Uttåg ur svenska cupen i kvartsfinalen och bara tolv poäng på allsvenskans första elva matcher. Rikard Norlings uteblivna resultat hittills under 2020 kostade honom jobbet som huvudtränare för AIK. Under måndagen sparkades han av klubben i hans hjärta.
Bara timmar efter att AIK gav beskedet att han får lämna sin post mötte Norling media för sista gången innan han stängde sitt tredje svartgula kapitel. På en presskonferens talade tränaren öppet om allt från vad som gick fel i år till varför han inte tänker ta farväl av spelartruppen.
Fotbollskanalen har nedan sammanfattat det mesta från pressträffen, som inleddes med en fråga om när Norling insåg att situationen blivit allt för prekär.
- Man kan säga att i näst sista matchen mot Häcken (4-0-förlust) så kändes det inte bra. Det var då jag kände att det här kanske inte är så bra för klubben. Min ambition har varit att driva på, på det här sättet att spela och jag har liksom känt att det har varit givande och fantastiskt, och att det funnits utvecklingsmöjligheter. Men vi har också gått på lite pumpar så där, förlorat två matcher dessförinnan med 4-0 och jag behövde hitta mer rätt i spelsättet och så där. Där och då kände jag att det inte får fortsätta såhär, för då är det inte bra för klubben. Jag vet inte, rätt eller fel, men jag kan inte låta bli att tänka så i alla fall, säger 49-åringen.
Norling känner att han hade spelarnas uppbackning under hela tiden.
- Jag kan bara göra min egen värdering av det och jag har känt fram till i går (söndag) att jag absolut haft spelarna med mig. Under den veckan vi hade efter Häcken-matchen hade jag i sådana fall märkt det, att de inte var redo att ta sig an uppgiften på det sättet som som de gjorde mot Djurgården. Jag kan inte säga att jag inte haft de med mig.
Tränaren gör ingen hemlighet av att han själv gärna stannat kvar på posten.
- Jag hade gärna velat (fortsätta), å ena sidan. Å andra sidan är det ändå AIK jag verkar i och jag inser att det når en viss gräns där det blir jävligt svårt, för att det är så otroligt mycket runt omkring som påverkar.
Det var på ett möte efter derbyförlusten mot Djurgården under söndagen som Norling förstod fullt ut att hans tid i klubben var över.
- När man har jobbat ihop länge så kan man prata relativt fritt inom de lyckta dörrarna. Det formades väl en förståelse för situationen från båda parter. Sen i dag (under måndagen) träffades vi vid 12-tiden, då var det konkret och därefter gick pressmeddelandet ut.
I vintras förlängde Norling sitt avtal med AIK med ett år. Innan dess löpte det bara över 2020. Och inför säsongen fattade tränaren beslut om att gå ifrån sitt disciplinerade och återhållsamma 3-5-2-spel, som gav guld 2018 och en fjärdeplacering 2019, för att övergå till ett 3-4-3-system med man mot man-försvar.
Men när tränaren nu ser i backspegeln vill han inte kalla det för att han skrev på ett nytt kontrakt innan säsongen drog igång och då inledde ett nytt projekt.
- Jag vet inte om jag kan säga att jag skrev ett nytt kontrakt. Det hade varit en annan sak om det var första året. Det här var inte första året. Utan det (kontraktet) har förlängts hela tiden. Det har varit mer formalia än att vi tänkt: ”Okej, nu kör vi en nysatsning”.
När Norling förankrade sina tankar om det nya spelsättet hos klubbledningen gjorde han det hos dåvarande sportchefen Björn Wesström, som också förlängde tränarens avtal. I april blev sedan Wesström befordrad till klubbdirektör och hans ersättare som sportchef blev tidigare assisterande sportchefen Henrik Jurelius, som alltså var en del av verksamheten på Karlberg när besluten om "nya AIK" fattades inför 2020.
- Jag presenterade det (spelsättet) för Björn, men inte för styrelsen, sponsorer eller fans. Björn må ju ha den känslan för om det är rätt eller fel och att vi sedan kör därifrån. Men det är inte så att jag springer runt och säkerställer att alla är med på det ifall att jag skulle sitta så här efter fem månader. Det var så grundat som det behövs, men samtidigt har jag förståelse för de personerna som tycker att det inte var rätt (väg). Utan att de ska behöva få skit nu när jag kliver av och att man letar efter nästa.
Norling förstår att fokus delvis riktas mot just Wesström när tränaren nu fått sparken. Men han vill inte peka finger mot sin tidigare chef.
- Det är så här det funkar i stora klubbar… han hamnar kanske lite i strålkastarljuset nu för att han har formerat truppen och för att det är han som sagt ja till mig att köra på det här sättet. Jag känner väl att vad gäller spelsättet är det inget annat än mitt beslut. Ingen skugga ska falla på honom, över huvud taget. Och vad gäller truppen har inte min ambition, vis av många misstag genom åren, varit att hålla på att recensera och ha åsikter om mina chefers jobb. Jag kommer fortsätta undvika det.
