Det är svårt att hitta en lugn stund i Anders Christiansens liv, oavsett om det är på eller utanför planen. Det är alltid någonting som händer och det är nästan alltid någon han pratar med.
- Det kryper i hans kropp, säger Christiansen Nielsen, huvudtränare i Lyngby BK.
Få personer har bättre koll på ”AC” än vad Nielsen har. Nielsen har över 20 år i Lyngby BK, klubben som Christiansen kom till som 11-åring. När han ser Christiansen återvända till Lyngby, en ort någon mil norr om Köpenhamn, så ser han den danska mittfältaren gå runt och hälsa på alla på kansliet, träffa U-tränare, och involvera sig med supportrarna.
Christiansen är sedan förra året en delägare i klubben, något som flera spelare blev när klubben var nära konkurs då den tidigare ägaren tagit en mängd felbeslut och gått ifrån klubbens identitet. Det finns en AC-lokal på kansliet, och nere vid omklädningsrummen hänger flera foton på en ung Christiansen.
- Han intresserar sig för andra människor, det är därför han har den statusen i vår klubb. Det finns de som har spelat fler matcher i Lyngby än AC, men AC minns man. Han är speciell. Många spelare och anställda känner AC. Fansen minns AC, de följer AC och håller på Malmö för att han gjorde så stort intryck som spelare och människa.
- Han ler alltid, i alla fall utanför planen. Glimten i ögat och en verkligt bra lagkamrat. En som samlar sina lagkamrater och som beter sig bra mot dem.
Nielsen beskriver Christiansen som en prototyp av det som de vill ha av en Lyngbyspelare. En person med rätt värderingar, och en egen ungdomsspelare som står för en positiv fotboll.
- Vi ser vår fotboll som något friskt, andra ser på det som något naivt.
Det var i den här klubben som Christiansen formades. Han växte upp på gränsen till Lyngby och var konstant i rörelse. Direkt efter skoldagarna gick han till ett ställe där han kunde spela flera olika sporter, sedan till fotbollsträning, och tillbaka till att utöva andra sporter. Sommarlovet spenderades med att spela en ny sport varje vecka, och semestrarna var i skidorter.
Lyngby är kända för sin talangverksamhet. Dennis Rommedahl, Lasse Schöne, Andreas Bjelland, Yussuf Poulsen, och Emre Mor är några av de som gått igenom U-lagen. Den som har fått mest speltid i laget den här hösten i Superligaen är Frederik Winther, en 18-årig mittback. Det är så det ska vara i klubben.
- Jag minns AC från när han kom hit som 11-åring. Vi är en liten klubb, kolla på träningsplanerna där nere. Man kan se U12 träna där, U13 där, U14 där, U15 där. När man gick runt där tänkte man ”det är ju den där lilla rödhåriga pojken med glasögon, han som är jättebra med bollen”. Han drog uppmärksamhet. Många visste tidigt vem han var.
- Han var en ”tia”. En kreativ spelare, en ”mellanrumsspelare”, han kunde vända runt i små ytor, göra mål, assistera. En riktigt läcker spelare, men han var ju också liten. Det har nog gjort honom gott på lång sikt. Små spelare måste lära sig att spela bland stora. Man måste inte bara ha tekniken, utan också en plan. Placera sig klokt för att vinna tid med boll, och även hur man ska försvara. Istället för att gå in i dueller så måste man bryta bollbanan och läsa spelet, och gick han in för tätt i press så knuffade de bara undan.
- Han fick tidigt lära sig att stå på egna ben.
Han spelade även ofta mot sin fyra år äldre bror och broderns kompisar, och behövde spela på ett annat sätt för att ha en chans. Han var kortväxt, men ändå dominant upp till 16 års ålder. När han kom upp till U17 så började problemen. Bland annat sprang han ofta upp all energi på 30-45 minuter och inte orkade mer efter det. Han var för ivrig.
