En transfercirkus drar runt i svenska klubbars akademier och i allsvenskan. En del spelare hinner knappt göra allsvensk debut innan det börjar spekuleras om möjliga övergångssummor vid framtida försäljningar till utländska klubbar.
Några spelare som det skrivits friskt om senaste åren vad gäller övergångssummor är Malmö FF:s Anel Ahmedhodzic, Hammarby IF:s Williot Swedberg och IFK Göteborgs Benjamin Nygren, samtidigt som flera svenska löften även lämnat akademier för ungdomslag i bland annat Italien. I de fallen har de inte alltid varit nära A-laget.
Hammarby IF är en klubb, som gjort flera framgångsrika spelarförsäljningar senaste åren. Efter nio allsvenska matcher lämnade Odilon Koussounou i en affär som uppgavs vara värd över 40 miljoner kronor, efter 35 allsvenska matcher gick Akinkunmi Amoo för över 40 miljoner kronor och efter 24 seriematcher såldes Aziz Ouattara för runt 30 miljoner kronor.
Bajen-sportchefen Jesper Jansson tycker det blivit en hets kring att det hela tiden pratas om spelares värde och möjliga försäljningar i svensk fotboll. Han vill i första hand vinna.
- Jag retar mig på den. I Sverige tycker jag bara det är snack om: "Jaha, vad är han värd nu?", "Fick man det för den spelaren?". Det är bara snack om det och det blir en hets. Och så spekuleras det i summor hit och dit. Till syvende och sist vill vi vinna. Vill man bara sälja spelare då vetefan. Vissa klubbar kan ju ta den positionen, att man bara ska vara en säljande klubb. Det händer ute i Europa där det finns privatägda klubbar. Det är inte fel att ta den positionen om man inte har förutsättningarna för annat, det är inte alla som har det, säger Jansson till Fotbollskanalen.
Det är inte det Hammarby ska vara?
- Nej, och jag tror i alla fall inte att våra supportrar vill att vi ska vara det.
När hände det här?
- Jag känner att jag inte alltid riktigt hänger med, för jag är lite idealist. Fotbollsvärlden växer hela tiden. För mig handlar det ju om att ha tålamod och ta de rätta stegen. Att en stege kanske ser ut som så att man spelar i allsvenskan, flyttar till Nederländerna, gör det bra där och kanske kan få en flytt till Italien och så vidare. Men nu fungerar det ju inte så. Nu kan ju vi konkurrera med halva nederländska ligan rent ekonomiskt. Till och med mer.
Finns det något positivt i det här, att ni klubbar kan dra nytta av cirkusen och få till stora försäljningar?
- Ja. Alltså jämför vi med vad vi sålde spelare för tidigare så är det ju stora skillnader. Bara under min tid i Hammarby har det hänt grejer. Nu får vi helt plötsligt in bud på två miljoner euro på spelare och känner: "Äeh, skambud". Men vi var ju rätt glada när vi sålde Aidoo (Joseph), exempelvis. Och innan dess sålde Hammarby Hallenius (Linus). Man blir lite fartblind.
Ett sådant case som Amoo jobbade ni visserligen med under flera år, men det blir ändå en väldigt bra avkastning på kort tid. Just kanske för att marknaden fungerar som den gör, att det snurrar så himla snabbt.
- Ja, så är det ju. Vi har varit träffsäkra där. Men det är inte bara att knäppa med fingrarna. Det är ett jäkla jobb som ligger bakom. Vi lägger stora resurser på att ta hand om alla killar.
Peter Kisfaludy, som är sportchef i IF Brommapojkarna fram till den sista mars i år, har jobbat med unga spelare i många år i föreningen, som fostrat flera svenska A-landslagsspelare. Han tycker främst att det blivit en hets kring att unga spelare och dess omgivning vill få till en tidig flytt ut i Europa.
- Jag vet inte om det blivit en hets kring transfersummor, men däremot tycker jag att det blivit lite hets kring att spelare ska iväg alldeles för tidigt. Alla är olika som människor. Vissa spelare klarar av att åka iväg när de är 16-17 år, men väldigt många är inte mogna för det. De tror att de är det, men när de kommer ut där är det en helt annan konkurrens, en helt annan mentalitet och ett helt annat klimat. De har inte mamma och pappa med sig och den tryggheten. Då är det jävligt tufft, säger han och fortsätter:
- Vissa agenter jobbar hårt för att få iväg spelare tidigt, vilket förvånar mig. De får inte ta ut ekonomisk ersättning förrän spelarna är 18 år, och sedan är det många föräldrar som ligger på och vill att de ska komma iväg. Ofta vill spelarna också det. De hinner inte komma upp i vårt A-lag innan de ska iväg. Klubbarna har det såklart också mycket bättre om spelarna får slå igenom i lugn och ro och mogna mentalt innan de går vidare. Ju mer de spelar i A-laget, desto större blir prislapparna, så svensk fotboll får tillbaka mer pengar.
Kisfaludy menar att många unga spelare drömmer om att bli proffs ute i Europa och att det kan vara svårt att tacka nej till ett erbjudande från en utländsk klubb, då det är en pojkdröm. Samtidigt menar han att "flytthetsen" ställer krav på svenska klubbars verksamheter.