Han utvecklar sina tankar om valet av väg in i den här säsongen:
- Jag kände redan när vi gick in i det här året att jag måste göra något, i förhållande till det vi gjort tidigare. Det hade gått i stå. För att göra toppresultat med den trupp vi hade då så krävdes någon form uppvaknande, att vi skulle göra något nytt. Det hade antingen behövts ett tränarbyte eller att jag gjorde något fundamentalt annorlunda. Jag kände också att jag ville ur det där passiva och som jag tycker är trist och återhållsamt. Jag ville in på den vägen också.
Om Norling tror att hans spelidé lett till succé om han fått mer tid? Ja.
- Jag tror faktiskt det. Men jag har förståelse för det här beslutet. Men jag tror så innerligt på den väg som jag inlett på, och jag är så otroligt sugen på att ta mig an min egen utveckling i det här.
Ett lag som tränaren inspirerades av i processen som ledde fram till det nya spelsättet är Serie A-succén Atalanta. Och den senaste tidens utveckling har fått honom att fundera på om den klubbens storlek i ett inhemskt perspektiv passar bättre för en "taktisk revolution" likt den AIK försökte lyckas med.
- Jag har tänkt på det där, att det varit jäkligt mycket snack om Atalanta och så, med det här spelsättet. Jag har tänkt: ”Fan, hoppas inte det är en förutsättning, att man ska göra det här i en klubb som är precis under toppskiktet men som ändå har lite resurser att spänna muskler”. Att det är så att det inte går att göra en sådan här stor grej i de största klubbarna, som Juventus eller Milan. Måste man ner lite lägre även i Sverige, för att få den tid som krävs? Jag hoppas att det inte är så. Jag kommer jobba hårt för att säkerställa att så inte är fallet.
Så vad borde AIK satsa på i tränarväg framöver, tänker Norling? Han är inte helt säker.
- Antingen tar man något helt nytt utifrån, som Dusan Uhrin (tränare i AIK 2002), någon sådan där som man inte fan inte har en aning om var det här kommer att landa någonstans. Eller någon från egna led som är där jag var för 15 år sedan. Det viktigaste av allt just nu tror jag är att truppen behöver förstärkas. På onsdag öppnar transferfönstret och om inte jag har läst Henrik fel och hur mycket han står i telefon, som inte bara handlar om en ny tränare utan också spelare, så tror jag att han jobbar stenhårt med det.
- Det är svårt det där. Man vet inte om man fixar det förrän man väl står där. Jag tror att man kan komma in och se ut som att man har svaret på allting men sen när det väl börjar hetta till så vet man inte. Förhoppningsvis går man all in på någon som är bra redan från början och som växer med uppgiften. Men det kan blåsa rejält. Jag tror att man måste ha en förståelse för hur klubben andas. Det är det jag kommer läsa in nästa gång jag går in i en ny klubb, hur den andas med supportrar och så. AIK är speciellt. Det kan upplevas på alla olika sätt.
Han fortsätter:
- Bara en sådan grej som när supportrarna kom ner på träningen sist. De är mörkklädda och man kan uppleva det som ”uhhh”. Men jag vet vem varenda en är efter tre år. Då kommer de ner och så har vi ett snack inför spelarna. Och innan hade jag förberett det där, och sagt: ”Okej, spelarna kommer ut den här tiden och så kommer ni ut på planen vid den här tiden och säger vad ni tycker och vad ni vill”.
- Så frågade jag dem: ”Är det något ni vill säga till mig?”. Jag hoppades att de skulle skälla på mig lite men de svarade: ”Nej” och det var första gången jag kände att: ”Fy fan. Det här är inte bra”. På grund av att jag förstår klubben och supportrarna så väl så förstår jag att det var det värsta som hänt hittills, att de inte ville prata med mig. Då förstod jag att det var jobbigt.
Just supportrarna och Norlings relation till dem tog tränaren upp vid flera tillfällen under presskonferensen. Han upplever att de tomma läktarna som corona-situationen för med sig sårar AIK.
- Vi lider oerhört mycket av att vi inte har dem här (på läktarna). Både på gott och ont, det hade varit positivt även för de yngre att förstå dynamik när det inte går bra. Det är ett stort tapp när de inte är här. När jag pratade med dem i går (efter derbyförlusten) så var det någon som sa att: ”Det är så viktigt att ni inte glömmer bort oss, vi behöver träffa varenda spelare”. De finns där även om det är tomt och tyst och konstigt.
- Jag kom hit till derbyt tre timmar före avspark och då behövde jag använda kodkort för att komma in. På ett derby. Det är helt absurt. Det är så ovant, men ändå gäller samma press och krav. Men när man blir "du" med AIK och hämtar kraft från grunden i AIK så är det just det som triggar igång ens maxinsatser på något sätt. Nu är det bara ”poff, borta”.
Mellan 1996 och 2001 var Norling U-tränare och assisterande tränare i A-laget i AIK. Därefter var han huvudtränare i klubben mellan 2005 och 2008. Nu tar en sejour från våren 2016 slut. Om det kan bli en comeback i Gnaget framöver för honom? Det vill inte huvudpersonen själv utesluta.
