Säsongsavslutning 11 november, 2022.
Karl Larson tackas av med ett maffigt tifo på Studenternas IP, gör mål i sin sista match för Sirius - och därefter försvinner han iväg från klubben han representerat i elva år.
Sedan blev det tyst.
Vad hände egentligen med Karl Larson? När Fotbollskanalen gör sin research framgår det att 31-åringen har lagt skorna på hyllan utan att göra något större väsen av sig. Men det var för drygt fem månader sen.
Vad gör han i dag?
- Jag bor i USA. San Francisco.
Jaså?
- Så är det. Min fru jobbar på en amerikansk firma i Sverige och nu har hon fått jobb här, då hängde jag på dit. Så ja, jag bor här nu. Och spelar fotboll lite grann på skoj, säger Larson.
Jag trodde att du hade lagt av?
- Alltså, det är ett semiprofessionellt lag. Division 3-nivå i Sverige om jag ska jämföra. Jag spelar i en San Francisco-liga här i området för ett lag som håller till i ett italienskt kvarter, så möter vi Chinatown och liknande så där.
Så ena skon ligger på hyllan, kan man säga?
- Exakt! Det är kul. Det är inte allsvensk nivå direkt men det är ett bra sätt att komma in i samhället på. Att lära känna folk. Men det är också en rätt skön nedvarvning så att man inte bara lägger av helt med fotbollen på en gång, även om det inte är någon elitsatsning nu då.
Hur kommer det sig att du började spela igen då?
- Det lockade lite ändå. När jag kom hit skrev jag till lite olika lag i området. Patrick Hopkins, som spelade i Sirius för ett gäng år sedan, hade kontakter till laget jag spelar för nu och hjälpte mig att komma in. Det var på den vägen.
Fortsatt spel, alltså. Men elitkarriären är avslutad, försäkrar Karl Larson.
31-åringen berättar att han under tiden i Sirius parallellt pluggade till ingenjör och därför var tanken att påbörja en civil karriär direkt efter att fotbollen hade lagts åt sidan. Det var planen innan San Francisco-äventyret blev aktuellt, i alla fall.
- När min fru fick den här möjligheten tänkte jag direkt att "jag hänger på". Och det är verkligen superbra här. Vi åkte i december och har trivts ända sedan dess. Sen får vi se hur länge vi blir kvar.
Lite skillnad i livskvalitet jämfört med Uppsala, kan jag tänka mig.
- Haha, ja. Men! Jag gillar Uppsala också… Nej men det är kul att få chansen att testa något nytt i stället för att börja jobba direkt. Det hade varit svårt att flytta hit utan min frus jobb, så jag uppskattar verkligen tiden vi har här. Jag hade varit väldigt länge i Sirius och levde ett ganska inrutat liv i Uppsala, så med tanke på det är det ett roligt äventyr.
Vad hittar du på utöver fotbollen där borta?
- Jag ska väl inte måla upp livet här som något för stort (skratt)! Det blir en vardag också. Men vi åker runt en del och det är kul att se olika delar av USA, olika städer. Nu är vi på västkusten och betar av det mesta här. Det är bara grejen att vara och leva i det amerikanska samhället. Att få känna på en ny kultur.
Karl Larson är utbildad civilingenjör med inriktning på förnybar energi. Hemma i Uppsala finns ett jobb som väntar när han väl reser i returen från andra sidan Atlanten.
- Jag jobbar på ett företag som för solcellsparker. Storskaliga solcellsparker. Det har ju varit lite i ropet nu med energikrisen, att vi inte ska vara beroende av energi från andra länder. Så det håller vi på att utveckla i Sverige. Jag håller kontakten härifrån och tanken är att jag ska fortsätta jobba där när jag kommer tillbaka från USA.
Du flydde alltså till USA mitt i energikrisen, när vi behövde dig som mest?
- Haha, ja. Det är för dåligt…
Nåja. Tillbaka till fotbollen.
Efter att ha tagit sig fram via Brommapojkarnas a-lag gick karriären vidare till Sirius i början av 2012, där han alltså sedan kom att spendera elva säsonger. Totalt blev det 286 matcher i blåsvart.
- Jag är jättenöjd och stolt över min karriär. Framför allt hade jag jättefina år i Sirius och jag är tacksam för allt jag fick uppleva där. Att få vara med på resan från division 1 upp till allsvenskan, säger Larson när han ombeds blicka tillbaka på sin karriär.
- Jag har fortfarande inte landat i beslutet att lägga av än. Jag har sett svenska cupen här nu under våren och då får man tillbaka gamla minnen från cupmatcher jag har spelat.
Du har svårt att släppa taget?
- Nja. Det har blivit så mycket annat och nytt nu. Jag kände mig faktiskt väldigt klar med fotbollen under mitt sista år.
På vilket sätt?
- Det är något som bara växer fram inifrån, liksom. Svårt att förklara. Men jag kände att var sak har sin tid. Även om jag inte är supergammal kände jag att jag inte utvecklades så mycket. Man blev inte så mycket bättre länge och det togs inga extrema steg. Då kan jag tycka det är kul att testa något nytt i stället bara för att harva på för sakens skull. Så fungerar jag i alla fall.
- Samtidigt har Sirius haft en inriktning att man vill satsa lite yngre för att försöka ta klubben till nästa nivå, och då blev det naturligt efter elva säsonger.
Det blev "bara" spel i allsvenskan som högst för 31-åringen. Även om han känner att högre höjder var möjliga att nå råder det inga tvivel om att han är tillfreds med hur karriären kom att utveckla sig ändå.
Och framför allt hur den avslutdes.
- Jag kände nog, i alla fall när jag var yngre, att det fanns mer än Sirius att hämta i mig rent fotbollsmässigt. Men utifrån hur mitt liv har sett ut, med fokus på jobb och utbildning har min plan alltid varit att ganska smidigt gå från en fotbollskarriär till en civil karriär. Så det hade jag bestämt mig för rätt tidigt. Kroppen var det inget problem med utan det var mer en mental grej. Min egen motivation, berättar Karl Larson.
Men du fick ett fint avslut med mål och tifo i sista matchen?
- Extremt fint. Jag går fortfarande runt och tänker på det. Det är något jag kommer att ta med mig hela livet. Killarna här i laget brukar reta mig: "Nej, Kalle - du behöver inte kolla (mot läktaren). På våra matcher kommer du inte att få några tifon". De har sett tifot på Instagram och tyckte att det var häftigt. Det är rätt kul.
- Det betyder jättemycket för mig och jag är tacksam för att det blev ett så bra avslut. Ett riktigt fint avslut.
Hur kommer det sig att du gjorde en så lågmäld exit från svensk fotboll?
- Ja, jag låg lite lågt. Jag behöver inte strålkastarljuset. Det var mycket som hände inför sista matchen med avtackning och så där, så jag tänkte lite att "nu smyger jag bara ut härifrån".