Förra veckan hade Fotbollssverige sorg efter att Labinot Harbuzi, 32 år, gått bort alldeles för tidigt. Den tidigare Malmö FF-spelaren hyllades i dag på Stadion när MFF slog Hammarby med 2-1.
Spelarna hade sorgeband på sig, och i matchminut 23 blev det stående ovation när spelet hade stannat upp.
- Det blev jättefint. Vi pratade lite om vad vi skulle göra innan. Vi hade en hyllning här och sedan var vi många som var på begravningen. Ska man ha en tyst minut eller vad ska man göra? Jag tror detta var det bästa om man tittar tillbaka. En fin hyllning, säger Markus Rosenberg.
Rosenberg höll på att göra ett av de symboliskt mest laddade målen någonsin på Stadion, då han direkt efter den stående ovationen fick en jättechans att göra 1-0-målet, mot just den kortsidan där Harbuzi gjorde det första målet någonsin på Stadion.
- Man fick energi av minuten. Man trodde att det var antingen eller. Antingen tar den energi eller ger energi. Det var synd med klacken.
Däremot blev det symbolik på annat sätt. MFF:s nya nummer 23, det tröjnumret som Harbuzi brukade ha, blev matchvinnare med ett mål och en assist.
- Jag har sett att han spelade i mitt nummer, och det måste jag säga att det är en extra grej som känns bra i dag. Att jag fick göra ett mål och en assist, och bidra på det viset, säger Marcus Antonsson.
- Det värmer lite extra en sådan här dag.
Johan Dahlin fyllde i angående hyllning och att se bilden på Harbuzi på storbildsskärmarna.
- Jag tycker det var skitjobbigt att se bilden och så. Man blir påmind om det igen, men han förtjänade detta. Bra att han kan hyllas på detta sättet.
Jiloan Hamad, som tidigare var lagkamrat med Harbuzi i MFF, upplevde det som lite förvirrat när den stående ovationen kom.
- Jag var så inne i matchen om jag ska vara ärlig, man förstod inte riktigt vad man skulle göra. Folk ställde sig upp och applåderade, i mitt huvud skulle alla vara tysta. Det blev mycket förvirring, och samtidigt spelade vi en match. Jag har inte varit med om det innan.
- Jag tror att det var mycket... ”Hur agerar man? Ska man stå upp och applådera, ska man vara tyst, får man prata med sina lagkamrater?”. Det är så mycket adrenalin för man är inne i matchen, och som lagkapten för Hammarby tänker man ”kanske ska jag säga något till lagkamraterna?”, och det betyder inte att man inte hedrar Labbe. Alla reagerar på olika sätt, så jag tror inte man ska döma eller någonting. Jag vet vad han betydde för mig och alla hanterar det på sitt sätt.