Under onsdagen presenterades Mathias Ranégie av Djurgården. Anfallsvärvningen från Premier League-klubben Watford visades först upp på ett blårandigt medlemsmöte, inför stort jubel.
- Det var en rolig grej. Bosse (Andersson, sportchef) ville verkligen jag skulle komma i dag (läs onsdag). Det var ett bra bemötande. En jävla häftig grej, säger Ranégie när Fotbollskanalen träffar honom efter presentationen.
Efter ett år i Mikael Stahres Dalian Aerbin i kinesiska andraligan (elva ligamål) lånas nu 31-åringen ut från Watford till Djurgården över hela 2016.
- Det är alltid nervöst att komma till en ny klubb och man har alltid förväntningar på sig. Jag är hemvändare så det blir den grejen med och samtidigt är det så att Djurgården behöver anfallare... Men det är ju roligt, att man känner sig behövd. Sen har ju Djurgården redan en stark anfallsbesättning. Men jag känner mig förväntansfull och nervös.
Hur kom det sig att det blev på det här viset?
- Det blev så att jag fick en så bra deal, för min ägare står i stort sett för hela min lön. För honom funkar det bra att jag spelar i Sverige. Det är ett bra skyltfönster och allting. Så jag blev ingen tung lönekostnad för Djurgården. Jag får hela min lön nu och det är inte ofta man kan få en sån deal, men det blev så nu.
Du har med dig hela Watford-lönen?
- Ja. Det trodde jag inte skulle gå. För det ska egentligen inte kunna gå. Åker man hem till Sverige så går man ner i lön. Det är därför folk håller sig ute till och med lite längre än vad de kanske borde göra. Det blir ändå så, jag fyller 32 år nu och det blir så mycket pengar som du går miste om, om du åker hem för tidigt. Det är väldigt svårt att gå ut igen när man åkt hem. Att jag då kan komma hem på ett lån på ett år och spela i ett så bra skyltfönster som Sverige ändå är, med full lön, i en så bra klubb och samtidigt flytta till Stockholm... Det är win-win. Det känner jag och det känner Bosse (Andersson) också.
Vad är din bild av Djurgården?
- Det är en klubb med potential som inte nått hela vägen fram på många år, men som suktar efter mer. Man glömmer av hur stor klubb Djurgården var. De regerade ju i hela Sverige i flera år på mitten av 2000-talet. Det har fallit bort på något sätt och de har inte varit något hot under den senaste tiden.
- I Stockholm finns det ju tre stora klubbar och det är häftigt med rivaliteten och derbyn. Jag har ju aldrig spelat ett Stockholmsderby och det ska bli kul att hjälpa till att vinna derbyna nu. Djurgården vann inget förra året så ett ska vi i alla fall kunna bjuda på i år. Det är jag rätt säker på.
Men det är fler matcher än derbyna mot AIK och Hammarby som Ranégie ser fram emot.
- Det är många matcher. Jag kommer få spela mot min gamla klubb Malmö, mot min gamla klubb Häcken och mot min gamla klubb IFK Göteborg. Det är tre bra lag där. Alltså, det är något som händer i allsvenskan. Det är en häftig serie, det är mycket publik och det är mycket snack runt omkring. Det ska bli jävligt roligt det här.
Hur har du följt allsvenskan de senaste åren?
- Jag har följt massa. Jag hade ett konto på C More och såg alla matcher i princip. Jag har sett Djurgården spela också, så jag har följt det rätt bra.
Du känner för allsvenskan?
- Ja, men det är ju ens egen liga på något sätt. Här har jag haft mina största framgångar, det var här fotbollen började för mig och att få komma tillbaka såhär känns smått surrealistiskt. Jag har varit borta i fyra och ett halvt år och jag har inte riktigt fattat att jag är tillbaka. Jag har varit i tre klubbar på två månader kan man säga. Först Kina, sen Italien (Udinese, samma ägare som Watford) och nu är jag här. Jag kopplar inte var jag är. Bara att jag får rota mig här känns jävligt gött.
