AIK har radat upp topplaceringar under 2000-talet. Svartgult har två SM-guld (2009 och 2018), sex andraplatser, och fyra tredjeplatser. Därtill vann man SM-guld 1998 och slutade tvåa 1999.
Patrick Englund vann SM-guld med AIK som spelare 1998, och 2018 var han styrelseledamot då klubbens andra guld på 2000-talet bärgades. När han gästar podden "Lundh" berättar han om en lärorik - men påfrestande - tid som styrelseledamot i svartgult.
- Det är speciellt. Väldigt roligt, måste jag säga. Väldigt påfrestande. Väldigt enerverande ibland att ha idéer som man kanske inte kan förverkliga. Utan man får sansa sig och tänka i andra banor. Jag satt där (i styrelsen, reds.) i nästan fem år, det var en otroligt bra erfarenhet. Mycket slit, säger Englund i podden och fortsätter:
- Men med tanke på att jag fick lämna AIK som tränare när jag fick kicken i samband med att vi åkte ur allsvenskan 2004... Jag gillar inte att inte få bestämma själv när jag ska lämna saker. Så det var en av anledningarna till att jag hoppade på styrelsejobbet, att jag hade några egna målsättningar som jag försökte uppnå. Några lyckades bra och några lyckades okej. Sedan när jag undanbad mig omval så kände jag att: "Nu är jag klar med det här. Nu har jag bestämt att jag inte ska vara kvar. Ingen annan har bestämt om jag ska vara kvar eller inte."
Ni var bland annat med om att värva hem Kristoffer Olsson, säkert en förklaring till SM-guldet. Samtidigt gick en del av Alexander Isak-pengarna där. På ett sätt gav du kanske SM-guldet, men samtidigt, möjligen, att det hämmade klubben framåt. Hur ser du på det?
- Jag skulle vilja säga så här: Du kan inte bara tro att allting ska lösa sig. Det är så när man gör investeringar. Om vi bara håller oss till fotbollen och spelare så finns det alltid en risk, oavsett hur spelaren är. Hen kan bli skadad eller så kan det vara andra faktorer som spelar in. Jag tycker att vi gjorde några tunga investeringar under den perioden, men det var väldigt bra investeringar. Ekonomiskt också. Även om de var dyra så är jag rätt säker på att de ändå lönade sig på sikt. Vi vann SM-guld med ett flertal riktigt härliga karaktärer, vilket drar en förening framåt.
Du har vunnit SM-guld som spelare och styrelseledamot, men även varit med när det gått neråt… Det är fyra SM-guld i modern tid. Det är både bra och dåligt, sett från vilket perspektiv man tar. Varför tror du inte att AIK har tagit fler SM-guld? Varför har man inte varit framgångsrikare? Vad är det som hämmar AIK?
- Det är en klubb som är väldigt speciell. Det är klart, det är många klubbar som är speciella. Men "långsiktigt" är inte ett ord som existerar (i AIK, reds.), skulle jag vilja säga. Att man har väldigt många medlemmar och väldigt stort engagemang från många är fantastiskt. Men det kan ju hämma också. Det sätter väldigt stor press på alla i och runt omkring klubben. Ofta är det så att man kanske inte behöver de bästa spelarna, men man behöver absolut de starkaste karaktärerna.
Englund är idag delägare i den italienska klassikerklubben Siena, tillsammans med BP-profilerna Jonas Bodin och Fredrik Dahlin. Klubben har tidigare spelat i Serie A men håller nuförtiden hus i Serie D.
Han menar på att det är lättare att bygga långsiktigt i en klubb som Siena än i AIK, då det inte finns någon 51-procentsregel att förhålla sig till. Ägargruppen äger 51 procent av klubbens aktier, en kontrollerande andel, och kan således driva klubben helt och hållet på eget vis - utan att ta hänsyn till vad medlemmar vill.
- Ja, det tror jag (att det är lättare att bygga långsiktigt utan 51-procentsregeln, reds). Jag är helt övertygad. Framför allt, vilket jag verkligen har fått meddelat till mig när jag har varit där nere (i Italien, reds.), är att de inte är oroliga för hur det går. Kommer vi i femma, sjua eller trea? Jaja. Alla tycker såklart inte det. Men vad en stor mängd är oroliga för är i fall klubben finns kvar. Går man i konkurs finns man inte. Då börjar man om, åker ner i divisioner, gör en ny konstellation och så heter klubben något annat. Det är det alla är oroliga för. Det är vår absolut största utmaning. Jag ska inte säga att det är sekundärt, men att ha bra spelare och vinna matcher är jag inte orolig för. Det är mer att göra ett bra jobb så att vi får staden, folket och fansen med oss. Det är den största utmaningen.
I Sverige gillar man 51-procentsregeln. Inget talar för att den ska ändras, tvärtom sitter den säkert. Tror du att det blir vanligare att folk som är villiga att sätta pengar i fotbollen, även svenskar, att de hellre gör likt Siena, Burton Albion (svenskägd klubb i League One, reds.) eller Fredrik Wester i Spanien (äger Gimnástic de Tarragona i Spanien, reds.)? Att det blir vanligare?
- När någon börjar göra sådana här saker så ser man: "Oj, kan man göra så?". Det var väl senast igår när man berättade (om Siena, reds.) och fick höra: "Va? Har ni köpt? Men vadå, hur kan man köpa en klubb i Italien?". När folk tittar på en så står de som frågetecken. Nu ser man att det är möjligt. Sedan tror jag att man kan göra på olika vis. Vår styrka är att vi har lång erfarenhet inom fotboll i många olika led. Andras styrka är en säck med pengar.
Lyssna på hela avsnittet med Patrick Englund i spelaren ovan!