Allsvenske profilen Maic Sema, 36, lämnade IFK Norrköping efter säsongen 2023, och har sedan dess inte skrivit på för en ny klubb. 36-åringen gick därmed klubblös förra säsongen, men har fortsatt sug efter att spela elitfotboll.
Sema har haft kontakt med klubbar, och är redo att signera ett kontrakt.
- Jag har inte tappat det än. Hoppet lever vidare och hoppet är det sista som lämnar mig. Det är klart att jag vill spela fotboll, jag älskar fotboll. Jag har haft kontakt med klubbar från allsvenskan, superettan, division 1 och division 2, men jag har inte velat skriva på för en klubb i en lägre division, då jag känner att jag är bättre än så, säger han till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Jag har varit nära flera gångar och jag var nära att skriva på för en allsvensk klubb innan fönstret stängde i somras, så jag har varit nära. Alla som jobbar med fotboll vet att det ibland kan vara långt mellan intresse, snack och verklighet, men hoppet finns kvar.
Sema kan även tänka sig att hoppa på en möjlighet utomlands.
- Jag kan tänka mig något annat också, ett äventyr hade också kunnat locka. Allsvenskan är samtidigt högsta nivån här och jag känner fortfarande att jag med min rutin och mina fotbollskvaliteter skulle kunna hjälpa ett lag till hundra procent.
Hur var förra året utan fotboll?
- Det var självklart tufft att inte spela fotboll, då jag älskar fotboll och hänger med. Jag tränade väldigt mycket, då jag tränade med min moderklubb Sylvia från sommaren till säsongen tog slut. Därmed var jag med i ett omklädningsrum och tränade fotboll, även om jag inte spelade matcher, säger han och fortsätter:
- Det var aktuellt att spela lite matcher med dem, då de jobbade för att gå upp till ettan. Jag kände att jag var i god form, men jag ville träna på, hålla mig fri och vara öppen för möjligheter. Det var nära innan fönstret stängde, men jag har tränat på för fullt.
Sema har respekt för att många klubbar tittar på att ta in unga spelare, men har samtidigt inte tänkt på att sluta. Han är inte där än.
- Jag förstår att fotbollen förändras och att det blir väldigt åldersfixerat. När man kommer upp till en ålder är man inte på samma hylla, där det flyter på med alternativ. Jag känner mig samtidigt fortfarande fräsch i kroppen och jag känner mig yngre än vad jag är kroppsligt. Därmed vet jag att jag hade kunnat komma in och hjälpa ett lag.
- Det hade varit en annan sak om jag hade varit skadad mycket, så hade det inte gått, men jag känner att kroppen håller och då vill jag försöka. Ju längre tiden går börjar det också knacka på dörren för livet efter fotbollen. Jag förstår det också och ser fram emot den tiden, men jag har inte beslutat mig för det än. När den tiden kommer säger jag i sådana fall att det är slut, och får titta på vad som väntar härnäst.
Vid sidan av träning med Sylvia har Sema även jobbat med andra projekt vid sidan av planen. Han har, ihop med sin bror Ken, en ideell förening som heter "Team Sema", där de bland annat går ut och spelar fotboll med barn, arrangerar en futsalturnering för fritidsgårdar i Norrköping, samt besöker skolor och håller i föreläsningar.
- Vi spelar fotboll med kids, och jag har varit ute i skolor och träffat ungdomar, samt hållit i idrottslektioner. Jag föreläser också, där jag berättar om min egen resa, motiverar ungdomar, men också pratar om ledarskap, hur en ledare ska vara och berättar om vilka ledare jag haft inom fotbollen. Det har också varit väldigt kul, då jag träffat båda unga och vuxna människor.