- Man får försöka erbjuda en väldigt bra verksamhet för dem, men då blir samtidigt hetsen i stället att man ska flyttas upp, vilket också blir en jobbig grej. Vi, som har jobbat med det här länge, har tränade ögon för när spelarna är mogna fysiskt, mentalt, tekniskt, taktiskt och alla de bitarna. Det handlar inte bara om att ha en jättefin teknik och spelförståelse. Det gäller också att ha fysiken för att kliva upp och spela mot två-tre år äldre spelare eller plockas upp i seniorlaget och spela mot tio år äldre spelare, som väger tio kilo mer. Spelarna måste vara klara fysiskt och klara av det fysiska, annars finns det risk för skador.
Han fortsätter:
- Det förstår inte alltid spelarna och föräldrarna. Agenterna förstår lite bättre, men de lyssnar oftast på sina klienters önskemål och driver det åt spelarna. Om spelarna och föräldrarna inte tycker att agenterna gör jobbet åt spelarna, så byter de agent, då det är det lättaste, så agenterna sitter också i en jobbig sits.
Vad tänker akademichefer kring ämnet då?
Jonas Olsson, akademichef i IFK Göteborg, ser att det finns ett stort intresse för klubbens unga spelare. Han lägger dock inte så stor vikt vid hetsen kring spelares värde och möjliga övergångssummor, då det inte har lika stor koppling till akademin.
- Jag tror att vi som förening får gilla läget. Det är en marknad. Vi vill också knyta till oss de bästa spelarna, samtidigt som om vi jobbar på lång sikt. Vi vill helst ha in spelare som är tolv år och sedan ska de gå hela vägen till de är 19 år och i de bästa av världar tar de en plats i IFK Göteborgs A-lag, eller så hamnar de i en annan klubb på elitnivå. Det är vår idé. Om vi skulle märka att alla drar iväg när de är 15 år, så är frågan om vi ska ha den här verksamheten? säger han och fortsätter:
- Vi vill skapa en så bra verksamhet som vi bara kan för att spelarna ska vilja vara i IFK så länge som möjligt. Sedan är det bara att hoppas att spelarna inte blir påverkade och går mot sin vilja. Det viktigaste är att spelaren är i centrum och får välja om den ska vara kvar eller flytta. Det är heller kanske inte alltid så lätt om man är 14-15 år och det kommer upp större klubbar och många som tycker och tänker, vilket man kan bli påverkad av.
Är hetsen kring att flytta något negativt?
- Det är så verkligheten är. Klubbarna, som kan betala de större transfersummorna, är också pålästa. De köper inte något dyrt, som de inte har koll på. Vi märker av det också, att det är ett stort intresse kring våra spelare, både från klubbar, rådgivare och hela den biten. Det är svårt att svara på, men det går väldigt fort i dag. Det går inte att jämföra med för 20 år sedan. Allting går så väldigt mycket fortare, vilket också har med digitaliseringen att göra, då det är lättare att följa spelare. Alla matcher finns på nätet, samtidigt som det går att läsa mycket om spelare på nätet. Klubbar kan också göra övergångar mer digitalt än för 20 år sedan, allt går mycket snabbare.
Johannes Wiklund, akademichef pojk i AIK, är tydlig med att han bara kan prata för sin klubb och menar att han inte ser någon hets kring att unga spelare ska ta nästa steg utomlands. Däremot har han uppmärksammat att det kommit in utländska förfrågningar till fler spelare senaste åren.
- Det är tydligt mer internationella förfrågningar på en större spridning av våra spelare. Landslagsspelarna i svenska P15- och P16-landslag har i ganska många år fått förfrågningar och inbjudningar att åka på provspel, och jag upplever inte det som en rekrytering som aktiveras av det av utländska klubbar. Det är mer att man bekantar sig med spelarna och vill kunna värdera dem. Man vill se sin egen verksamhet speglas av duktiga spelare från andra regioner och nationer.
Han fortsätter:
- Om spelarna sedan blir bra längre fram tror jag att man har en ide om att om spelaren var och bekantade sig med klubben redan när den var 15-16 år, så väljer den kanske deras klubb när den är 19-23 år. Det senaste året har i synnerhet många italienska klubbar, utan säga att det berör alla, tagit spelare och kanske spelare som till och med är långt ifrån att ha landslagsmeriter. De tar spelare som aldrig tidigare åkt utomlands.
- Jag vet inte vad det triggas av. Har de sett att den här marknaden är bra för dem utifrån ett ekonomiskt perspektiv eller har de gjort någon form av kulturanalys och tycker att svenska spelares kynne passar deras miljö bra? Det kan också vara olika från klubb till klubb. Jag vet inte vad svaret är och det finns kanske mer än ett svar.
Samtidigt ser Wiklund en vilja bland många unga spelare att gå från U till A i AIK, vilket förstås också gäller i flera svenska klubbar. Wiklund tror att förebilder, som gått från ungdomslag till A-lag, spelar en stor och viktig roll i det.
- Det är spekulativt, men jag tror att den enskilt största bidragande faktorn handlar om förebilder, oavsett om det just då är förebilder utifrån att vi som klubb haft många som gått från U till A. Det kan också vara förebilder utifrån att det inte är vilka som helst, då det kan vara spelare från närområdet eller från samma gata, samtidigt som de kanske känner personen i fråga eller bor granne med killen som just nu är upplyft i AIK:s A-lag. Då blir det ännu närmare för dem att känna att de vill gå samma väg, och inte åka till den där Serie A- eller Premier League-klubben. Jag tror det är den enskilt största bidragande faktorn.