Det slutade i totalt elva säsonger i den blåvita tröjan för Emil Salomonsson, 35.
- Det var ganska väntat. Jag har absolut förståelse för det och accepterar beslutet. Jag känner bara en glädje och stolthet över alla år som jag har fått uppleva här. För allt, säger han.
Salomonsson pratar med Fotbollskanalen under fredagskvällen. Då har det gått ett dygn sedan klubben officiellt meddelade att han skulle få lämna när kontraktet löper ut vid årsskiftet.
- Sedan det kom ut har jag fått väldigt mycket kärlek. Det har varit många fina och känslomässiga timmar sedan beskedet kom.
Blåvitt-profilen har överösts av kärlek och lyckönskningar efter beskedet. Bland annat från den tidigare lagkamraten och nära vännen Lasse Vibe.
"Det är dags att hylla den som alltid tänker på alla andra först. Den bästa lagkamraten man kan föreställa sig och en bästa vän som är få förunnad", skrev Vibe på sitt Instagram-konto.
- Jag såg det. Det var väldigt fina ord. Lasse är en människa som står mig väldigt, väldigt nära hjärtat. Han var best man på mitt bröllop. Det var väldigt fina ord, säger Salomonsson.
- Man blir väldigt ödmjuk inför hur fina saker folk har att säga om en. Supportrar, familj, lagkamrater och vänner… Det är häftigt faktiskt.
Han fortsätter:
- Man tänker ju bara "vem är jag i Blåvitt?". Det har liksom funnits X antal större spelare. Men det är väl ett kvitto på att de har uppskattat en, gissar jag. Det absolut största i min karriär kommer alltid vara att jag fick spela i Blåvitt.
Hur vill du blicka tillbaka på dina elva säsonger i klubben?
- Elva säsonger… Det blev många! Jag såg att jag hade spelat flest matcher för klubben de senaste 15 åren.
392 stycken.
- Ja, exakt! Jag såg det. Hade jag inte varit skadad i perioder de sista två åren hade jag väl fått komma upp i 400. Men det var väl inte menat. 392 är ett väldigt fint nummer.
- Men hur summerar man det… Det är kanske inte de senaste åren man tänker allra mest på. Utan det blir åren 2013-2016 när det var idel topplaceringar och det kändes som att man skulle vinna SM-guld varje säsong. Nu blev det inte av, men det kändes som att man verkligen var med och kunde vinna.
Han tycker samtidigt att han spelade sin bästa fotboll i karriären under de åren.
- Jag fick ut mycket av den spelaren som jag är. Så det är den perioden jag tänker på, ihop med alla vänner jag har träffat. Det är verkligen med ett stort leende på läpparna som jag tänker tillbaka på allt.
Salomonsson suckar samtidigt åt de senaste årens kräftgångar.
- Om någon skulle säga när jag kom till klubben att Blåvitt skulle klara sig kvar i den sista omgången två år i rad nu hade jag bara skrattat. Det hade känts som en fantasivärld där och då. Men det har blivit realitet nu…
- Men i och med att vi löste kontrakten är inte det den största besvikelsen. Det är att vi aldrig fick vinna ett SM-guld. Vi var så nära 2015… Det kommer jag för evigt… Att inte ha fått vinna ett SM-guld med Blåvitt. Det smärtar.
När det kommer till höjdpunkter har han desto fler minnen att lyfta upp. Med stor en entusiasm börjar han prata om cupgulden 2013 och 2015.
- Första cupguldet och hemresan när vi åkte tåg tillbaka till Göteborg (från Stockholm) med supportrarna var sjukt häftig. Blåvitt hade fixat ett tåg med bara blåvita fans och vi gick från vagn till vagn där det sjöngs sånger med glada gubbar och gummor överallt som bara körde. Det var skitkul.
- Men även 2015 när jag fick göra två assist i finalen och verkligen bidra till segern på ett personligt plan också. Och det var på hemmaplan. Det var sjukt häftigt att få fira guld på hemmaplan.
Salomonsson lyfter upp ytterligare ett minne som ligger honom varmt om hjärtat. Då blickar han mot den blåvita segern borta mot Elfsborg 2015 när IFK Göteborg jagade SM-guldet - och han själv smällde in en avgörande straff med endast sekunder kvar att spela.
- Att få göra det inför den blåvita klacken… Som sen stod kvar så länge och sjöng mitt namn… Det är också något som jag kommer bära med mig in i graven.
Han vill även nämna Europa-framgången borta mot Helsingfors 2016, innan han avslutar med ett minne i närtid. Från den 30 september, närmare bestämt.
- Helt ärligt är Gais-matchen med (2-0-seger). Jag spelade ingenting, så jag var supporter på ett annat sätt under den matchen. Då kunde jag ta in stämningen och det är i alla fall topp tre upplevelser som jag har haft sett till stämning på Gamla Ullevi. Det var helt brutalt bra. Då hade jag gåshud.
När Emil Salomonsson skulle tacka klubben och supportrarna i ett videomeddelande på IFK Göteborgs egen kanal, Blåvitt+, kom tårarna.
- Jag bröt ihop flera gånger när vi skulle filma. Det var svårt att spela in det. Men all heder till dem, de fick verkligen fram vad Blåvitt betyder för mig och även Göteborg som stad. Det var mycket känslor.
Salomonsson är född i Örkelljunga i Skåne och spelade både i Ängelholm och Halmstad innan han anslöt till IFK Göteborg sensommaren 2011. Där fann han kärleken till klubben omedelbart.
- Jag kan inte säga att jag har varit blåvit sedan jag föddes. Jag blev blåvit när jag kom till Blåvitt. Det växte sig starkare och starkare för varje säsong. När jag var iväg från det i Japan (2019-2021) fortsatte det att växa. Och sen att jag fick göra tre år till betydde ännu mer. Jag var ännu mer en spelande supporter de tre sista åren.
- De elva åren har verkligen gjort mig till en evig ängel. Jag kommer alltid att följa Blåvitt slaviskt.
Hur kommer du att vara som supporter till klubben?
- Jag kommer inte vara den mest kritiska, säger han med ett skratt.
- Jag kommer vara den positiva, jag tror alltid gott om Blåvitt. Det är den inställningen jag kommer ha. Jag ska vara på läktaren så mycket tiden räcker till för det.
Att Emil Salomonsson inte kommer att spela för IFK Göteborg mer är klart. Elitkarriären är däremot inte över, om han själv får bestämma.
- Jag vet faktiskt inte vad som händer nu. Jag vill gärna spela fotboll och känner att jag har drivet, suget, tycker att det är skitkul att träna och spela, kroppen känns fräsch så jag känner att jag har mer att ge. Jag är skitsugen på att spela. Sen var det blir återstår att se, säger han.
Har du fått några konkreta anbud till dig ännu?
- Nej, fan… Inte än. Så het var jag visst inte, säger han med ett skratt.
Emil Salomonsson har de senaste åren bott i Varberg och pendlat till Göteborg för träningar och matcher med Blåvitt. Därav har det spekulerats fritt om Varbergs BoIS, eller alternativt högerbackens tidigare klubb Halmstads BK, kan bli nästa klubbadress.
- Vi bor i Varberg och bygger hus i Varberg. Vi kommer vara kvar där. Så det är klart att det hade varit fint att få spela fotboll i närheten. Sen får vi se. De klubbarna ska känna att de vill ha mig med. Vi får se framöver vad som händer, men jag kommer inte flytta.
- Jag har pendlat till Göteborg nu. Det kommer jag inte att göra igen som spelare. Vi får se vad det blir!