- Och jag var inte lika snabb som de andra, inte lika stark, inte lika robust. Det var svårt att gå från att spela hela tiden, som en klassisk tia, till att jag kom upp till de stora och inte få spela, säger Christiansen.
Det var två år i tonåren, i U17, där Christiansen inte mycket speltid och inte var högt prioriterad. Det var först när han kom upp till U19 och fick en ny tränare som saker började att hända. Han hade ett samtal med Niels Frederiksen, numera huvudtränare för Bröndby, och de två klickade direkt.
- Den tilliten jag fick av honom var något som jag aldrig ville bryta. Jag jobbade så hårt att jag under försäsongen tog så många steg att jag gick från att knappt få spela i U17 till att vara startspelare i U19. På tio matcher gjorde jag kanske tio mål och fem assist.
När Frederiksen blev A-lagstränare så följde Christiansen till slut med. Efter ett tag fick han sitt genombrott och det var aktuellt med en flytt till Bröndby, men inget hände. Han åkte istället på en skada och hade problem att spela i sex månaders tid. Han kunde spela själva matcherna, men inte träna mellan dem.
När till och med huvudtränaren sa att han inte kände igen Christiansen så skaffade Christiansen en mental coach, för att rensa huvudet, och en dietist, vilket han fortfarande använder sig av. Allt släppte igen och några månader senare var han i Nordsjälland, vilket var en logisk flytt.
Tränare i Nordsjälland då var Kasper Hjulmand, en tidigare ungdoms- och A-lagstränare i Lyngby, som utgick från den extremt passningsinriktade fotboll som Christiansen bemästrade. Detta var under en period där Nordsjälland åtta säsonger i rad värvade spelare och ledare från Lyngby.
Det blev succé, han kom med i danska landslaget, han kunde spela alla positioner på centralt mittfält, och vintern 2014-2015 ville han testa något annat. Valet var Chievo eller en turkisk klubb, då Heerenveen inte hade haft råd med Christiansen ett halvår tidigare.
- Det var ett felkast, säger Christiansen om flytten till Italien.
Chievo runt den tidpunkten hade en stor mängd äldre spelare. I modern tid är det bara en Serie A-klubb, AC Milan under Carlo Ancelotti, som har haft en lika gammal trupp som Chievo hade då. Christiansen trodde att han skulle skolas in i ett halvår, men tränaren ville ge det 18 månader inkluderat ett lån till Serie B.
- Men det som hände i tolv månader i Italien lärde mig att hantera pressen som skulle vara i Malmö. Jag har lärt mig att känna mig själv. Jag blev en annan människa av att lära mig att bo och skapa ett nytt liv i Italien. Det gjorde mig mycket starkare att prestera och bli bättre spelare.
Nielsen fyller i:
- Och jag ser AC mycket som en spelstilsspelare. Det laget som han spelar för ska ha bollen för att få ut det mesta. Han ska ha en central roll, en roll med frihet och inte bli för låst som man kan bli i Italien.
Efter ett år blev det flytt till Malmö FF. Där började han också reflektera kring om han vill ha mer boll eller göra fler poäng. Ofta när Christiansen intervjuas återkommer han till den balansen: är det en match där han ska ner och hämta boll, eller en match där han ska vänta där framme för att avgöra matcher?
- Frågade du mig precis innan jag kom till Malmö, om jag hade varit tvungen att välja det som gjorde mig lyckligast, så hade det varit att ha mycket boll. Nu när man har kommit hit och gjort många poäng, som när man var yngre, så kommer man lite tillbaka till värderingarna man hade då. Nu har jag accepterat att det ibland inte blir så mycket boll i matcherna. Tidigare var det ibland att det inte spelade någon roll om jag gjorde mål, jag ville bara vara med mycket i matchen.
Är det den stora skillnaden på dig innan 2016 och nu?
