Slutsignalen har just gått mellan Malmö FF och Zenit S:t Petersburg i Champions League-gruppens näst sista omgång. Hemmalaget har tappat ledningen på tilläggstid efter att domaren Andris Treimanis tolkat Eric Larssons armbåge på jätten Artiom Dziuba som ett överfall, och blåst straffen som Zenit kvitterar på.
Allt från MFF-spelare till ledare och experter beklagar sig över domslutet efteråt. Men deras ord väger lätt mot Niklas Moisanders reaktion efter slutsignalen. Mittbacken får bollen i famnen och börjar en kaströrelse i riktning mot huvuddomaren. Millisekunden senare kommer Moisander till sans och avbryter kastet tvärt.
Högerbacken Felix Beijmo, lagkamrat med 36-åringen även i tyska Werder Bremen, beskriver Moisander som lugn vid sidan och en "ganska vulgär ledare på planen".
Hur balanserar du det?
- Jag har naturligtvis blivit äldre och lugnare nu. Men jag skulle säga att för fem-tio år sedan hade jag kastat bollen, troligtvis, mot domaren (skratt)! Nej, fotboll är känslor och det har jag också. Jag är väldigt lugn och så men det brinner inom mig när jag spelar också. När man blir äldre lär man sig hantera känslor och hur man inte tar dumma gula kort. Jag har blivit bättre på det, men det är en del av spelet med känslorna. Det var mest straffen naturligtvis som var en besvikelse för oss, att han gav den. Vi ville så gärna vinna för att ha något att spela om inför sista matchen, därför var jag också väldigt besviken, säger Niklas Moisander till Fotbollskanalen.
Har det någon gång varit problem med ditt temperament?
- Problem... jag tog många gula kort när jag spelade i Alkmaar. Jag tror att jag hade en period när jag var lite frustrerad kanske, men det varade inte så länge, kanske ett-två år. Efter det blev jag bättre på det.
Var du värre än Wernbloom?
- Nej. Det var samma tid med Pontus faktiskt. En av oss tog gula kort i varje match, antigen han eller jag (skratt). Det blev lite för mycket kort då. Vi var lite samma tror jag.
Tränaren kallade inte in er och bad er ta det lugnt?
- (skratt) Nej, nej, så dåligt var det inte. Men jag gillar det när man har fire, ett driv.
Moisander var sommarens prestigevärvning i Malmö FF. Med tre nederländska mästerskapssköldar från tiden i AZ Alkmaar och Ajax skulle mittbacken ge MFF värdefull erfarenhet till kanske främst Europaspelet i somras.
Finländaren, två gånger utsedd till landets bästa spelare, spelade i fem Champions League-kvalmatcher innan han skadade vadmuskeln i det första playoff-mötet med Ludogorets. Skadan höll mittbacken borta från spel i två månader, men siffrorna talar sitt tydliga språk. Med Moisander på planen har MFF bara förlorat en gång, borta mot Chelsea när han gjorde comeback och hoppade in vid ställningen 0-4.
Vad tycker du om dina första månader i Malmö FF?
- Det har varit väldigt kul. Som jag sa i början känns det som hemma. Från början hade jag en jättebra känsla - naturligtvis har det varit lite upp och ner. Jag har varit skadad och innan Häcken nu var jag sjuk - det har varit mycket upp och ner. Men det är kul. Det var precis det jag ville när jag kom hit, att spela i Europa och spela Champions League, och spela för mästerskapet. Det har varit precis vad jag ville, säger Moisander.
Har du önskat spela en större roll än du gjort hittills?
- Ja, naturligtvis. Men man kan inte hjälpa att man blir skadad och det tog lång tid att bli frisk igen. Det är synd, men det är en del av den här sporten. Jag har spelat många viktiga matcher också så det är okej.
Har det varit enklare att komma in i Malmös spelstil, med tanke på att du har den nederländska utbildningen redan?
