Det är avtal och papper på banköverföringar som TV4-journalisten Olof Lundh kommit över som nu sätter Malmö FF:s succévärvning av Afonso Alves i ett nytt ljus. I sin nya bok ”Allsvenskan enligt Lundh”, som släpps under onsdagen, berättar Lundh hur MFF och Alves rundade svenska skatteregler för att lyckas få till en övergång.
Hösten 2003 hade brasseanfallaren blivit en allsvensk stjärna och då flaggade hans agent Roberto Tibúrcio för att Alves behövde röra på sig efter två år i Örgryte IS. I en intervju med Aftonbladet var han öppen och sa följande:
- Afonso tjänar 3700 dollar (knappt 30000 kronor) i månaden och får ut 2000 dollar (16000 kronor). Han tjänar för lite i Örgryte. Även om han får dubbelt upp så är det för lite. Om jag inte kan ordna en ny klubb i Europa åt honom föredrar jag att han återvänder till Atlético i Brasilien.
Öis hade vid tidpunkten ett samarbetsavtal med den brasilianska klubben Atlético Mineiro, som Alves tillhörde. Samarbetet gav Göteborgsklubben chansen att plocka in spelare från Atlético, vilka man sedan hade rätt till en fjärdedel av intäkterna för vid en försäljning.
När Afonso Alves skulle säljas inför säsongen 2004 blev det en dragkamp mellan svenska, norska och danska klubbar. De norska och danska klubbarna kunde dock locka med en fördel; lägre skattesatser för utländska spelare. Samtidigt var inte Malmö FF:s ekonomi den bästa och två månader efter att man värvat Alves hade klubben fortfarande inte klart med finansiärer som skulle täcka upp för övergången. I februari 2005 erkände dåvarande styrelseledamoten Erling Pålsson att det hade varit svårt för MFF att få ihop de pengar som krävdes för att ro i land affären, enligt ”Allsvenskan enligt Lundh”.
Så hur klarade MFF av att locka till sig Öis-stjärnan? I boken finns det avtal som Afonso skrev med MFF, ett avtal som är handskrivet, och det visar att brassen fick en lön på 40 000 kronor i månaden, plus utlägg för lägenhet och bil samt fem flygbiljetter hem till Brasilien per år. Ersättningen är med andra ord inte nämnvärt högre än den Alves fick i Örgryte, men så står det också i avtalet att MFF ska betala ut en ospecificerad ”bonus” till spelaren.
Ett annat dokument som Lundh kommit över visar att Malmö via SEB förde över 250 000 dollar (drygt 1,8 miljoner svenska kronor, vilket var en första utbetalning och det kom en andra betalning vid ett senare tillfälle) till Örgryte för övergången, eftersom Öis hade rätt till en fjärdedel av övergångssumman. Men ett tredje papper, ett handskrivet avtal mellan Atlético Mineiro, Malmö FF och Alves, beskriver hur MFF över en treårsperiod skulle betala totalt 1,65 miljoner dollar för spelaren. Vidare har Lundh fått fram ett fjärde dokument, skrivet på portugisiska, där samtliga utbetalningar i affären radas upp. Även av det pappret framgår det att den totala övergångssumman låg på 1,65 miljoner dollar, men också att Afonso Alves hade rätt till 350 000 dollar av de pengarna som skulle betalas ut under hans tid i MFF. Den summan benämns som ”Luvas Afonso”.
I boken står det att ”luvas” betyder ”handske” men att det i de här sammanhangen refererar till en sign on-bonus.
”Är det möjligen bonusen som omnämns i det handskrivna kontraktet mellan Malmö FF och Afonso Alves?”, skriver Lundh.
Om 350 000 dollar dras bort från det totala beloppet på 1,65 miljoner dollar är alltså övergångssumman 1,3 miljoner dollar stor. En fjärdedel av det? 325 000 dollar, precis vad Öis totalt fick ut av MFF. Enligt ”Allsvenskan enligt Lundh” förstod Örgryte i efterhand att övergångssumman varit större än 1,3 miljoner dollar och att man då försökte få MFF att betala ut en fjärdedel av hela beloppet. Det vägrade Malmös dåvarande sportchef Hasse Borg.