- Det är inte omöjligt. Jag har ambitionen… efter att jag fick sparken av Brann så gjorde jag en riktig resa (personligen, reds. anm). Jag hade väl träffat Björn sådär i smyg, ifall Andreas skulle göra dåliga resultat. När vi träffades var jag gamla vanliga herr Norling, den som hade lämnat AIK. Men sen fick jag gå från Brann och så gjorde jag en jäkla utvecklingsresa. Sen träffade jag Björn igen och då kände jag att han fick höra precis det han ville höra, något nytt och spännande. Det är min ambition att göra igen, att bli ännu vassare från där jag är nu. Och jag känner att jag är bra. Jag har gjort ett bra jobb här. Det har varit ett svårt läge. Men jag behöver bevisligen bli ännu bättre.
På frågan om hur han mår i allt detta svarar Norling:
- Det är okej. Det är klart att det tar en så där. Men jag var mer i obalans och hade en nästintill identitetskris förra gången jag fick gå från AIK. Jag berättade för min son i dag, han är tio år, och han bröt ihop. Då kände jag att jag behövde förklara för honom att jag är fotbollstränare och inte AIK-tränare. Men det hänger ihop med kompisar och att man är rädd för att: ”Nu kommer inte de tycka om mig för att pappa inte är AIK-tränare längre”. Han är AIK:are. Det är mer sådant som tar en, mer än att jag inte kan hantera det som person.
- Han behöver lära sig. Det är mitt jobb. Det kommer nog bli bättre nästan gång jag får sparken av AIK, säger Norling och skrattar.
Har du träffat spelarna eller ska du göra det?
- Det räknar jag inte med. Varför ska jag gå dit och se ut som en ledsen hundvalp och tycka synd om mig själv? Spelare kommer, spelare går, tränare likaså. En ny tränare ska in, nytt hopp för spelarna. De vill inte se mig där.
Du vann ett SM-guld och har nu lett AIK i fler än 300 matcher. Hur ser du på den här senaste perioden i klubben totalt sett?
- Det är nog min bästa period. Jag vet inte hur långt ifrån vi ligger Malmö under de här åren, 2016-2019. Jag tror inte vi ligger långt ifrån alls, i snittpoäng i allsvenskan. Sen hade jag fortfarande velat få ut lite mer av det internationella spelet.
Om den allsvenska titeln som bärgades 2018 säger han:
- Alltså, SM-guldet… Det är fantastiskt att se Robin (Jansson, målskytt i guldmatchen på Guldfågeln Arena) stå på knä på de här bilderna från precis när vi gjort mål. Alla kommer springandes mot honom. Till och med ”Pertan” (Per Karlsson), som brukar stå vid halva plan för att säkerställa något defensivt om de skulle slå en snabb avspark. Till och med han sprang.
- Sen fick jag ju en tröja för att jag lett AIK i 300 matcher. Den grejen, att jag har så många matcher i klubben, är något jag är jäkligt stolt över. Jag är stolt över mycket. Glad över mycket. Jag har njutit varje dag.
Hur kommer du följa AIK nu? Kommer dina känslor för klubben alltid vara likadana?
- Så är det. Sist (när Norling lämnat) så började jag läsa på forum och började hoppas att de skulle se till att jag fick komma tillbaka och att allt var fel på slutet. Det höll jag på med i flera månader säkert. Som tur är slutade jag med det och kunde räta upp mig själv, för att förstå verkligheten. Nu är det helt annorlunda. Nu kommer jag se på det på ett annat sätt. Det blir spännande att se vem som blir ny tränare, hur de tänkt kring nyförvärv och så vidare. Det finns hopp, och jag kommer följa det.
Men inte forum?
- Nej. Det var lite så att jag sökte min identitet genom att göra det. Jag behöver inte det längre. Jag vet vem jag är nu. Det var inte alls på samma sätt då.
Kommer du ta en paus nu eller vill du hoppa på ett nytt tränarjobb direkt?
- Jag är en fotbollstränare. Å andra sidan är jag en fotbollstränare som inte kommer att såra någon med mina val (av klubb). Men är det rätt så kanske det blir i morgon. Är det rätt om ett år eller två så blir det då.
Norling utesluter helt enkelt att ta över en rival till AIK framöver.
- Man har ju två val. Mikael Stahre är ju världens yrkesman och han kommer kunna komma tillbaka till AIK också, men han har ju gjort något helt annat än vad jag gjort. Och han håller inte på och hymlar om det heller. Men jag går lite djupare in med supportrar. Att göra det och sen fatta beslut om att gå till en Stockholmsrival, Göteborg eller Helsingborg… jag har ju varit i Malmö, vilket inte är så jäkla bra heller.
Han skrattar till:
- Men resonerar man så krymper ju naturligtvis antalet möjligheter. ”So be it”, känner jag.
Och så var det där budskapet som Norling vill skicka till alla AIK:are.
- Håll inte på med att jaga massvis med syndabockar, säger tränaren och avslutar:
- Det är också något som är ganska typiskt AIK ibland, när det går dåligt. Man slutar inte förrän allt är uppätet.