- Ja, säkert enklare och också en anledning till att jag ville komma hit, eftersom jag visste vilken fotboll vi spelade och att tränaren ville att spelet byggs från mittbackarna. Att det inte bara är långbollar, det är inte mitt spel. Det var viktigt för mig och det känns tryggt att spela så som vi spelar, eftersom jag är så van vid det från Holland.
Hela tolv år tillbringade Moisander i det landet och inledde i Ajax U19-lag sommaren 2003 innan han flyttades upp till Jong Ajax. Vägar korsades med en viss Zlatan Ibrahimovic, som flyttade till Juventus sommaren efteråt.
- Jag träffade honom men jag tror inte att han kommer ihåg det (skratt). Jag var i andralaget och han i förstalaget, de var väldigt starka, säger Moisander och tillägger att han var korsbandsskadad under den perioden.
Han lämnade Amsterdam efter bara tre år och gick till lilla Zwolle, innan AZ värvade Moisander och vann sin blott andra ligatitel under hans första säsong i klubben 2008/09. Ajax lockade över finländaren en andra gång 2012 innan han bytte till Serie A och Sampdoria inför 2015/16.
Det blev en säsong där och Moisander gick vidare till ett Werder Bremen på dekis. Han stannade i fem år, men i våras föll den klassiska klubben över kanten och ramlade ner till 2. Bundesliga. Samtidigt gick Moisanders kontrakt ut i norra Tyskland.
Vad är du mest stolt över?
- Mästerskapen är naturligtvis alltid speciella, med Alkmaar till exempel. Det händer inte ofta i Holland att någon utanför Ajax, PSV och Feyenoord vinner, det var ganska stort. Det var också mitt första år i högstaligan i Holland. Jag åkte till Ajax när jag var 17 år och kom inte med i förstalaget. Via andra vägar kom jag dit när jag var 27 och då vann vi två mästerskap. Det kändes naturligtvis väldigt bra att äntligen få spela i Ajax förstalag och vinna mästerskapet där. Det var ett stort ögonblick, att jag tog det då fast jag inte gjorde det när jag var yngre. Jag har varit kapten i Alkmaar, Ajax, Bremen och Finland – det är varit en stor ära hos alla dem, och speciellt eftersom det inte är vanligt att det händer en utländsk spelare, säger Moisander.
Största besvikelsen?
- Med Bremen, att vi åkte ner den sista säsongen. Det var en väldigt stor besvikelse och jag var också kapten där. De sista två-tre åren var väldigt tuffa och att vi åkte ner var den klart största besvikelsen.
Vem är populärast tror du i Bremen mellan dig och Markus Rosenberg?
- Jag tror Markus Rosenberg (skratt). När han spelade där var de väldigt framgångsrika. Under mina fem år hade vi ett år där vi var bra och resten av tiden kämpade vi mot nedflyttning. Det var inte de roligaste fyra-fem åren. Han spelade i ett storlag mer och var mer framgångsrik - jag tror att han är mer populär.
Rosenberg kommer garanterat bli lycklig om Moisanders MFF vinner de två återstående matcherna i allsvenskan och försvarar SM-guldet. Kalmar FF på bortaplan väntar i kväll för serieledaren, men redan nu tänker försvararen på hur han ska bli mer betydelsefull för Malmö FF.
Förhoppningen är att din roll blir större nästa år?
- Det är naturligtvis bra att få en försäsong. Jag hade inte någon riktig försäsong när jag kom hit under sommaren. Det gick bra, men det är alltid lättare när man är med från början. Det är första gången i min karriär som jag kom in mitt i en säsong, men som sagt, i övrigt tycker jag att det varit jättebra. Jag spelade mycket i kvalmatcherna under sommaren, vi nådde Champions League och jag har spelat några viktiga matcher. Det jag mest hoppas på är att stanna frisk och kunna spela mycket varje vecka, det är vad varje spelare hoppas på, säger Niklas Moisander.