Hammarby-supportern och dokumentärfilmaren Andreas Bjunér, som bland annat har gjort en film om Söderstadion, har under senaste tiden lyft upp frågan om transferhetsens konsekvenser och har bloggat om ämnet under rubriken: "Hur påverkar denna miljoncirkus oss supportrar?" Han är orolig över utvecklingen med snabba spelarförsäljningar, som ett led i den "moderna fotbollens" intåg i allsvenskan.
Bjunér är glad över att Bajen gör stora försäljningar, men beskriver utvecklingen som att klubbars ekonomi plötsligt blir viktigare än resultaten, vilket inte går i samklang med hans engagemang om att få leva ut sin passion om en upplevelse genom fotbollen.
- Jag är lite orolig över att vi i Sverige är på väg mer och mer åt det hållet, där klubbarnas plånbok blir viktigare än resultaten på planen. För supportrar handlar det någonstans om att vinna, men också om annat och kanske framför allt för oss Hammarbyare, där det finns en kultur med andra värden som också är viktiga. Jag tror även att den situationen är lik i många andra klubbar. Jag ser flera problem med det här och det första är att vi inte längre får några spelare, som känns väldigt mycket klubben. De här gamla vattenbärarna har försvunnit, säger han till Fotbollskanalen.
Bjunér menar att spelare som Gustav Ludwigson, som nyligen förlängde sitt avtal, är viktiga för många supportrar, men att det bara blir färre sådana spelare, då det inte är lika stor kontinuitet i trupperna. Därmed tror han att det kan bli lite svårare för supportrar att ta till sig sina klubbars spelare framöver.
- De spelare som blir kulturbärare nu är ofta spelare som kanske kommer utifrån och sedan är kvar några säsonger. Det behöver inte vara fel att spelare kommer utifrån och blir kulturbärare, men det har gått väldigt fort. För 20 eller 30 år sedan kom majoriteten av spelarna från närområdet och hade på något sätt en koppling till klubben. Nu kommer det in spelare som inte vet något om klubbens historia, och sedan köps de in enbart för att säljas, säger han och fortsätter:
- Syftet med att plocka in unga spelare i dag verkar inte vara att de ska bli en viktig del i klubben. Det är egentligen att få in mer pengar till klubben. Man behöver inte tycka det är fel, men ur ett supporterperspektiv tycker jag att det förtar lite av glädjen. Vi är där för att uppleva saker, känna saker och ha en koppling till spelarna. Jag upplever att kopplingen mellan supportrar och spelare försvinner, och då blir det bara legoknektar, även om samhörigheten på läktarna finns kvar.
Bjunér undrar även vad som sker härnäst. Vad är nästa steg i utvecklingen? Kommer allsvenska klubbar enbart bli en leverantör av spelare, som sticker ut i Europa?
- De här snabba försäljningarna och att spelarna vill ut till större klubbar och tjäna mer pengar är synonymt med den moderna fotbollen. Det är så det ser ut på den internationella scenen. Då finns det en rädsla att vi bara blir en leverantör av spelare. Man kan säga att Hammarby i det här fallet blir Brommapojkarna, men på ett internationellt plan. För oss supportrar är företeelsen Hammarby viktigare. Vi vill såklart alla vinna titlar och att det går så bra som möjligt, men jag tycker att det kommer till någon gräns.
Han fortsätter:
- Var går gränsen för oss supportrar? Vill man hålla på ett lag, där ekonomi är prio ett? Då blir det som att hålla på ett företag helt plötsligt, och vart kommer det här leda till i längden? För mig är det ett steg mot värden, som jag tror att de flesta inte vill ha, men det är saker som normaliseras. Det går långsamt, men ändå tillräckligt fort för att vi inte ska hinna stoppa förändringarna i tid.
Bjunér är tydlig med att han har förståelse för att det är viktigt för klubbar att ha en bra ekonomi, och att det krävs för att överleva. Samtidigt vill han inget mindre än att utvecklingen går mot att exempelvis svenska klubbar får sponsornamn, som Red Bull Salzburg. Det lär inte hända i dag, men risken finns om 30 eller 50 år, menar han.
Bjunér tycker att det är upp till supportrar att bidra till att stoppa den utvecklingen - om man inte tycker om den och tror på något annat. I Sverige finns trots allt 51-procentsregeln.
- Jag tror inte att vi kan stoppa utvecklingen, men jag tror att vi kan fördröja det genom att vi supportrar markerar vad vi tycker är okej och inte är okej. Jag tycker att tyska fotbollssupportrar är bra på det. Det har inte gått lika långt där som i andra länder, även om de här sakerna händer där också. Om vi vill ha en liga, som blir konkurrenskraftig tror jag också att det på sikt är viktigt att vi supportrar höjer våra röster och använder föreningsdemokratin så länge den finns kvar, samt att vi verkligen markerar att vi kan acceptera något till en viss grad, men inte längre.
Han fortsätter:
- Samtidigt är det en normalisering som sker hela tiden, så jag tycker det är svårt att se hur man ska stoppa det, men om det är några som kan vara med och hejda utvecklingen är det supportrarna. I Sverige är fotbollen mycket supportrarna. Det är en naiv förhoppning om att vi skulle kunna göra annat, men det är också upp till klubbarna.
- Jag tycker att det är jättesvårt och jag har inte någon spetskunskap och kompetens för hur det borde göras. Jag ser något som gör mig orolig, då det är något annat än det jag gick in i som barn, även om man får acceptera vissa förändringar. Jag tycker i varje fall att man ska göra vad man kan som supporter om man ogillar den här förändringen.