Efter en lång och tuff säsong säkrade IFK Göteborg det allsvenska kontraktet i den sista omgången. Trots att Varbergs Bois tog ledningen i matchen och hade en ribbträff - och att Blåvitt missade straff i den 89:e minuten - vann man med 2-1 sedan Adam Carlén gjort det helt avgörande målet på tilläggstid.
Efter matchen var det en känslosam Sebastian Eriksson som mötte media.
- När man har hållit på så här i 50 veckor och det känns som att man aldrig ska ta sig ur det och att det aldrig ska ta slut … Nu är det över och man fick gå av som en vinnare till slut på något jävla sätt. Jag är bara helt tom, säger Eriksson.
Om Häcken hade tagit poäng av BP hade Blåvitt inte behövt vinna för att undvika negativt kval. I halvtid ledde Häcken med uddamålet, men till slut föll man med 1-2.
- Man vet att man aldrig kan lita på en lillebror. Det vet man väl om och det vet väl alla. Men det var skönt att vi löste det själva, säger Blåvitts mittfältsveteran.
Hur fick du rapporter om vad som hände på Grimsta?
- Det räckte ju med att snegla på den där jävla resultattavlan … Nu i efterhand kan jag väl säga att jag visste att Häcken ledde i paus. Sedan glömde jag av det i hela den andra halvleken, tills jag springer hem från straffen vi bränner. Då ser jag att BP leder med 2-1. Där går det upp för mig vad som är på väg att hända.
Vad tänkte du?
- "Det är inte sant." Men det blev inte så. Det blev ett lyckligt slut ännu en gång.
Vad som händer härnäst för Sebastian Eriksson är inte alls spikat. Med ett utgående kontrakt öppnar han för att dagens match kan ha varit hans sista i den blåvita tröjan.
- Jag vet inte vad som händer. Jag ska ta några dagar och fundera över vad fan jag ska göra. Jag behöver få lite lugn och ro och bli av med all ångest som jag har haft i ett halvår nu. Det kommer förhoppningsvis ett besked i veckan vad som händer för min del.
Har tanken slagit dig att det kan ha varit ditt sista framträdande i Blåvitt-tröjan?
- Oh, ja. Absolut. Jag fyller 35 nu och har haft många år och en lång karriär, men någon gång tar det slut. Det är livets gång, avslutar Eriksson.