Vad är det för Mathias Ranégie som kommer tillbaka till Sverige, jämfört med den som lämnade?
- Svårt att säga, men jag hade en väldigt bra säsong i Kina. Jag spelade varje match och det kändes skitbra. Men jag är nog en spelare som jobbar lite mer för laget nu. Jag är lite mer rörlig. Jag var kanske lite mer statisk innan, vilket har funkat rätt bra ändå. Men jag är nog lite mer rörlig i dag.
Är du bättre än senast du var här (Malmö FF 2012)?
- Jag vet inte. Jag gjorde 21 mål på en säsong senast, så toppar jag det är jag jävligt nöjd (skratt). Det får jag säga. Men jag tror det handlar om hur miljön är och hur man synkar med medspelarna. Om laget har bra flyt så får jag bra flyt. Det där går hand i hand, det har inte bara med mig att göra utan hela gruppdynamiken.
Vad har du för krav på dig själv?
- Jag vet vad jag har för krav på mig själv, men det går inte säga ett visst antal mål eller hur många rätt passningar jag ska slå. Jag ska se tillbaka på varje match och känna att jag gjort bra match. Kravet är att jag ska kunna göra en skillnad i Djurgården. Det är det som är kravet, att man får till det liksom. Att jag kan vara nöjd när säsongen är slut.
Att den förre landslagsspelaren nu kommer hem som ett etablerat namn och med det får högt ställda förväntningar på sig tar han med ro.
- Jag hade höga förväntningar på mig sist jag var i allvenskan också. Så har jag egentligen haft det överallt. Jag köptes för 20 miljoner till Udinese, så jag har alltid haft förväntningar på mig. Jag har aldrig varit den som bara rullar med, stannar i en klubb i tre år och nöjer mig med att kicka boll. Jag vill vara framträdande och därför har jag kanske gjort val som jag kanske inte borde gjort. Man är lite het på gröten och vill spela istället för att ha tålamod. Men jag tror ändå att det är en bra egenskap att ha, att man inte sätter sig och nöjer sig. Jag hade inte varit här om jag bara nöjt mig. På något sätt blir det så för alla som vänder hem till allsvenskan att de vill bevisa för alla vad anledningen var till att man stack utomlands. Jag har spelat så länge, så press kommer med paketet.
Hur är din motivation?
- Min motivation är jättehög, större än vad jag haft på länge. Jag ser det här som en riktig utmaning. Det hade varit en annan sak om jag gått till Malmö som är något sorts maskineri. I Djurgården behövs det bitar för att det ska funka, man behöver göra sitt jobb för att laget ska få till en bra prestation. Jag tycker det är jävligt spännande.
Ranégies kontrakt med Watford går ut sommaren 2017.
- Jag spelar i stort sett ut mitt kontrakt för min andra klubb också så det är ett jätteviktigt år för mig att jag får till det nu.
Din son bor i Stockholm. Hur känns det att komma nära honom?
- Det känns jättebra. Det är en stor anledning till varför jag kom till Stockholm.
Vad kan man ha för krav på Djurgården som lag i år?
- Det vet jag inte. Det får andra säga. Journalister får väl berätta vad man ska ha för krav. Men man får titta på spelarna. Titta på Malmö till exempel, vad de har för trupp och hur mycket pengar de lägger på den. Man får se till det. Men sen har Bosse gjort det bra. Det är mycket okända namn och spelare som måste spela på sin toppnivå för att det ska gå långt. Djurgården måste spela på toppnivå, det är inget som kommer gratis här. Nu har Djurgården bra spelare, det är inget snack om det, så det är självklart att man kan ha förväntningar.
