Nyholm talar ut - om chocken över Dif:s samtal och reaktionerna: "Varit småhot"

Precis innan transferfönstret stängde den 13 juni presenterade Djurgården ett nyförvärv. Mittbacken Jesper Nyholm, som efter att avtalet med AIK gått ut i vintras tränat med ”Gnaget”. De blårandiga drabbades av en mittbackskris när Alexander Abrahamsson skadade sig och därför plockade man in 26-åringen i sista stund.

Under onsdagen gjorde Nyholm sin första fulla träning med sin nya klubb.

- Det är skönt, så klart. Det här var första hela träningen med Djurgården, efter tester för att få koll på var jag är. Sen fick jag en ordentlig vadkaka under en av mina sista träningar med AIK. Skönt att vara i gång, säger Nyholm.

- Jag mår bra. I benet känner jag ingenting. Det är lite stelt och så, men jag mår bra. Det är ju jävligt varmt, så jag ska vänja mig med värmen och konditionen på det. Lite mer kondition skulle jag gärna vilja ha.

Innan du fick vadkakan, var du i full träning med AIK då?
- Ja, jag var med på det jag fick vara med på. Där jag fick plats. Annars var jag vid sidan och körde lite extra. Det var lite lugnare där, mer individuellt med deras fysteam och så.

- Nu blir det fulla träningar. I AIK tog jag vad jag fick, och det är jag jättetacksam för.

När förväntar du dig att du ska kunna spela matcher?
- Det hänger på vad fysteamet och Kim (Bergstrand, tränare) och ”Tolle” (Thomas Lagerlöf, tränare) säger. Men jag tror att jag kommer att komma in och avlasta Erik (Berg) i så fall. Så att han får vila lite. Jag har ju inte spelat på lite mer än två år och han har kommit igång nu.

Är det för tidigt att vara med i truppen på söndag?
- Ja, det tror jag. Men jag har ingen aning. Jag kan lika gärna få besked om att jag ska sitta på bänken, för att vara med och avlasta. Jag har ingen aning. 

Så säger tränarna att du är med i truppen så är du med i truppen?
- Ja, då är jag med i truppen.

Det var i en match mot Örebro i mars 2018 som Nyholm drabbades av ett benbrott, och komplikationer följde därefter på grund av misstag på sjukhuset som han blev inlagd på.

Nu väntar sig mittbacken att det kommer bli en process att ta sig igenom för att nå toppformen.

- Jag kommer köra fram till att jag inte andas mer. Jag gasar och gasar, och efter ett tag kommer jag få mer kondition och då kan jag gasa ännu mer. Jag kommer bara köra på. 

Men kommer du klara av att spela flera matcher i veckan?

Hur känns det att vara ute på planen då?
- Det är jätteroligt. Det är ju det här jag har kämpat för. Det är för det här jag har varit på Sophiahemmet i ett och ett halvt år. Att sista operationen klarades av och att det blev bra med mitt ben och mina tår, och att jag kan springa, bara det är helt magiskt. Alla läkare sa: ”Du kan inte spela igen”.

När förstod du att skulle kunna komma tillbaka hit?
- Jag opererade benet för ungefär ett år sedan. Då kunde jag fortfarande inte gå utan att det gjorde ont. Sen var jag tvungen att steloperera en tå, och det var i november. Då i november var det forfarande väldigt ovisst. AIK frågade: ”Vill du tänka på något annat, vill du jobba på kontoret och titta på nästa karriärsteg?”. Också för att jag skulle kunna få lön, liksom. Sen kunde jag börja springa i december och så fick jag hjälp av AIK:s naprapat på hans egen tid i januari, och sen började jag passa boll. Därefter gick det bättre och bättre för varje vecka. I slutet av januari frågade jag om jag fick träna med AIK och då sa de: ”Ja, det vi kan ge dig”. Jag svarade: ”Tusen tack”. Jag tog den chansen, och sen kom corona.

Övervägde du att kliva in på kontoret eller göra något annat än fotbollen, eller har du alltid tänkt att du ska vara professionell fotbollsspelare?
- Just där och då kunde jag ju inte springa. Mitt i hela skiten gjorde jag steloperationen. Då visste jag inte. Jag ville bara att det skulle bli så bra som möjligt. Jag var beredd rent muskelmässigt men det är en helt annan fys när man börjar springa och så.

Vad vet du om din egen kvalitet nu, vad du håller för nivå?
- Jag märker ju nu, när det går riktigt fort, att jag tänker: ”Just det, så är det”. Och så justerar jag lite. Jag märker att jag kan ta bollen förbi en forward, jag kan springa förbi en motståndare, jag kan smälla upp bollen och så vidare. Det blir att jag får finjustera här och där. Jag kör på bara.

Men det är svårt för Nyholm att veta var han står.

- Jag har ingen aning. Det får vi bedöma när jag gått in och kört matcher. Förr kunde jag ju springa 90 minuter dag in och dag ut. Det kan jag inte göra än. Så vi får se.

Har du förhoppningen om att du ska kunna bli bättre än vad du var innan skadan?
- Ohja, absolut. Jag vill alltid bli så bra som möjligt. Jag kommer aldrig tänka: ”Nu är jag nöjd”. Då hade jag kanske trappat ner, om jag känt att jag var nöjd. Men det är jag inte. Jag är här och ger det en ärlig chans. Vi kör. Det är ganska skönt att bara spela fotboll.

