Vito Hammershøy-Mistrati, 30, anslöt nyligen till IFK Norrköping. Den 30-årige danske mittfältaren kom närmast från knapp speltid i den rumänska storklubben Cluj, och bär nu nummer tio på ryggen i Peking.
Hammershøy-Mistrati har under senaste veckan varit med på IFK:s träningsläger i Spanien, och trivs redan bra i sin nya klubb, då han nu lärt känna sina nya lagkamrater bättre på och utanför planen.
- Det är en väldigt bra grupp med talangfulla spelare och jag tycker att laget har stor potential, samtidigt som vi jobbar väldigt hårt. Jag tror att det kanske kommer ta lite tid till vi gör topprestationer, men om vi fortsätter jobba så här är jag säker på att vi kommer att göra det, säger mittfältaren till Fotbollskanalen.
30-åringen, som gjort över 100 matcher med Hobro och Randers i Superligan, ryktades även vara aktuell för danska klubbar, och berättar nu om varför han ville till Norrköping.
- Jag ville stanna utanför Danmark, då jag spelat i Danmark hela mitt liv. Jag var i Rumänien i sex månader och jag kände att jag fortfarande ville spela utomlands, så det var anledningen, och Norrköping och Glen (Riddersholm, tränare) ville verkligen ha mig och hade en plan för mig. Det fanns även andra klubbar i andra länder, men de visade inte tillräckligt intresse, säger mittfältaren.
- Jag hade sex månader, där jag inte var en del av laget. Jag känner att jag behöver vara en del av ett lag och ha en roll i ett lag. Jag vet att jag åtminstone har en chans till det i Norrköping, och jag ser att det finns mycket potential och jättebra supportrar som skapar en jättebra atmosfär. Därmed kan det vara en riktigt bra plats att vara på, fortsätter han.
Hammershøy-Mistrati berättar att det både var tufft och lärorikt i Rumänien. Han tar med sig värdefulla erfarenheter, men fick inte spela så mycket med tio matcher på ett halvår.
- Det var väldigt frustrerande. Jag startade väldigt bra, men sedan blev jag skadad och efter det kom jag inte tillbaka. Det var många saker som hände, och det är en annorlunda mentalitet och kultur, inte som i Skandinavien och i Västeuropa. Det är på liv och död. Jag vill inte säga att jag inte hade förmågorna för att spela, men det var väldigt tufft mentalt och jag lärde mig mycket, säger han och fortsätter:
- Jag fick upplevelser som jag tar med mig i livet och nu är jag en starkare spelare. Jag är därmed inte besviken över att jag gick dit. Det var en väldigt bra upplevelse - tuff men bra. Jag har växt som person och fotbollsspelare, så nu är jag bättre än vad jag var innan jag flyttade till Rumänien.
Hammershøy-Mistrati berättar bland annat att det var tufft att vara på hotell under stora delar av sejouren i Cluj. På sex månader var han hälften av tiden på hotell - borta från sin partner.
- Jag har lärt mig mycket om hur fotbollslivet kan vara. Allt är inte en dans på rosor. Även om det är välbetalt tänker man ibland för sig själv att det inte är värt pengarna, då det är tufft att vara iväg från sin familj. På sex månader var jag på hotell i tre månader. Tre-fyra dagar i veckan var jag på hotell, och jag hade med mig min flickvän (till Rumänien), så det var svårt, säger han.
Spelade ni kort, eller vad gjorde ni när ni var på hotell?
- Vi gjorde ingenting. Det finns en skillnad gällande lagmentalitet där i jämförelse med Sverige och Danmark. I Rumänien hade man såklart trevliga lagkamrater, men i slutändan var man där för sig själv. Man kände det, då det inte var sociala träffar, säger han och fortsätter:
- Man gick aldrig ut på middag med laget eller gjorde sociala grejer tillsammans. Man tillbringade mycket tid i sängen på hotellet med en iPad eller vad som helst. Det var inte så trevligt, men tränaren ville ha det så, för att ha kontroll över vad spelarna gör när de inte är och tränar.
Nu är Hammershøy-Mistrati i stället glad över att vara i Norrköping, och ser många år framför sig på planen. 30-åringen har inte allt för länge spelat högstaligafotboll, då han är en ”late bloomer” och först gjorde debut i danska Superligan vid 25 års ålder.
- Första fem åren var svåra för mig. Jag behövde jobba, då jag bara hade deltidskontrakt i mina klubbar. Jag lärde mig mycket och fick en hunger att bli bättre, tjäna bättre pengar och göra något av mig själv. Jag såg spelare, som jag spelade med som ung, i Tyskland och Skottland. Jag var avundsjuk på dem, och det var inte bara att jag vaknade en dag och tänkte: ”Nu ska jag förändra mitt liv”. Det hände steg för steg, och jag blev mer och mer mogen, säger han och fortsätter:
- Det tog kanske lite tid för mig att lära mig den mentala delen av fotbollen. Det finns så många spelare som kan göra nästan samma saker, men skillnaden är i huvudet. 80 procent av fotboll spelas i huvudet, då många spelare har mer eller mindre lika kvaliteter, men det går att göra skillnad med hur man är mentalt. Jag lärde mig det, men det tog några år, och jag ångrar inte något. Nu är jag 30 år och jag har fortfarande en stor hunger att nå framgång och göra bra resultat. Jag har sett spelare som blivit 30 år och sedan har det bara gått nedåt, men jag känner att jag fortfarande har mycket att visa och lära. Jag tror därmed på ett sätt att det är en fördel för mig att jag är en ”late bloomer”.
Dansken tycker även att han har rätt egenskaper för att spela en lång tid framöver.
- Jag vill spela till jag inte kan göra det mer. Jag lever inte på min snabbhet, då jag inte är så jättesnabb och jag lever inte på min styrka. Jag lever bara på mitt huvud. Det går att se på Luka Modric och Toni Kroos, som inte är de perfekta atleterna, men som fortfarande spelar på toppnivå, och jag tror även att det är möjligt för mig att spela till jag är 36-37 år. Jag känner att jag har många år kvar i mig.
Men här och nu är alla 30-åringens tankar på den kommande säsongen.
Norrköpings nya nummer tio har noll fokus på sig själv, då han enbart vill vara med och hjälpa Peking till ny framgång efter fjolårets tuffa säsong.
- Jag är inte egoistisk, och jag kommer inte säga att jag kommer att göra tio mål och tio assist eller något sådant. Jag förväntar mig bara att jag ska prestera bra och vara en del av laget, som ska nå stor framgång. Jag har inte några mål för mig själv, enbart för laget.