När Fotbollskanalen träffar Per Karlsson en stund efter slutsignalen mot Elfsborg, årets sista match och den sista över huvud taget i AIK för mittbacken, är han utmattad.
- Jag känner mig mentalt trött, efter en vecka av anspänning. Nu är det över och det känns ganska behagligt, säger 36-åringen.
Veteranen lägger skorna på hyllan och firades av med ett enormt tifo inför avsparken mot Elfsborg. Då brast det för honom.
- Jag kände en enorm tacksamhet. Jag är stolt och glad över att min familj och mina föräldrar var här. Att de fick se mig här. De har sett majoriteten av mina matcher och jag är glad över att de fick sådana här scener. Men jag själv har svårt att göra något annat än att gråta. För jag har svårt att förstå att människor gör det här för min skull. Det kommer nog alltid vara svårt att ta in.
Efter matchen var tårarna slut.
- Nu ser jag tillbaka på det här med glädje och inte tårar.
- Jag har känt en kärlek från supportrarna under många år. Jag har känt att jag blivit uppmärksammad. Däremot har jag aldrig riktigt velat ta tag i det där under tiden som jag spelat, för jag har bara fokuserat på nästa prestation. Nästa träning, nästa match. Jag har tänkt att det varit bra att inte omfamna det, utan att det får komma nu när det är slut. Jag ville inte försaka i min prestation.
Hur var det att hålla ett tal efter matchen och ta farväl?
- Jag tror inte jag har förstått att det här var ett farväl. Både huvud och kropp tror nog att jag ska tillbaka nästa år. Det här farvälet är nog lika svårt att förstå som alla sånger och hyllningar jag får. Givetvis känns det som att något är slut, men jag vill inte att det ska vara det. Det är svårt.
Hur tror du att du kommer minnas den här dagen?
- Vi, jag och min familj, kommer ha något att prata om i all framtid. Jag kommer minnas scenen inför matchen när jag gick ut före laget. Och jag kommer minnas tifot i halvtid.
Karlsson ler och säger:
- Jag är ju lite svag för bengaler och så fick jag bengaler nu… det är otroliga scener. Det kommer för alltid finnas i mitt huvud.
Vad ska du göra nu?
- Jag vill nog bara försöka landa i det som varit i dag. Jag skulle vilja sjunka in i alla hyllningar och alla fina ord jag fått. Jag vill sitta i en fåtölj, sjunka ner i den och vara lite nostalgisk.
En sak är säker: Karlsson kommer fortsätta heja på AIK och se matcher på plats.
- Klubben har definitivt en plats i mitt hjärta för all framtid. Min son har ett speciellt förhållande till AIK. Hans dröm är att spela för AIK. Så vi ska fullfölja den här traditionen som funnits ett tag, inte bara för hans skull men också för min skull. Vi kommer se AIK på plats.