- Det är ju fantastiskt roligt att följa BK Häcken! Det är ju helt enormt bra resultat som har skapat det här. Det är ju så jädra roligt.
BK Häckens klubblegendar Sonny Karlsson spritter av glädje, men framför allt av förväntan, när derbyveckan är några dagar gammal. För i dag kan den nämligen bli till en historisk guldvecka för laget från Hisingen.
Allt annat än förlust i derbyt borta mot IFK Göteborg gör BK Häcken till det 20:e mästarlaget i allsvenskans historia.
Men det var inte länge sedan läget såg helt annorlunda ut. Inte länge sedan en helt annan typ av historia höll på att skrivas. När allsvenskan i fjol gick in i sommarens landslagsuppehåll låg BK Häcken sist i allsvenskan. Några månader tidigare hade Sonny Karlsson lämnat över stafettpinnen till nuvarande sportchefen Martin Ericsson, men 63-åringen fanns under hela 2021 med i bakgrunden i en rådgivande roll till Ericsson. En tjänst som sträckte sig över 40 procent.
- Jag var ju där ett par gånger i veckan i alla fall. Det var någon pandemivariant, så då var jag ju med och var lika ansvarig som Martin för resultaten som vi hade. Det var väldigt mycket mina spelare och jag som hade valt tränare som var kvar då. Det var mer vårt, säger Sonny Karlsson till Fotbollskanalen.
Hur upplevde du säsongen?
- Det var slitigt. Det började ju så jädra dåligt. Det såg väl sådär ut inför säsongen också. Vi tyckte då att vi gjorde en bra sommarvärvning i Samuel (Gustafson) som kom in under sommaren, men sedan gick han sönder direkt. Det var inte så lyckat.
Sonny Karlsson blir en aning eftertänksam.
- Men jag tror inte att vi hade nått dit vi gjort i år om inte (Per-Mathias) Högmo kommit in och vi redan då fått börja med förberedelserna till i år.
Efter en fiaskostart på säsongen blev Andreas Alm utköpt av danska Odense efter drygt tre år i BK Häcken. Under sommaruppehållet påbörjades klubbledningens intensiva jakt efter en ny huvudtränare. Några veckor innan serien drog i gång igen landade man den numera välkände Per-Mathias Högmo.
Hur mycket var Högmo Martin Ericssons värvning och hur mycket var den din?
- Vi pratade ju naturligtvis om det, men det var mycket mer Martins värvning än min. Absolut, säger Karlsson.
“Ville inte fortsätta tills någon bar ut mig“
Ångrade du ditt beslut att sluta när resultaten tröt?
- Nej. Jag hade ju redan ett par år tidigare aviserat att jag inte ville fortsätta tills det var dags för någon att bära ut mig. Jag kände nog att det var dags att någon annan kom in och fick starta om batterierna och köra igen. Det var medvetet från mig att jag skulle kliva av. Men det blev konstiga år mot slutet, med pandemi och så vidare. Väldigt konstiga år. Då kändes det naturligt att hoppa av.
Parallellt med att Sonny Karlsson skulle "slussas ut" från det sportchefsjobbet han hade hållit greppet om i tolv år, skulle Martin Ericsson slussas in. Ericsson hade visserligen gått sida vid sida med Karlsson året innan, som assisterande sportchef, men det första halvåret med huvudansvaret blev en sportslig käftsmäll.
- Jag och han pratade egentligen dagligen - om allt. "Vad gör vi nu? Vart tar vi vägen med det här?" Det började egentligen redan ett år innan, när jag kände att det kanske var dags att sluta ett år tidigare än vad vi hade kommit överens om. Då sa jag till honom: "Jobba nu med att bygga dina relationer, åk runt och besök folk och klubbar. Få in dina egna tankar i vart det här ska ta vägen."
Inför årets säsong har Sonny Karlsson även släppt rollen som rådgivare i BK Häcken och är numera pensionär till fullo.
- Eller, "pachonär", som jag gärna vill säga, säger han skojfriskt och med bred dialekt.
