På en pressträff under måndagen tog Nils-Eric Johansson farväl av sin spelarkarriär. Den 38-årige AIK-kaptenen tvingas lägga skorna på hyllan på grund av att ett hjärtfel, som han haft sedan födseln, förvärrats. I ett långt tal framför tv-kameror, media, AIK-medarbetare och sina nära och kära på träningsanläggningen Karlberg berättade 38-åringen om sina tankar och känslor.
- De senaste dagarna på kvällarna har jag suttit och skrivit ner lite saker. Jag fick ner det till två A4-sidor. Nu är det sex dagar sedan första gången jag fick reda på det här, och det var inte 100-procentigt då med tanke på att jag haft den här medfödda avvikelsen. Så vi ville kolla det igen, ännu tydligare, och det gjordes en magnetröntgen i onsdagen. Då bekräftades det igen, att det inte skulle gå att spela mer för mig, säger Johansson och fortsätter:
Under sitt avskedstal fick Johansson tårar i ögonen vid flera tillfällen och han var ibland tvungen att göra kortare pauser för att kunna fortsätta prata.
- Det har varit tuffa dagar. Jag har fått säga att jag var ”sjuk”, även till de andra spelarna i laget. Ledarna fick reda på det på torsdagen, efter att jag i torsdags morse suttit med Rikard (Norling, tränare), Karol (Zyto, läkare) och Björn (Wesström, sportchef). Beskedet kom chockerande för mig. Det gick så snabbt, från grönt ljus till rött ljus. Det var inget orange däremellan. Jag fick ingen direkt varning, det var det som var det svåra. Jag har själv kämpat lite med att vara glad och ledsen. Ni får ursäkta ibland om det tar lite tid.
- Vad som händer nu? Jag vet inte riktigt. Jag ska prata med Rikard och Björn. Vad händer med framtiden i AIK? Vad händer med min egen framtid och privata hälsa? Vad får jag göra och inte göra? Det är väldigt viktigt för mig att få tydliga riktlinjer om det, i mitt privata liv. Jag får ta det dag för dag.
- Jag har pratat med vänner och kämpat med att vara tacksam, att känna tacksamhet över att läkarna hittade det här i tid. Absolut får jag den känslan också… men jag mår jättebra, jag är stark och fräsch. Det känns konstigt att bara sluta, att sluta när man mår bra. Men det är bra att jag mår bra på det sättet att jag kan vara med mina barn, och leka med dem. Jag jobbar lite med mig själv hela tiden nu, och det är vissa ord jag går igång på. Jag vet inte vad det är. Det är svårt att veta var jag är någonstans just nu, mentalt.
Johansson har hyllats stort i olika typer av medier det senaste dygnet, av med- och motspelare, ledare, experter och supportrar.
- Jag har fått fantastiska meddelanden från vänner, och fiender, som hör av sig. Det är enormt mycket kärlek. Det är sånt som gör mig jätteglad och jag har försökt dela med mig av vad jag kan. Jag är inte jättebra på sociala medier, så ni får ursäkta om jag triggat igång era flöden på något sätt där. Jag är väldigt glad, men väldigt ledsen samtidigt. Jag kan bara bocka och buga, och jag vill tacka alla. Jag ska försöka svara så många jag kan.
- Det här kom lite snabbt, nu ska jag sitta här och tacka för mig…
I sitt tal valde Johansson också att tacka sin fru, sina barn, sin mamma och pappa, sina syskon, sin agent Claes Elefalk och AIK:s sportchef Björn Wesström. Men också tränaren Rikard Norling.
- Rikard var min tränare i juniorerna i AIK, och han var min fotbollstränare i skolan, på fotbollsgymnasiet. När jag kom hem till AIK tio år senare så var Rikard A-lagstränare. Vi skulle sluta cirkeln där, jag och Rikard. Men han drog i väg. Han ville hitta sig själv, och det är okej. Han behövde det, Nu är Rikard tillbaka, nu kan vi svetsa igen cirkeln.
Se Johansson prata om karriärsslutet i spelaren ovan.