Får du ont när du spelar?
- Nej, jag får inte ont alls.

Ingen rädsla?
- Nej, jag går in för fullt. Jag kastar in benen. Jag känner inte någon rädsla.

Så… hur hamnade du i Djurgården?
- Det var jätteoväntat. Det kom ju typ sista dagen (på transferfönstret). Då ringde Bosse (Andersson, Djurgårdens sportchef) och frågade: ”Skulle du vara sugen att gå från AIK till Djurgården?”. För det är ju känsligt. Då hade jag frågat AIK i tre veckor, jag hade frågat runt (till andra klubbar) och det var ingen annan allsvensk klubb som hade pengar eller så. Jag frågade ju inte Djurgården och Hammarby, men min agent (Patrick) Mörk kollade runt och han sa: ”Alla vill vänta, du har ju ändå inte spelat på två år så det är svårt att lägga upp pengar då under den här tiden”.

- Då kände jag: ”Okej”, och sen hörde Bosse av sig. Då gick det jättefort.

Hur reagerade du när han hörde av sig första gången?
- Jag blev lite paff. Jag hade ju hans telefonnummer sedan innan. Det blev liksom: ”Jaha?”. Då förstod jag: ”Det är sista dagen, men varför? Hur skulle det här bli?”. Sen tänkte jag till över att gå från AIK till Djurgården och då kom jag fram till: ”Det här är min chans, tre säsonger borta från allsvenskan… det är lite för mycket”. Nu kanske det bara blir två.

Fanns det inga andra klubbar som hört av sig under tiden?
- Det har ju varit om jag velat gå till Jönköpings Södra och spela för ingenting. Bara för att få matchtid. Det kunde jag gjort. Men då hade jag gått ner en division och det är skillnad. Jag har ju varit där nere, så jag vet ju ungefär hur mycket som kollas där nere och hur mycket som kollas här (i allsvenskan). Då kände jag: ”Då kan jag lika gärna försöka vara kvar så högt upp som jag bara kan”.

Nyholm har skrivit ett kontrakt över 18 månader, och det kan brytas efter ett halvår.

- Säg att det inte går: då är det tack för att jag fick försöka. Då kommer jag vara tacksam över att jag fick chansen. Jag är oerhört tacksam gentemot Djurgården, och AIK sedan tidigare.

Kontraktet är prestationsbaserat. Får du bara lön om du spelar?
- Nej, jag får ju en månadslön. Jag klarar mig.

Hur har reaktionerna varit på övergången?
- Det har varit olika så klart. Det är många som tycker att jag är otacksam (gentemot AIK) och sen är det många som är glada för min skull och för min resa. Självklart är det många i AIK som tycker att det är jobbigt, att jag har fått träna där och sen blir det så här. Det blir svårt. Om det inte erbjuds något, och det inte kan erbjudas något, då är det jävligt svårt. Det är svårt att säga att man ska vänta sex månader och se vad som händer då, jag har ingen aning om vad som händer om sex månader. Jag tog min chans.

Det finns ju säkert de AIK:are som tycker att du borde ha valt just J-Södra istället för Djurgården. Förstår du att man tänker att du inte borde gå hit?
- Det är klart att jag förstår. Det är många som dör för sina klubbar. Jag förstår folk, på ett sätt, när de tänker: ”Hur kan man göra det där?”. Men det handlar om att en arbetsgivare ger mig ett kontrakt. Det är svårt om det inte finns något annat på bordet. Jag tog det här.

Har du fått hot?
- Det har varit lite småhot, lite om benbrott och sådär. ”Judas” och så.

De har skrivit att de ska bryta benet på dig?
- Ja, typ så. Men jag har gjort det. Jag kan ta det andra också. Nädå, jag skojar. Men jag förstår grejen. Jag har massa AIK-kompisar. Många av dem förstår och de man har pratat med förstår i efterhand. Jag förstår spontana reaktioner just när det kommer ut.

Nyholm eller Djurgården har dock inte anmält något. Han bedömer inte att någon gått över gränsen på det sättet.

- Nej, det har inte känts så jobbigt.

Om sin dialog med AIK:s ledning efter övergången säger han:

- Jag har pratat lite med Jurelius (Henrik, sportchef). Det är klart att jag och han var väldigt tajta. Det är självklart en liten besvikelse, det måste jag ändå känna. Det är tråkigt. Jag gjorde ju honom besviken. Han investerade tid i mig och så. Men återigen: jag måste ha ett kontrakt. Det är så det är.

Hur känner du för att AIK inte erbjöd något avtal för dig?
- Det var väl svårt för klubben ekonomiskt.

Vad förväntar du dig framöver, när du kanske ska möta AIK och så?
- Alltså, nu är jag ju i Djurgården och jag kommer köra allt jag har för Djurgården. Jag körde allt jag hade när jag var i AIK.

Hur kommer det bli när du gör din allsvenska comeback igen?
- Det får jag nog ta där och då. Man har sett spelare som kommit tillbaka eter 700 dagar och som bara står och gråter. Jag har ingen aning hur jag kommer reagera. Vi får se. Men det kommer nog pirra till lite i magen.

- Det är ju det som varit målet för mig, det är ju dit jag blickar. Det ska bli kul!