Strax innan jul kom beskedet: Helsingborgs IF förlängde med Rasmus Jönsson, ett avtal som sträcker sig fyra år framöver. Han hade återvänt under sommaren och spelade under hösten för knappt någon ekonomisk ersättning, och trivdes så bra att prioriteringen var att stanna.
- Eftersom jag hade haft det lite tyngre i några år, så bara kände jag i höstas att jag ville komma hem och bidra. Bara fokusera på det halvåret och försöka få lite motivation och glädje för fotbollen. Njuta av att spela fotboll för det HIF som man älskar, och sedan skulle jag ta det andra i vinter. Efter sista träningspasset kände jag att det var ett avtal här som jag var ute efter.
- Det var över förväntan att komma hem. Speciellt i början när man fick en väldigt bra boost av det. Jag hade inte så bra fysisk form och ändå så fick jag den starten. Den var kanske lite ”för bra” sett till var jag låg till fysiskt.
Den starten inkluderade bland annat en debut borta mot Jönköpings Södra där han var bäst på plan, och följdes av mål i tre raka matcher. Det kom en liten dipp i slutet av säsongen, men det var nog väntat sett till Jönssons fysiska status. Under hela perioden försökte han också stänga ute alla tankar om framtiden och bara njuta istället.
Det var på gång med en flytt till HIF redan inför säsongen 2018, men det gick inte att lösa med Odense.
- I slutet (av tiden i Odense) var det bara att man vill hem och hjälpa till och spela. Även för egen del, man behövde den boosten för att hitta tillbaka i sin karriär.
Perioden utomlands varade i sju år, i Wolfsburg, FSV Frankfurt, Ålborg, och Odense. Han fick speltid i början av tiden i Wolfsburg, men tappade sedan mark där. Under lånet i FSV Frankfurt åkte han på en skada och kunde bara spela sex matcher. I Ålborg startade han ofta som anfallare i början, men mot slutet blev det mer tid på en kant. I Odense var han i princip bara på en kant.
- Jag hade ett halvår där jag hade en riktigt bra vår (som yttermittfältare), men jag känner att om man ska få ut 100 procent av mig så ska det vara den rollen jag hade i höstas, som en av två anfallare. Det är där jag presterar som bäst, men sedan kan jag spela på olika positioner. I tiden i Ålborg hade jag en period som innermittfältare också. Det var väl det som var lite synd med tiden i Danmark, att man blev lite ”runtkastad”.
- Men jag är en sådan spelare att jag gör det, där det viktigaste är att man ställer upp för laget, och har jag varit på en kant har jag inte sagt nej utan har gjort mitt bästa. Jag vill inte klaga för mycket på det.
Nu ska han försöka visa i allsvenskan 2019 att han kan vara minst lika bra som den allsvenska publiken minns honom som.
- Jag hoppas jag kan hitta till den nivån jag vet att jag kan. Både så som jag var när jag lämnade, och även som jag känner att jag har visat i perioder i Danmark.
När det gäller det nya kontraktet med HIF så har Jönsson tidigare berättat för HD att ”finns det ett par grejer i kontraktet som gör att jag inte är helt låst” när det kommer till en möjlig flytt framöver, men också att han kunde tänka sig att stanna i HIF karriären ut.