I Sävedalen, strax utanför Göteborg, har BK Häcken-legendaren tillsammans med frun Cecilia börjat leva ett mer stillsamt liv än vad som varit fallet under de senaste decennierna.
- Jag har spelat ruskigt mycket golf! svarar Sonny Karlsson snabbt på frågan om hans nya huvudsysslor.
Är det inte slut på den säsongen nu?
- Nej, jag har varit ute i dag. Och i morgon.
- Jag visste ju att jag skulle gå i pension, så jag har sparat massa projekt med huset som jag håller på med. Jag har väl projekt i något år till innan jag har gjort allt.
“Saknar inte jobbet - inte alls”
Bortsett från några år runt sekelskiftet har Sonny Karlsson varit verksam i BK Häcken från och med 1980 - på ett eller annat sätt. Som spelare, tränare och sportchef. Fram till i vintras.
- Man saknar människorna och kompisarna. Det är ju inte samma sak, att inte gå till jobbet och träffa alla varje dag. Det saknar jag. Sedan saknar jag inte själva jobbet. Egentligen inte alls, säger han.
Inte agenterna?
- Nej! Och alla samtal, det som aldrig tar slut och ångesten man har inför hur det ska gå eller inte gå. Den är skön att slippa.
Hur mycket sporrades du, de sista åren, av att ta det där SM-guldet?
- Det sporras man nog av hela tiden. Att nå så högt som möjligt i allsvenskan, den finns nog hela tiden. Att möjligheten finns slutar aldrig att figurera i huvudet. Det gör den nu.
Något annat vore märkligt att säga. Efter fjolårets debacle har BK Häcken redan lyckats skrapa ihop 60 poäng på 28 omgångar - och bara förlorat två matcher. Mycket tack vare framträdande värvningar som Mikkel Rygaard, Ibrahim Sadiq och Even Hovland.
- Vi har lyckats skapa ett jädra bra lag.
Sonny Karlsson kommer på sig själv och hyllar samtidigt den nya ledningens arbete.
- Eller, Martin, tillsammans med Hampus (Andersson, chefsscout), har lyckats skapa det. Jag hade gärna sagt att det här var vårat också, i och med att jag alltid har hållit på Häcken. Men nu är det mer Martin och det nya gänget som har skapat det här.
- Det får man inte glömma: Förut var jag ensam, men nu är det flera som jobbar. Jag vet inte hur många spelare som Hampus har plockat fram själv, det vet jag faktiskt inte.
Men inte heller i upptakten av årets säsong såg den sportsliga situationen speciellt ljus ut. 0-4 borta mot Hammarby i svenska cupen-gruppspelets sista omgång betydde det första missade slutspelet på nio år. Sonny Karlsson minns tillbaka till i våras, då han precis hade pensionerat sig.
- När man såg säsongen starta i gång, så kändes det inte självklart att vi skulle ligga där vi ligger just nu. Det började ju lite sådär. Sedan har det varit en fantastisk resa. När man satt med sex-sju omgångar kvar och tittade på de matcherna som vi hade kvar, så undrade man: "Undra om vi klarar av att hålla det här hela vägen?" Jag håller alla tummar för att vi orkar göra det här hela vägen in i mål. För det här är inte över förrän det är gjort.
Minns du något ögonblick under säsongen där du kände att det var något speciellt på gång?
- Det kom nog undan för undan. Man märkte att det var fler spelare som blev bra. (Ibrahim) Sadiq såg inte ut såhär när han kom, men har helt plötsligt blivit ruskigt bra. (Oscar) Uddenäs bar oss ett tag med sina mål. Känslan är att alla, undan för undan, har hittat rätt i sina roller. Sedan har vi bara blivit bättre och bättre och bättre.
“Jag slutar andas och spänner mig. Har varit matcher där jag behövt lämna för att få luft”
Men trots en redan nu historiskt bra Häcken-säsong har Karlsson inte upplevt den på särskilt nära håll. Den gulsvarta passionen lyser igenom när han börjar prata om det.
