Den skotske 60-åringen ingjuter respekt redan när han för första gången öppnar munnen på en svensk presskonferens under tisdagen.
– Hur långt mitt kontrakt är? Det har ni faktiskt inte med att göra, svarar Miller på frågan från en utsänd reporter.
Snart står det klart att samma pondus präglat hela hans fotbollsliv. Från tiden som hårdför mittfältare i Glasgow Rangers, via managerjobbet i Coventry, det assisterande förbundskaptensuppdraget för Skottland och - inte minst – decenniet i engelska storlaget Liverpool.
Min främsta drivkraft är viljan att vinna, glöden, säger Alex Miller till fotbollskanalen och ger ett exempel:
– Jag spelade 17 år i Glasgow Rangers och hade under den tiden fem olika managers. Ingen sade någonsin att jag hade mest kvalitet i laget. Men en sak var alla ense om. De hade aldrig haft att göra med en mer professionell spelare.
Från och med i dag leder han svenska mästaren AIK, vars fantastiska fjolår vänts i nattsvarta krisrubriker och en tillvaro i ett allt klibbigare bottenträsk. Vid sidan står Björn Wesström, tidigare sportchef och tränare, som nu blir förste assistent åt den meriterade Miller. Tillsammans inleder de den strävsamma väg som ska sluta med nya titlar och Europatriumfer framöver.
– Jag ser det här som en stor utmaning. Det var därför jag lämnade Liverpool för ett par år sedan. För att pröva vingarna utomlands och bidra med min långa erfarenhet från toppfotboll, säger Miller.
Hittills har han sett sex DVD-inspelade matcher med AIK och bara träffat truppen en enda gång. Den första åtgärden blev att försöka väcka entusiasmen hos sina nya adepter, som enligt Miller har ett kollektivt ansvar att hitta tillbaka till ett vinnande koncept. – När jag mötte spelarna inledde jag med handuppräckning. Okej, frågade jag, vilka hade hellre spelat VM än suttit här? Alla vinkade. Nu blir det upp till mig att ge dem den guidning de behöver för att uppnå sina mål.
Hur skulle du beskriva dig själv som tränare?
– Jag tror nog att jag är ganska lätt att jobba med, så länge man visar att man ger sitt yttersta som spelare. Sedan är jag inte en person som kräver respekt, utan den tänker jag förtjäna.
Vilken sorts fotboll vill du pränta in i AIK?
– Utifrån vad jag vet om svensk fotboll verkar det vara så att många lag har en defensiv, kompakt mentalitet. De stänger ytor och försvarar sig bra. Sådant spel hoppas jag dyrka upp, med snabba passningar längs marken och en hög intensitet under matcherna. Jag förespråkar snabb fotboll.
Hur ska du bära dig åt för att kunna genomdriva den filosofin?
– Först och främst handlar det om inställning. Alla som väljer att bli professionella idrottsmän måste förstå att då gäller det att leva upp till kraven. Av de få matcherna jag sett märks det att man kan kräva mer av vissa individer, och dem kommer jag att prata med framöver. I varje lag finns stjärnor som behöver inse vikten av hårt jobb. Rent tekniskt ska vi också införa kortare, men mer intensiva träningspass.
Vad väntar du dig av samarbetet med Björn Wesström?
– Jag är inte auktoritär, utan kommer att förlita mig mycket på mitt team. Men samtidigt är jag huvudtränare, och har sista ordet när de svåra besluten ska fattas. Den rollen är jag inte ett dugg rädd för.
Har du något favoritspelsystem, 4-4-2, 4-3-3 eller liknande?
– Alltså, jag vill inte ge andra klubbar råd för hur de ska slå oss. Det får de försöka klura ut själva.
Du jobbade inom Liverpool i nästan ett decennium, hur såg ditt uppdrag ut där?
– På mitt CV står det chefsscout, men det stämmer inte riktigt. Jag hade rätten och möjligheten att hålla samtal med både spelare och tränare, att titta ut nya värvningar och komma med uppslag om taktik. Det var väldigt ”hands on”. Dåvarande managern Gerard Houllier handplockade mig, och sedan hade jag samma roll under Rafa Benitez.
Som spelare genomförde du en skotsk cupfinal med käken avslagen, berätta.
– Vi mötte Glasgow Celtic och min käke gick av på tre ställen. Jag förstod att det var allvarligt. Men man spelar inte med ansiktet och jag begärde att få fortsätta, smärta går ju över. Som synd var missade jag returen, som Celtic sedermera vann.
Du har även spelat med Manchester United-managern Alex Ferguson, hur var det?
– Vi hade båda en ganska hård spelstil. Men han var ett antal snäpp hetare. Alex är den sortens kille som kan starta bråk i ett helt tomt hus. Men han är härlig som människa och var faktiskt den som rekommenderade mig för mitt allra första jobb.
Vilken kontakt har ni i dag?
- Det var länge sedan vi pratade, men jag kan fortfarande ta upp telefonen och ringa när som helst.