- Ja, jag vill vara med och avgöra. Det gäller att prestera, det är mer press. Jag har aldrig haft pressen som är i Malmö. Den har jag lärt mig att hantera och lärt mig att älska.
Under sina 86 allsvenska matcher i MFF har han gjort 20 mål och 16 assist, och många av målen har varit matchavgörande.
En annan del att notera kring Christiansen är hans temperament. Sedan han kom tillbaka till MFF förra sommaren, efter ett tungt halvår i Belgien, har han dragit på sig klart flest varningar i laget.
Han har hållit sig borta från utvisningar i karriären, men ofta har det blivit gula kort. Han varnades i debuten i både U21- och A-landslaget. Han varnades bara minuter in i debuterna i både Nordsjälland och MFF. Under hans senaste hela år i MFF, 2017, var han bara en varning ifrån de som drog på sig flest gula kort i serien.
- Jag har temperament och försöker kontrollera det. Ibland gör det mig bra, ibland gör det att jag får många gula kort. Det är ett del av mitt spelsätt, men jag tycker inte jag är den typen av spelare som Gattuso var.
Jag ser dig mer som en som vill att saker ska hända, mycket, hela tiden, vad det än här. Du vill ha boll, du vill skapa chanser, du kan inte vara still, du vill ha tillbaka bollen. Du har sagt det tidigare, men dansk fotboll kanske inte passar dig just nu, där det handlar mer om att riskminimera än att ta chanser?
- Det är mer öppna matcher i svensk fotboll. I Danmark är folk mer rädda för att förlora. I allsvenskan är det mer positiv fotboll. Folk vill framåt. Det gillar jag.
Nielsen definierar också Christiansen som en spelare som ”man hatar att spela mot, men älskar att ha i sitt eget lag”.
- Han är skön att ha på sitt eget lag, men han är så irriterande att spela mot.
- Han tjurar inte, men hans öron blir illröda och han ska vinna varje match. Han gör det som, i positiv mening, krävs för att vinna. Han har så mycket passion, så mycket energi, så mycket vinnarinstinkt att han går ”all in” på att vinna på träningar och i matcher.
Några negativa tendenser märks heller inte av vid sidan av planen.
- Han är väldigt, väldigt, väldigt lätt att jobba med. Professionell, social, intresserad att göra rätt saker hela tiden, säger MFF:s fystränare Ben Rosen.
Dessutom har MFF under åren jobbat upp Christiansens fysik. Han orkar definitivt springa mycket nu, utan att han sliter ut sig för tidigt i matcherna.
- Mäter man antal löpmeter så är han den som har flest i laget match efter match, men han är konsekvent med saker. När man är det, när man jobbar hårt och inte är en av de som slappnar av, när man äter bra, och när man gör allt detta varje dag år efter år, då är man där han är nu.
Detta trots att han springer snabbare nu än när han anlände till MFF. Det stora fysiska fokuset har nämligen varit att förbättra accelerationen.
- När han kom hit så spelade han fotboll i samma tempo.
- Det har verkligen förbättrats, även under de senaste tre-fyra veckorna. Vi försöker också att hantera lite vad han får i sig efter matcher för att ge en extra boost i återhämtningen. Försöker få honom att äta lite mer.
Och skulle han behöva få i sig mer energi så dricker han den danska läsken Faxe Kondi, där en MFF-supporter ger Christiansen ett flak med 24 burkar varje månad.
- När en dansk spelar i utlandet så kan man inte få Faxe Kondi. Det första man frågar när någon kommer på besök är ”Tog du med Faxe Kondi?”, säger Nielsen mellan skratten.
- Men jag vet att han verkligen, verkligen trivs att vara i Malmö. Hans roll i laget, en stor klubb, fansen, omgivningen. Han trivs och har det riktigt bra.
MFF har på torsdagen match mot Helsingborgs IF i Skånederbyt, en match som startar 19.00 och sänds på C More Fotboll och på cmore.se. Sändningsstart 18.30.