgs FF. Genombrottet i Malmö kom aldrig - istället blev Hadzikadunic ordinarie efter ett års tid i det ryska mittenlaget Rostov. Malmöiten säger att det är en annan fotboll där, mer fram och tillbaka och en liga där alla kan slå alla.
- Det är det "mindsetet" jag fått därifrån när jag kommit hit, att det inte finns några enkla matcher. Även om jag är här eller varsomhelst. Jag har lärt mig därifrån att det är på liv och död. Det är inte så att vi var en toppklubb, men vi kämpade och kunde ibland vinna mot bra lag som Spartak och Lokomotiv och så. Sedan kunde vi förlora mot folk som är i botten. Det svänger jättemycket där borta, säger Hadzikadinic.
Rostov inledde denna säsong dåligt i Premier Liga och blev dessutom av med tränaren Valerij Karpin till det ryska landslaget. Hadzikadunic startade åtta av de nio första ligamatcherna för Rostov. Efter det fick han bara spela i tre halvlekar.
Vad berodde det på?
- Alltså saken är att vår huvudtränare Karpin stack till det ryska landslaget och slutade i Rostov. Då fick vi en annan tränare, Semin (Jurij) från Lokomotiv, och hade honom ett tag. Det gick inte så bra för laget då, sedan lämnade han och så kom en ungdomstränare upp. Där minns jag att första matchen med honom bröt jag näsan i typ 44:e minuten. Jag hade jätteont, och efter det fick jag inte spela. Det får stå för honom - för mig var det lite konstigt. Bryta näsan och sedan inte spela någonting - det får stå för honom. Det är coachen som bestämmer och jag har full respekt för vad han tycker och tänker. Sådan är fotbollen, det är bara att acceptera och träna hårt den resterande tiden man är där.
Rostov avverkade tre tränare efter Karpin - som kom tillbaka till klubben i samband med Hadzikadunics utlåning. Tränarruljansen är dock inte MFF-backens problem längre. I kväll väntar en hemmapremiär mot Elfsborg, med pappa och storebror Hadzikadunic på läktaren tillsammans med kusiner.
Dennis Hadzikadunic njuter av att vara tillbaka i pojkrummet på Söderkulla i Malmö.
- För mig har det varit som en dröm. Från att vakna varje gång i Ryssland till att vakna här hemma - det känns som att jag är på semester - för varje gång jag varit på semester var jag hemma. Och för mig känns det lite overkligt. Eller det har känts, fast nu kommer jag in i det lite mer. Det är alltid roligt att vakna i sin egen säng, se mamma och pappa, min bror - det är en riktigt, riktigt bra känsla.
Det låter som att det var lite jobbigt i Ryssland?
- Ja, alltså, vad ska man säga... För mig personligen tycker jag att det varit riktigt lärorikt. Men det har varit jobbigt att vara så långt borta från familj, vänner och allting. Man vänjer sig också vid det, men varje gång jag kommit hem på semester och så i Malmö har jag verkligen njutit av min tid, och det gör jag varje sekund här också. Men så klart, när man bor långt borta - du är ute i skogen själv och kämpar, förstår du? Det finns inte att du kan komma hem, (och) mamma och pappa är där varje dag. Det är bara telefonsamtal och du ser inte dem fysiskt. Men på det sättet tycker jag att det testat mig rejält, och jag har växt som person jättemycket. Det är inte samma Dennis som sitter här som var här för 3,5 år sedan.
Hadzikadunic spelade fem matcher för Malmö FF:s A-lag under 2016 och 2017, och står på 15 A-landskamper för Bosnien-Hercegovina. Han har också representerat Sverige på alla nivåer från U16- till U21-landslag.