14 mars 2019. Efter att ha varit på provspel i IFK Göteborg ett par dagar skriver kongoles-schweizaren Nzuzi Toko på ett avtal över ett och ett halvt år. Det var en meriterad värvning. Mittfältaren hade gjort landskamper för DR Kongo och spelat i såväl den turkiska ligan som i Championship. Nu har det gått lite mer än ett år sedan han kritade på för Blåvitt. Under sin tid i klubben har han flyttats ned från mittfältet till backlinjen och tagit en ordinarie plats. 29-åringen har också fått tid till att anpassa sig till den svenska fotbollen, vilken skiljer sig från där senast spelade, i Saudiarabien.
- Det går inte att jämföra, ligorna är så vitt skilda. Det är mycket fler yngre spelare här och systemen är annorlunda. Jag tycker att Sverige är en bra liga för utveckling och en bra miljö för unga spelare att utvecklas i. Jag tycker att det här är en riktigt bra liga. I Saudiarabien har du färre unga spelare, men desto fler erfarna, och i vissa lag fanns världsklasspelare. Det är annorlunda och svårt att jämföra. I Sverige är det också större inramning, med fans och så vidare. Du känner mer fotboll, och man bryr sig mer om utveckling i Sverige. I Saudiarabien bryr man sig enbart om vad som händer här och nu, du spenderar pengar hit och dit på det ena och andra, säger Toko till Fotbollskanalen.
Men lönen måste varit bättre än den är nu?
- Haha, ja.
Toko växte upp i Schweiz och inledde sin seniorkarriär i Grasshoppers. Där stiftade han bekantskap med en IFK Göteborg-bekanting. Assisterande tränare i klubben var då den förre IFK Göteborg-sportchefen Mats Gren.
- Mats Gren var en legendar i klubben. Hans framgångar där var väldigt stora. Han var väldigt bra för oss som var yngre då, som jag, och var väldigt motiverande. Jag har bra minnen från honom.
Hade du kontakt med honom när du var på provspel i Göteborg?
- Jag fick kontraktet redan innan jag gick till Göteborg, för jag visste att klubben var väldigt intresserad av mig. Men jag ville veta hur klubben fungerade och jag träffade honom och pratade om hur klubben fungerade, så han hjälpte mig mycket i att lära mig om klubben.
Vägen till IFK Göteborg har gått från Schweiz till England till Turkiet tillbaka till Schweiz till Saudiarabien till Sverige. I vilket land var det bäst att spela fotboll? Det är en fråga som det inte finns något entydigt svar på. Var sak har sin tid och var sak har sin charm.
- Jag växte upp i Schweiz och att spela i min barndomsklubb var fantastiskt och en dröm som blev sann. Att som ung spelare sedan ta steget till England tror jag är en önskan som många spelare har. I Turkiet var det också väldigt bra, en väldigt konkurrenskraftig liga. Jag fick spela mot Robin van Persie, Nani och sådana stjärnor. Varje land har varit värt det. Jag trivs också jättebra i Sverige. Det bästa är alltid när du är framgångsrik, det är den bästa känslan, för du spelar för att nå framgångar.
Klubblagsfotboll är en sak, landslagsfotboll är en annan. Allsidige Toko spelade i Schweiz U21-landslag med spelare som Haris Seferovic, Fabian Schär och Josip Drmic. Men när det var dags att spela A-landslagsfotboll valde Toko bort Schweiz. I stället blev det DR Kongo.
- Jag spelade för Schweiz U21-landslag och frågan från DR Kongos A-landslag kom väldigt tidigt. Frågan var då: Skulle jag ta det eller vänta på Schweiz? Jag kunde väntat, men jag ville inte det. Jag kände att jag var redo för att spela i landslaget. Att spela VM-kval eller afrikanska mästerskapen sätter jag lika stort värde på som att spela för vilket annat land som helst. Det är en ära. Självklart är vissa landslag bättre än andra, men för mig är landslagsspel någonting stort, oavsett om det är för Brasilien eller ett litet land. I slutändan spelar du för ditt land, så det handlar om hur du ser på det. Så jag valde Kongo eftersom jag kände mig redo att spela för A-landslaget.