”Enligt de uppgiftslämnare jag har uppgav Hasse Borg att summan på 350 000 dollar – som var avräknad från den totala köpesumman – i själva verket var en bonus till Afonso för att han skrev på och som han fick ut i hemlandet via sin gamla klubb”, går att läsa i Lundhs bok.
”Därmed finns det skäl att misstänka att Afonso Alves fick summan på 350 000 dollar utan att beloppet beskattades i Sverige, och än mindre att det betalades några arbetsgivaravgifter”, fortsätter Lundh.
Vid tidpunkten var 350 000 dollar värt drygt 2,5 miljoner svenska kronor och hade inneburit en skatt på runt 55 procent. Om pengarna hade beskattats i Sverige hade bonusen behövt ligga på drygt 5,6 miljoner kronor för att Alves skulle kunna ha fått ut samma nettoersättning av MFF. Utöver det skulle en arbetsgivaravgift på 32,7 procent tillkommit, vilket hade lyft den totala kostnaden för Malmö till nästan 7,5 miljoner kronor. Det är alltså runt fem miljoner kronor dyrare än om bonusen tog vägen via Brasilien.
”Visserligen hade MFF i slutändan kommit lite billigare undan eftersom Afonso bara stannade i klubben till sommaren 2006 och överenskommelsen var att pengarna skulle betalas under en fyraårsperiod och de sista 50 000 dollarna föll i från”, skriver Lundh i boken.
Lundh skriver i boken att han länge sökt Afonso Alves, men utan framgång. Caio Ziller, ansvarig för Atlético Mineiros internationella affärer vid tidpunkten, uttalar sig dock om affären och berättar att den brasilianska klubben träffade intresserade klubbar (FC Köpenhamn, Ålborg, Bröndby, en annan svensk klubb och MFF) på ett hotell i Köpenhamn strax före jul 2003. Atletico kom dock inte överens med någon klubb och var på väg att flyga hem när Hasse Borg i ”sista minuten” la fram ett förslag som man nappade på. Enligt Ziller var det så pass bråttom att kontrakten skrevs för hand. Om bonusen på 350 000 dollar säger Ziller:
- Afonso hade en del av det hela på något sätt. Jag vet att han tjänade bra pengar på flytten men är inte säker på hur det gick till. Det är inget jag hade kontroll över. Du får fråga Afonso.
Alves dåvarande agent Roberto Tiburcio kommenterar även han uppgörelsen.
- (Stort skratt) Det var jag som gjorde upp den dealen! Jag visste att skatterna var höga i Sverige. För att undgå det kom jag på lösningen med att betala Afonsos ’luvas’ (hans signing bonus) via Atlético Mineiro i Brasilien. Eftersom Sverige och Brasilien har ett dubbelskatteavtal så blev han endast skattskyldig i Brasilien. Och Afonso var så snäll att han först inte tog ut pengarna i Brasilien. Utan han lånade ut dem till Atlético Mineiro som då hade stora ekonomiska bekymmer. Sedan fick han pengarna utbetalda med en procents ränta vid tio olika tillfällen. Det var aldrig tal om några svarta pengar, utan vi valde att betala hans ’luvas’ via Brasilien, säger Tiburcio i ”Allsvenskan enligt Lundh”.
Men enligt skatteexperter som Lundh pratat med kan en person som är skriven och skattskyldig i Sverige inte använda ett dubbelbeskattningsavtal gällande intäkter som kommer från verksamhet i Sverige. Även Skatteverket uppger i en kommentar i boken att Alves borde ha skattat för pengarna i Sverige.
MFF:s dåvarande sportchef Hasse Borg vill inte kommentera affären. Han säger i boken att han inte minns hur upplägget såg ut och att även om han hade gjort det så skulle han avböjt att svara på frågor om det eftersom han bestämt sig för att inte uttala sig om sin tid i MFF och fotboll över huvud taget.
Afonso Alves gjorde succé i Malmö FF och var en starkt bidragande orsak till att klubben vann SM-guld 2004. Sommaren 2006 såldes han till holländska Heerenveen för 42 miljoner kronor och totalt har han inneburit intäkter på runt 60 miljoner kronor för MFF, eftersom klubben även fick pengar för Alves flytt till Middlesbrough 2008.