- Jag hoppas att man tar med sig första halvan av förra året nu. Men tittar man på klubbar som Blåvitt och Malmö som nästan har det i sitt klubbemblem, att man är så van vid att vinna och förväntar sig inget annat... Så hade Djurgården det tidigare men nu har man tappat det. Nu ska vi försöka komma tillbaka till den nivån där man vet innan matchen att man kommer vinna. Det är rätt gött att ha den inställningen. Man tar inte segern för givet och man underskattar inte motståndaren, men man vet att man kommer vinna.
Vad säger Bosse till dig om vad det ska bli av det här?
- Han säger att jag ska vinna skytteligan och att jag ska vara en stor ledare och hela faderuttan. Han har höga förväntningar på mig och det ska man ha också, det är inget snack. Sen har han sin charm och han kör med glimt i ögat. Alla vet hur anfallare fungerar, ibland rullar det på som fan och vissa har bättre förutsättningar, men det finns inga garantier. Ingen gör 20 mål varje säsong, för då spelar du i Manchester United. Man behöver en bra säsong, tur med skador, medspelare som ger en bollen när man ska ha den och så vidare.
Och vad säger Bosse om vad han vill med Djurgården?
- Alltså, Djurgården är en storklubb. Det är bara det att folk glömt av det. Men åren när de vann guld finns ändå rätt färskt i minnet för de som är äldre. De har den känslan fortfarande. Och fansen finns ju, arenan finns ju, ekonomin ser ut må bättre. Det är klart att Djurgården kan bli ett storlag igen. Nu har man en ung trupp och det gäller att det inte blir så att man bara måste sälja spelare utan kan bygga vidare och komma ut i Europa. Det vore jobbigt om man inte haft de tankarna om Djurgården, om man tänkte att det bara skulle vara något Mjällby typ.
Förväntar du dig att allsvenskan är bättre nu än sist du var här?
- Ja, det gör jag nog. Eller, jag förväntar mig att jag inte kommer spela i ett så dominant lag som jag spelade i sist. Malmö dominerade ju när jag var där. Det kommer nog inte Djurgården göra. Vi kommer få kämpa mer för våra poäng, för om vi ska vara realistiska så är det så. Sen har jag spelat i Häcken också och det liknar Djurgården mer på det sättet, att man spelar bra fotboll men att inget kommer gratis. Sen om spelarna i allsvenskan är bättre nu än då, det vet jag inte. När jag spelade i allsvenskan senast var det många bra spelare också.
Genom åren har Mathias Ranégie skapat en del rubriker även för saker som han gjort utanför planen.
- Men när var det senast? Alltså de skriverierna... Så är det ju, att man får sona lite för det. Men det har inte varit farligt. Jag försöker låta min fotboll tala. Det är inga misshandelsbråk eller sånt där. Det där får AIK sköta, de där grejerna. Jag är inte ute och slåss på krogarna. Jag var strulig i mina unga år, men det var fan 12 år sedan. Det är rätt preskriberat nu känner jag. Nu är jag hemma och jag blir pappa varannan vecka. Det kommer vara en helt annan fotbollsroll för mig också, att jag ska hålla på med de bitarna också. Men det tror jag bara kommer vara bra för mig.
Hur ser din fysiska status ut?
- Fysiskt har jag en bit kvar. Jag har tränat stenhårt i en månad, men inte i lag. Det kommer ta en stund för mig att komma in i allt med de nya spelarna och så. Men det brukar gå rätt snabbt. Det är en annan typ av uthållighet att spela med boll, men det kommer vara i sin ordning när det börjar gälla något.
Speltid mot Ljungskile i svenska cupen på måndag är inte aktuellt enligt Bosse Andersson. Är det allsvenska premiären du siktar mot?
- Nej, nej. Derbyt i alla fall. Det måste jag spela. Till och med mot Syrianska ska jag nog kunna spela en stund. Sen hoppas jag få förtroendet att spela mot Hammarby. Det hade varit häftigt börja med den matchen, säger Ranégie och ler.