Mellan 2002 och 2009 tillhörde Daniel Örlund AIK. Under de åren var han bland annat med om att ta upp klubben i allsvenskan, vinna SM-silver 2006 och SM-guld 2009. Men efter den allsvenska titeln flyttade han till den norska storklubben Rosenborg.
I vintras gick dock Örlunds kontrakt med Rosenborg ut och 35-åringen lämnade klubben han gjort över 100 matcher för. Under januari månad tränade han med AIK, men till slut skrev han på ett kontrakt med finska mästaren HJK Helsingfors.
HJK leder den finska ligan och är kvar i Champions League-kvalet. Fotbollskanalen möter Örlund efter 0-0-matchen hemma mot Astana i den tredje kvalrundan. Då berättar den svenske målvakten om livet i sitt nya hemland.
- Det är väl som i Sverige, fast ett annat språk och valuta. Det är ganska likt. Det fungerar bra här. Det är ett bra lag och en bra klubb, men jag saknar min familj enormt, säger Örlund.
- Det är segt att bo själv. Familjen bor i Stockholm och jag försöker pendla så mycket det går. Det funkar att pendla, men det sliter också. Man får ta första flyget på morgonen för att hinna till träningen och sånt, men det är sånt jag får leva med. Jag ska inte gnälla.
Örlund gläds över att spela för en klubb som kämpar om en plats i ett Europa-gruppspel.
- Vi har ju ambitioner och vi vill ju till Champions League. Nu är vi halvvägs igenom kvalet och har fortfarande chansen så det är jättebra.
- Att jag gick hit har mycket att göra med att kunna få chansen att spela i Champions League och kunna vara med och slåss om en ligatitel och cuptitlar. Jag vill vara i ett lag som har press på sig att vinna. Det har fastnat lite i mig, för jag har haft det så i alla klubbar som jag har varit i. Jag tänkte för mig själv när jag gick från Rosenborg att jag kanske skulle spela i ett lag och bara spela fotboll, men vafan, nej, jag vill ha det där drivet. Jag vill ha det där kring klubb och med fans, och det var väl därför poletten trillade ner här.
Hur är supporterkulturen i Finland?
- Derbyna tre gånger om året är fina, då är det bra drag. Lite miniderby-känsla jämfört med Stockholm. I Europacup-matcherna har det varit bra drag. Men i ligan finns det mer att hämta. Det kan komma 9 000-10 000 åskådare på vissa matcher, så då tycker man att det kan komma det på de vanliga matcherna också. Samtidigt är det 33 matcher och det finns ingen logik i spelschemat. Vissa lag har spelat 21 matcher och andra 18 matcher.
- Det är klart att det finns mindre charmiga arenor här. Men så är fotbollen, alla har kanske inte den lyxen som svensk fotboll upplever nu, med jättesupporterkultur och så. Det är något som vuxit fram de senaste tio-tolv åren och som de har jobbat hårt med och här är det fortfarande hockeyn som är väldigt stor.
Örlund berättar vidare:
- Det kan vara fullsatt på en hockeymatch och sen komma 2 000 åskådare på vår match. Men det kanske vänder så att fotbollen blir större, men jag tror de behöver lite framgång med landslag och att vi kanske kan ta oss till Champions League och boosta upp hela landet. Folk drar folk.
Den här säsongen har de första derbyna sedan 1972 mellan ärkerivalerna HJK och HIFK spelats. De har bjudit på en stämning som finsk fotboll inte haft tidigare. Men i dagarna hotade det finska fotbollsförbundet med att kommande derbyn kommer att spelas inför tomma läktare eller på annan ort bland annat på grund av att supportrar för de båda lagen tänt bengaler under det senaste derbyt.
- Då skjuter de sig i foten, tror jag. Tyvärr, säger Daniel Örlund om förbundets hot.
- Det är väl strikt förbjudet att säga att det är fint med bengaler, men det är en stämningshöjare och här är det inte som på Friends Arena där det tar 40 minuter innan röken försvinner. Sen är det dumt att kasta ut den på planen, för konstgräset går sönder. Gör det under kontrollerade former, så ska det inte vara något problem.
Med familjen i Stockholm är det hem till Sverige som Örlund vill så småningom.
- Det är i Stockholmstrakten jag helst av allt vill vara och det fanns alternativ där i vintras, men det är inte så lätt att välja i Stockholm när man har den bakgrund som man har. Och man kanske inte vill spela för så många andra klubbar där heller.
Var det aktuellt att skriva på för AIK i vintras?
- Ja, vi pratade lite om det. Absolut. Men vi kom fram till att det där och då inte var rätt. Sen får vi se vad som händer i framtiden.
Örlund följer AIK nära.
- Ja, självklart. Tydligen så har ju min vän "Bulten" (Åke Andersson, materialförvaltare) blivit kriminell. Jag får väl hälsa på honom i fängelset framöver, säger målvakten och skrattar.
Andersson har polisanmälts för förtal av AIK:s tidigare motståndare i Europa League-kvalet FC Shirak, efter att han hävdat att laget från Armenien snott med sig ett antal handdukar från matchen i Stockholm.
Men det är inte bara "handduksgate" som Örlund håller koll på.
- Jag följer med mycket. Jag har många goa vänner kvar där och nu kom det tillbaka några goa vänner till (Stefan Ishizaki och Jos Hooiveld). Det är kul att de hämtar tillbaka sådana spelare, AIK:are med stora hjärtan för klubben. Det behövdes tror jag.
Vad tror du om AIK:s chanser i höst?
- De måste bli bättre på bortaplan, men det är ju jättejämt där uppe i toppen. Det är som 2006 och 2009, vann man en match låg man etta, kryssade man en match så låg man tvåa. Det är kul att det är jämnt och att många lag är med. Det är bra för fotbollen, för de lagen där uppe har gjort något bra.
Örlunds kontrakt med HJK löper över den här säsongen.
- Men det är lite halvluddigt. Jag kan lämna om vi åker ur i Europa. Jag kan välja lite, så kan man säga.
Du skulle kunna lämna redan i sommar?
- Ja, jag skulle kunna gå nu, snart.
Och du är sugen på Sverige framöver?
- Ja, det är klart jag vill hem. Jag trodde det skulle vara lättare här än vad det är, om jag ska vara ärlig. Men vi tog ett beslut tillsammans och vi är starka som familj. Det går fint och flyget går åtta gånger om dagen, så det är bara att åka över.
I AIK är unge Patrik Carlgren förstemålvakt. Carlgren är utlandsaktuell, speciellt efter sommarens guld i U21-EM. Och om han lämnar kan en öppning för Örlund dyka upp.
- AIK har jag alltid lyssnat på och kommer alltid lyssna på. Om de kommer med något, vad de än vill, så har jag alltid varit öppen för att prata, avslutar Örlund.