Han fortsätter:
- Att spela för DR Kongo…, jag vet inte om jag kan förklara det för någon som aldrig varit i DR Kongo eller i ett afrikanskt lag. Det är en helt annan värld i hur saker och ting fungerar. De har inte de bästa planerna eller materialet. Men när det kommer till fotboll så ger de allt. Det är något som jag aldrig kommer att glömma och som jag kommer att ta med mig. Min upplevelse därifrån, med att spela inför 100 000 åskådare, är galen. Och ingen sitter ner under matcherna och du kan verkligen känna atmosfären, det är helt enkelt en helt annan värld. Du representerar folket, alla miljonerna, och det är verkligen svårt att förklara för någon som inte har upplevt det. Men det var fantastiskt och jag känner stolthet över att spela för mina föräldrars hemland.
Det är ett par år sedan du representerade landslaget senast, drömmer du om att spela för DR Kongo igen?
- Jag är ingen drömmare, jag är väldigt realistisk som person. Jag vet att om du jobbar hårt så kommer du att nå dit du vill. Jag gör allt från min sida för att komma dit jag vill, och sedan ligger inte beslutet i mina händer längre. Jag måste se till att vara den bästa versionen av mig själv för mig och mina lagkamrater, och det är det enda jag kan göra. Kanske dyker chansen upp igen och då är jag tillbaka igen, men det är inte upp till mig. Många säger att de drömmer om saker, men kanske är det därför som det aldrig sker.
Tillbaka till IFK Göteborg. Under sin debutsäsong i klubben blev han delvis omskolad. I grunden är han mittfältare, men när Sebastian Ohlsson såldes till St. Pauli uppstod en lucka i startelvan och vem skulle då lägga vantarna på högerbackpositionen? Det blev Nzuzi Toko.
- Det är inte första gången som jag spelar på den här positionen. Jag har gjort det flera gånger under min karriär. Sedan är jag väldigt öppen när det kommer till vad som är bäst för laget. I den här situationen fanns det en öppning att spela på den här positionen. Det gick väldigt bra och därför fortsatte vi på den inslagna vägen. När det går bra, varför ska man då ändra på det? Sedan var det som allt föll på plats när spelare blev skadade och så vidare. För mig har inget ändrats, jag spelar på samma som sätt på mittfältet. Jag har redan spelat på tre positioner under min tid i Göteborg, på mittfältet och som höger- och vänsterback. Det är bra för mig att jag kan hjälpa laget på det sättet. För mig är det inget problem.
Du har ingen position som du föredrar?
- Jo, självklart. Jag växte upp som "sexa" och det är min drömposition. Men, som jag sa, det beror alltid på vilket system som du spelar i och var du behövs som mest. När du har spelare som bara kan spela på en position finns det lite svårigheter. Men när du har spelare som kan spela på flera positioner så har du större chanser att nå framgångar. Jag kan också anpassa mig. Min förstahandsposition är som "sexa", men det innebär inte att jag kan spela någon annanstans.
Både på och utanför planen har han också hittat rätt med livet under sitt första år i Sverige.
- Det är trevligt och spännande att spela för IFK. Ju längre du är i det här landet och i den här klubben, ju mer känner du hur viktigt IFK är, inte bara för Göteborg, utan också för hela Sverige. Det är trevligt att spela i en sådan traditionsrik och trevlig klubb.
Hur är livet utanför fotbollsplanen?
- Jag jämför det mycket med Schweiz, för det är ganska likt. För mig är svenskarna kanske lite mer öppna. Men hur systemet fungerar är ganska likt Schweiz och jag tror det är därför som jag trivs bra här. Ibland har jag min familj på besök eftersom det inte är så långt från Schweiz. Det är väldigt bra att vara här och jag är väldigt lycklig, avslutar 29-åringen.