- Jag har ju en viss … Jag får ett tryck som jag inte kan bli av med när jag ser oss spela. Jag har varit försiktig med att gå på matcher.
Det påverkar dig hälsomässigt?
- Ja, jag vet inte … Jag är ju i bra form. Alltså, jäkligt bra form! Det är inte det. Det har nästan låst sig när jag går på match. Jag slutar andas och spänner mig. Det har varit några matcher där jag behövt lämna för att få luft.
I stället använder 63-åringen en egenvald och något udda taktik. Under matchens gång gör han något helt annat, för att efter slutsignal gå in på sportappen Forza.
- Då får jag ju resultatet, ungefär som att dra ut en tand. "Där är det." Då kan jag gå in och titta på matchen. Men först sitter jag och smyger upp resultatet, ungefär som en kortlek. Man smyger upp korten, smyger upp resultaten. Sedan kikar jag, berättar Karlsson.
Det måste hugga till i hela kroppen när du ser resultatet?
- Ja, men då går det fort! (skratt) Jag har varit väldigt försiktig med att utsätta mig själv för matcher.
Har det blivit några i år?
- Jag har varit på två matcher, men det var ett tag sedan. Det var innan sommaren.
I slutet av veckan väntar Häckens viktigaste match någonsin. På många håll har ett eventuellt guldfirande inför den stora rivalen på Gamla Ullevi målats upp som oslagbart. Men för Sonny Karlsson, som genom åren stått för några uppmärksammade "IFK Göteborg-incidenter", håller inte med om att matchens motstånd skulle göra det hela mer märkvärdigt.
- Jag skiter nog egentligen i det. Jag läste någonstans att det skulle vara så fantastiskt, men jag vet inte om jag bryr mig om det. Hur, när och var det sker … Jag skulle hellre vilja att vi hade den här matchen hemma, vann och kunde fira. Att alla där skulle vara Häckensupportrar, i stället för på Ullevi, om det nu skulle hända.
Även vid förlust mot IFK Göteborg kan BK Häcken bli mästare redan innan den sista omgången, om IFK Norrköping snor poäng hemma mot Djurgårdens IF i morgon kväll.
- De (IFK Göteborg) tänker fan inte ge oss den här matchen av sig själv. Vi behöver nog göra precis exakt det vi har gjort hela tiden: spela varje match som vi har gjort. Jag är bombsäker på det, och alla fattar det: Vi kommer inte få någonting. Vi måste ta detta själva, oavsett när det sker.
- Skulle vi nu få stryk av Blåvitt och Djurgården tappar poäng … Bara vi tar hem detta, säger Karlsson.
Du bryr dig inte om ni blir mästare i kavaj på måndag?
- Nej, nej. Första chansen är på söndag, andra på måndag.
Skönare för nervositeten om det blir på måndag?
- Ja, men då blir man ju … Nej, vi gör det så fort vi kan, säger Häcken-legendaren med allt mer nerv i stämman.
“Har legat utanför Ullevi och försökt få tillbaka syret…”
Om det blir säsongens tredje livematch eller ej för Sonny Karlsson är ännu oklart. Biljett har han, men än har han inte bestämt sig om nerverna klarar av derbydramat.
- Nej! Det har jag faktiskt inte.
Blir det ståplats i så fall?
- Jag vet inte. Jag har fått biljetten av Häcken. Jag vet inte var den är någonstans.
Karlsson skrattar till.
- Du vet, jag har legat på en parkbänk utanför Ullevi vid två tillfällen och försökt få tillbaka syret …
Det låter som att vi behöver skicka en ambulans om du går?
- Inte så! Jag vill ju också vara med och stötta, men jag får stötta på mitt sätt.
Hur slutar matchen?
- Jag är alltid en fegis. Men det räcker ju om vi vinner med 2-0?
Det gör ju det. Och i så fall råder det ingen tvekan om vem den lyckligaste pensionären på Hisingen är.