Sommaren 2007 värvade AIK in Nils-Eric Johansson från Leicester City, och sedan dess har han varit klubben trogen. Men 18 februari tidigare i år kom beskedet att backen tvingades avsluta karriären på grund av en försämring på en tidigare dokumenterad avvikelse på hjärtat.
När AIK på måndag inleder den allsvenska säsongen mot Dalkurd på Friends Arena blir det för första gången på elva år man spelar premiär utan "Nisse" som en del av laget.
- Det är svårt att sätta bra ord på det. Jag vet egentligen inte hur det kommer att bli förrän matchen börjar. Just nu ser jag fram emot måndag både med vemod och med en viss spännande känsla. Det ska bli ett avslut för mig för supportrarna och laget, ett tydligt avslut och en tydlig början på något annat, säger Johansson till Fotbollskanalen.
Hur mår du i dag?
- Jag mår jättebra kroppsligt. Sedan är det en tid som måste passera. Jag har kanske inte kunnat hantera det här på bästa sätt för att fotbollen inte har börjat. Det är nu det börjar. Träningsmatcherna och allt det där är förbi och det är nu som det sätter fart. Det är nog då det kan bli någon form av saknad.
Vad har du gjort sedan beskedet kom?
- Jag har varit runt laget.
Hur?
- Det har varit samma sak som tidigare, med skillnaden att jag inte har haft på mig fotbollsskorna. Det är ingen speciellt roll eller så, det har snarare kanske varit steg ett i någon form av avvänjning. Jag tyckte även att det var viktigt för alla att se att jag mår bra, framför allt för mina lagkamrater. Jag är frisk och ligger inte på något sjukhus. Jag kan göra väldigt mycket, men inte spela fotboll med dem. Det har varit bra för dig att vara med där, att det blir naturligt och att killarna ser att jag mår bra.
Finns det någon plan för en roll inom AIK framöver?
- Det får framtiden utvisa.
I samband med premiären mot Dalkurd kommer Johansson att tackas av på Friends Arena.
- Jag vet ungefär upplägget. Men sedan vet jag inte vad det kommer innehålla när det väl kommer. Jag tror att det är Björn (Wesström, sportchef) och jag som går ut, och Björn ska säga några ord, men jag vet inte vad. Sedan kommer jag säga något. Det är lite svårt, jag har lite tankar på vad jag vill säga men man kanske gör något annat… det är svårt att planera något. Det blir min chans att säga ”hej då” för alla de här åren. Det är enormt många supportrar som har kommit och sett mig och tacka för deras stöd. Det är sagt att det är en avtackning för mig, men det är faktiskt lika mycket åt båda hållen.
Vad säger du om all kärlek du har fått från AIK:s supportrar inte minst i sociala medier sedan du lade av?
- Det är lite overkligt. Det är svårt att sätta ord på. Det är en inverkan man gör på någon annans liv, det är svårt att förstå. Det är det även nu. Nu har jag hållit mig borta lite och inte mött supportrar ansikte mot ansikte, då blir det annorlunda. När någon skriver en text som är väldigt fin och väldigt varm blir man väldigt glad. Speciellt också i och med att det har varit en enorm mängd, bredd och höjd i var det har kommit ifrån. Det var helt fantastiskt, jag blev helt stum och jag vet inte nu heller vad jag ska säga om sådana saker. Det har bara varit väldigt stort och häftigt, men samtidigt tråkigt, men härligt. Det är fram och tillbaka.
Vad tror du om AIK:s säsong?
- Det är väldigt spännande. Det är en väldigt bra trupp. Jag tror att det kommer att bli väldigt kul. Det här laget gillar att tävla. Det är en väldigt tuff jargong på planen på träningarna. Jag tror att alla tycker att det är skönt att träningsmatcherna är förbi och att man kan gå in och tävla. När man väl vet att det börjar hända tar man det kanske lite lugnt i vänskapsmatcherna för man vet att den riktiga matchen ligger inom en snar framtid, det kanske man kan se lite på resultaten på senaste tiden, att spelarna hade tanken någon annanstans än på vänskapsmatchen. Vissa supportrar vill så klart ha mer och se det guldvinnande spelet från dag ett, men det är nu det börjar. Det är nu vi sluter upp och knyter näven på riktigt och kör.