Spelaruppror i Blåvitt mot sportchefen Mats Gren. I Elfsborg vill spelarna sparka Magnus Haglund. I Kalmar FF vill en majoritet av lirarna att Peter Swärdh ska befrias från sitt uppdrag. Ja, det är mycket missnöje.
Naturligtvis är det inte konstigt att det kokar över lättare i fotbollsklubbar i ett tidevarv där vi alla har mer fokus på oss själva. Om klubben inte satsar rejält så får jag sämre möjligheter att lyckas och då är chansen mindre att jag får ta det där klivet ut i Europa.
Naturligtvis är det trist att allt är anonymt, för det är lätt för Magnus Haglund och Mats Gren att låtsas om som inget har hänt, men vi har ingen öppenhet i svensk fotboll. Herregud, Henrik Rydström svarar på en fråga om vem som har ansvar för ett lags prestationer och det tolkas som han hugger huvudet av Swärdh.
Givetvis hade det varit bättre om några ur Elfsborgs och Blåvitts trupp haft kurage nog att kliva fram och berätta om missnöjet. Men det är förståeligt att man inte gör så med tanke på att vanan inte finns och som journalist får man välja väg.
Minns när Fotbollskanalen var i kontakt med 24 av 28 spelare som Håkan Ericson använt i U21-landslaget 2012 varav en stor majoritet var kritiska till förbundskaptenen. Ska man publicera eller ej? Ja, vi publicerade men fick kritik för att det var anonymt och kanske inte sant.
Om man har tillräckligt många spelare och känner att det inte bara två, tre missnöjda spelare som inte får vara med så är det självklart att publicera. Sedan får alla intresserade bedöma huruvida spelarna har rätt eller inte och om det finns fog för kritiken.
I fallet Blåvitt är känslan att klubben via stora satsningar, felrekryteringar och en hel del skiften på ledande poster hamnat i en negativ spiral med kass ekonomi. Den är i det närmaste omöjlig att bryta och behålla trovärdigheten som ett topplag.
Det bästa man kunde gjort hade varit att starta om verksamheten. Helt enkelt börja om, släppa en del av stjärnorna och meddela omvärlden att man bygger nytt med sikte på toppen om tre till fem år. Inser det svåra att hålla sponsorer och supportrar på tå med ett sådant budskap.
Samtidigt kan man undra om det är bättre att hålla på så här? Visst, det är väl kul att locka med Sebastian Larsson men var finns trovärdigheten i en sådan affär. Särskilt när halva truppen inklusive tränaren sitter på utgående kontrakt.
Det är direkt pinsamt med Jörgen Lennartsson som blev lovad en förlängning när han antydde att förbundskaptensjobbet fanns där och nu verkar klubben vela. Ja, det är inte så att Lennartsson med automatik är rätt man men man får hålla vad man lovat.
Sportchefen Mats Gren har ingen lätt uppgift. Att leda en klubb som saknar klubbdirektör och dessutom saknar pengar och samtidigt mönstra ett starkt lag. Han är ingen trollkarl, och dessutom en rätt kantig person och det är klart att agentarvodena sticker i ögonen hos många.
Överhuvudtaget verkar Blåvitt sakna en tillräckligt stark ledning. Frank Andersson hanterade Gunnilse, men Blåvitt är ett helt annat djur att försöka tämja. Okej för att Andersson kan lägga många timmar men det handlar om kvalitet på ledarskap, inte kvantitet.
Nej, Blåvitt behöver starta om. Hur? Lättare sagt än gjort givetvis och efter haveriet med Kamratgården under den förra styrelsen så gled man tillbaka till den gamla modellen med en kommunalt starkt engagerad ordförande. Det funkar inte lika bra 2017.
Önskar att det fanns en kraftfull ledare att peka på, för svensk fotboll behöver ett starkt Blåvitt. Kampen mellan Stockholm, Göteborg och Skåne har varit bra för svensk klubbfotboll och bidragit till att intresset vuxit. Därför har valberedningen mycket att göra.
På kort sikt borde man kalla till medlemsmöte och ge en klar bild av vad som händer. Just det här att en medlemsstyrd förening kör i diket gång på gång är ett tecken på att misskötsel inte alltid handlar om hur man är organiserad. För annars borde inte det här ske, eller?
I Elfsborg har Magnus Haglund en uppförsbacke i spelartruppen, men han har backning av de som bestämmer: Bosse Johansson och Stefan Andreasson. De är hans kille och det skulle förvåna om de sparkade honom, trots missnöje.
Däremot är det en aning obegåvat av Magnus Haglund att låtsas som ingenting. Varför är det så farligt att bekräfta läget? Det är knappast första gången delar av en arbetsplats vänder sig mot chefen. Att erkänna det är väl mer av en styrka än svaghet, och säga att man jobbar på det hela.
Att leda en elitklubb innebär en rad av tuffa beslut. Så det är inte särskilt konstigt om en hel del vänder sig emot chefen. De är knappast där för att forma en vänskap för resten av livet, det handlar om att försöka prestera på planen 30 tillfällen under säsongen.
Haglund behöver med tanke på Elfsborgs material få spelarna att jobba ihop och med honom för att kunna överträffa målen. Kanske måste han ändra på sin inställning? Sitt ledarskap? För han har tidigare disponerat spelare av en helt annan kaliber. Lägg till att han då hade Peter Wettergren vid sin sida.
Att just inse vad man behöver bredvid sig för att bli bättre som tränare eller sportchef är kanske det viktigaste som finns. Att se egna brister. Träffade nyligen en landslagsman som påpekade att Lasse Lagerbäcks största miss var att han inte insåg vad han tappade i mänsklighet när Tommy Söderberg slutade.
Peter Swärdh, då? Ja, där har Kalmar-ledningen gång på gång gett honom förtroende trots stort missnöje i omklädningsrummet. Hur många chanser ska man få? Upp till Kalmar FF:s styrelse, men de vet att respass ur allsvenskan innebär konkurshot. Omstart, månne?