- Det är aldrig roligt att komma tvåa, säger Nils-Eric Johansson till FotbollDirekt.se.
- Det här måste få sjunka in först, sedan om några veckor kan jag säkert se tillbaka och känna mig nöjd med säsongen.
AIK knep Stora silvret efter 1-1 mot Helsingborg på Olympia. Av många sett som en jättesuccé med tanke på så tungt det gick i fjol, Solnaklubben fanns inte med i medaljsnacket alls inför säsongen. Men AIK-stjärnan Nils-Eric Johansson håller inte med om att det är någon jätteöverraskning.
- Som säsongen utvecklade sig... vi fick in en stabilitet i laget väldigt tidigt och allsvenskan är så pass jämn, så får du in stabiliteten så hamnar du så här högt i tabellen.
- Men visst är det här en bra säsong. Vi slutar tvåa och har fått in rejält med pengar i klubben.
Helsingborg var tvåa i fjol, vann i år. Ni är tvåa i år, och framtiden ser ljus ut?
- Ja, så kan det väl vara, men vi får se. Klart vi siktar på guld. Förväntningarna är alltid stora på en klubb som AIK, och de kommer väl skruvas upp ytterligare efter det här.
- Men vad jag vet så planeras det inte för några stjärnförvärv. Däremot har vi en bra grund med många unga spelare som tagit stora steg. Vi ska försöka bygga vidare på det här nu.
Avslutningsmatchen blev en oväntat sevärd sådan inför fulla hus (16 530). Helsingborg hade noll att spela för, och stora delar av Olympia väntade bara på att den officiella segerfesten skulle dra igång.
- Vi gör en okej match. Men det blev lite konstigt på slutet, de spelade liksom bara av matchen. De hade ju absolut ingenting alls att spela för och man undrade hur de skulle ta sig an matchen. Oavgjort räckte till andraplatsen för oss och vi gick väl kanske inte 110 procent för ett segermål heller, så det blev lite konstigt.
Hur kändes det att gå upp och hämta medaljer men inte få lyfta bucklan?
- Det var ingen fara, kändes inte så mycket. Det här har ju varit klart länge, vi visste ju att det skulle dukas upp till fest så man var ju förberedd. Det hade varit en annan sak om det här hade varit en direkt avgörande match om guldet. Men det är klart att man vill stå där själv och ta emot bucklan.