Intervjun med Saku Ylätupa gjordes i februari på AIK:s träningsläger, innan coronavirusets utbrott.
AIK:s Saku Ylätupa värvades in till Gnaget delvis för att fylla Kristoffer Olssons skor som en spelfördelande ”nummer 8” på mittfältet. Utfallet blev inte vad någon riktigt hoppats på och finländaren fick oftast nöja sig med att hoppa in eller sitta kvar på bänken.
Ylätupa själv är öppen med att det inte blev som vare sig han eller någon annan tänkt sig.
- Taktiken var annorlunda mot vad jag var van vid, det var mycket att lära sig på kort tid. Det var kanske för mycket för en ung spelare vid det tillfället, säger han till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Jag hade andra förväntningar på mig själv än vad det blev. Men jag kan inte förändra det som varit, bara framtiden.
Framtiden ja. Han tror att det nya, mer offensiva, spelsättet som AIK ska implementera, kommer att passa honom bättre (vilket han inte minst visade mot Kalmar i svenska cupen genom att göra två mål, efter att den här intervjun gjorts).
- Nu när vi använder ”två tior” eller vad man nu ska kalla det, bakom forwardsen så föredrar jag den rollen, på vänsterkanten, säger han.
- För egen del så känns det väldigt bra att spela i den rollen, det passar många av våra spelare väldigt bra. Det känns kanon.
Varför?
- Det är offensivt, lite friare roller och friare rörlighet. Nu har vi mer spelare runt bollen än vad vi hade tidigare så det är enklare att bygga upp spelet och enklare att sammankoppla allt.
Saku Ylätupa kom till AIK med ett bra renommé. Den finländske 20-åringen räknas som en stor talang i hemlandet och bland annat har han drillats i den holländska storklubben Ajax.
Ajax ja, det var något annat än AIK, säger Ylätupa.
- Varje träning var som ett krig. Det förberedde mig bättre än någonting annat, för framtiden inom fotbollen, men också för livet utanför planen.
Det var tävlingsinriktat?
- Väldigt tävlingsinriktat och kraven var så otroligt höga. Allt var som en tävling, även passningsövningarna. Förloraren straffades alltid med typ löpning eller armhävningar. Från uppvärmning till slutet av träning var det ett otroligt tempo och allt var en tävling.
Ylätupa tillhörde den holländska storklubbens U19- och U21-trupp och det var inte helt lätt att som ung komma till den typen av miljö, berättar han.
- Det var tufft i början, säger han.
- Under de två första månaderna var jag helt död efter varje träning. Man var tvungen att ge precis allt, varje dag och varje träning. Det var verkligen tufft.
Väl i AIK trivs han oerhört bra. Pressen att spela i en storklubb är inget som avskräcker.
- Jag sätter inte extra press på mig själv på grund av de sakerna. När man litar på sig själv och på laget ser man saker och ting annorlunda. Jag känner ingen press, men självklart är det en stor klubb, en klubb jag älskar. Och jag gillar verkligen supportrarna.