Sedan Oscar Hiljemarks första match som manager för Elfsborg, i början av juli, har lagkaptenen Johan Larsson haft en speciell tillvaro. Högerbacken har inte startat en enda match, fram till under söndagen, och fått väldigt lite speltid. Istället har Simon Hedlund gått före som wingback/ytter i det nya 3-4-3-systemet.
Borta mot BP (3-3) kom alltså första starten under Hiljemark.
- För personlig del var det lite speciellt i dag. Jag är väldigt glad över att få spela. Men det är klart att vi skulle ha vunnit. Vi ska visa att vi är ett bättre lag. BP har många kvaliteter framför allt i offensiven och (Nikola) Vasic är tung där uppe men tre mål framåt ska räcka, säger Larsson.
Det är för enkla mål ni släppte in, känner du?
- Definitivt. Ettan och tvåan var ju basic-saker som inte ens ska bli målchanser. Trean är vad den är. Men om vi hade gett bort det målet, ett mål, så skulle ju det räcka till en seger ändå. Den mänskliga faktorn spelar in ibland (i domslut) och ibland blir det fel. Det är helt fine. Men vi ska ändå inte släppa in tre mål.
- Vi ska inte släppa in de två första målen och då hade det varit ett tröstmål de hade fått vid det tredje målet.
När Larsson och hans lagkamrater ställde upp sig för avspark mot BP var det främst en sak som hördes på Grimsta IP: Elfsborg-supportrarnas ramsa om kaptenen. De tillresta gulsvarta supportrarna sjöng: ”Åh, Johan Larsson, kapten! Åh, Johan Larsson, kapten! Han är en elegant från Sjuhärad, han står alltid upp för IFE!”.
- Det var otroligt. Jag var fan på gränsen till rörd. Jag har kämpat länge för att få dra på mig starttröjan igen. Det var lite ringrostigt och lite stumma ben på slutet men det var jävligt kul. Jag hade lite ont och lite blod på strumporna när jag kom in efter matchen, det var längesedan.
Han är väldigt tacksam gentemot supportrarnas backning.
- Jag tar det inte för givet på något vis. Det var ny ramsa i dag också, och jag hörde den i stort sett hela matchen. Det är nog första gången som jag blivit lite smårörd under en fotbollsmatch. Det får jag lov att säga, säger en något tagen Elfsborg-kapten.
För Larsson är den personliga situationen speciell att hantera men han viftar bort frågan om spel i en annan klubb med anledning av den skrala speltiden.
- Jag brinner för gult och svart. Jag blöder de färgerna och vill inget annat än att det ska gå bra för oss, att vi ska ha succé. Det har vi haft nu. Då blir det en annan typ av frustration på det personliga planet. Det hade varit något annat om vi åkt ut tidigt i Europa och haft problem i allsvenskan.
- Nu när det har gått bra är jag inte mer än en bricka i spelet som får stötta de som får chansen. Jag har haft fördelen att i princip aldrig suttit på bänken under min karriär och då har jag haft de som stöttat mig. Jag försöker vara ett föredöme på alla plan och vis. Jag försöker stötta.
Larsson hoppas få fler chanser framöver.
- Jag tycker att jag är en ganska vettig spelare fortfarande men det är inte jag som bestämmer i slutändan. Jag är glad att jag fick spela nu och jag tar med mig det.
- Jag tycker att jag visade i den här matchen att jag vill vara med. Mer kan jag inte göra. Sen om tränaren inte kollar åt mitt håll, då är det så. Det är han som styr skeppet och så länge det går bra… jag kommer inte ställa till med någon scen, jag kommer fortsätta vara lagkapten och jag kommer stötta de som får chansen. Står jag där ute är ingen gladare än jag, avslutar veteranen.