Tidigare IFK Göteborg-yttern Hosam Aiesh, 28, skrev i vintras på för FC Seoul i Sydkorea, men har sedan flytten till klubben inte varit med i lagets matchtrupp för cup- och ligaspel på åtta månader. Inte ens på bänken, trots att han har varit frisk och kry.
Nu berättar Aiesh att anledningen till att han ännu inte har fått göra debut har att göra med ett missförstånd kring när han skulle anlända till Sydkorea. Huvudtränaren An Ik-soo förväntade sig att Aiesh skulle komma vid en tidpunkt, medan 28-åringen hade fått ett annat besked. Det ledde till problem.
- Min sydkoreanska agent hade meddelat något jag inte hade någon aning om, och i Sydkorea har man en stolthet. Tränaren är lite äldre, och trodde att jag inte ville komma. Det blev problem där, och jag kom in fel i det. Så när jag kom dit var han sur på mig och har varit sur på mig fram till nu. Han har vägrat släppa sin stolthet och spela mig, så jag har varit utanför hela tiden, säger Aiesh till Fotbollskanalen.
Aiesh menar vidare att han har försökt lösa situationen, men utan framgång.
- Jag har pratat med honom, och vi har haft diskussioner. De, som inte är med på bänken, har en träningsmatch dagen efter match, och där har det gått väldigt bra för mig. Jag har haft bra snack med vår assisterande, och han har gillat det han har sett, men vi har inte pratat om varför jag inte har varit med, säger han.
Till slut lämnade An Ik-soo sitt uppdrag tidigare den här veckan, trots att Seoul skuggar toppen och är på fjärde plats i ligan. Aiesh menar att han inte är ensam i laget om att tycka att det är skönt.
- Många hade problem med honom, inte bara jag. Det var svårt att kommunicera med honom, då han är en diktatur-människa. Det var som att göra lumpen varje dag med honom. Tre timmar långa träningar i 38 graders värme, mitt på dagen. Nu har han lämnat, då folk inte har varit nöjda, även om vi har legat tvåa-trea hela säsongen, säger han.
När Fotbollskanalen ber Aiesh att ge ett par exempel om vad han menar med "diktatur-människa", så berättar han om hur det varit för spelarna i laget på träningsplanen.
- Man får inte gestikulera eller ifrågasätta något kring processen, då man blir lärd. Han skrek väldigt mycket, och man var nervös när han kom nära under en passningsövning, om man skulle passa fel. Jag blev väldigt chockad, och det gick åt helvete första träningen. Sedan tänkte jag att jag måste sluta bry mig när han skriker, och då gick det bättre. Det var tufft i början med gap och skrik hela tiden, så det var väldigt mycket sådant, säger Aiesh och fortsätter:
- Sedan är de kända för att vara arbetsnarkomaner och jobba mycket i Sydkorea. Om man har en ledig dag ska man träna och då är 99 procent ute och springer. Man ska inte vila när man ska vila och träna när man ska träna. De kör på stenhårt, det spelar ingen roll om det är fotboll eller ett vanligt arbete. Innan tränaren lämnade ville han typ att jag skulle köra fyra pass per dag för att ta mig in i laget. Det är också en annan respekt gentemot äldre, vilket också är bra, men det är annorlunda gentemot i Sverige. De andra européerna har lärt sig, så när tränaren pratar håller alla sina händer bakom ryggen. Jag förstod inget i början, och stod med armarna i kors, vilket inte var okej. Eter träningen när man ska äta behöver man också vänta till tränaren kommer och tar första tuggan. Det är väldigt annorlunda.
Har det varit tufft mentalt att inte få spela?
- Jag visste att han inte ville, då han hade något personligt mot mig, så det gjorde det enklare då. Det är svårt att förklara, men om man vet att man har chansen och borde få den, men aldrig får den och inte har något personligt med någon, så tänker man mer. Nu visste jag att jag aldrig skulle få spela med honom. Det har bara varit att slå av huvudet och njuta av tiden i Seoul. Det är en fantastisk stad och jag är här med familj och barn, så jag är skyldig dem att komma hem och må bra. Man vill alltid spela fotboll, men jag har haft sportchefen och presidenten på min sida.
Aiesh menar att han känner förtroende från klubben som helhet, men att det inte spelat så stor roll under An Ik-soos ledning, då tränare har stor makt i klubbar i Sydkorea. Tidigare i sommar var det tal om en flytt, men då ville gärna klubbledningen ha kvar honom.
- De tror på mig, och vill inte släppa mig. Det har varit snack om att lämna eller bryta i sommar, men de har inte velat och han (An Ik-soo) hade utgående kontrakt, samtidigt som det blev tidigare nu. De vill använda mig, men tyvärr har inte tränaren velat det. Det är tvärtemot i Sydkorea gentemot i Europa. Tränaren är ”big boss” och styr och ställer. Presidenten kan inte säga vem som ska spela, tränaren är allt.
Aiesh tror nu på speltid framöver, då han haft bra samtal med lagets assisterande tränare, som tagit över huvudansvaret efter An Ik-soos avsked.
- Jag har haft bra snack med vår assisterande, och jag är en del av hans planer och ska få spela. Han har sett vad jag har gjort. Så tanken är att jag ska få spela nu framöver, det är vad han sagt, så det är bra.
Aiesh ser fram emot att mäta sig med andra spelare och lag i den sydkoreanska ligan.
- Jag har inte gått ner mig, och jag ser mig som en bättre spelare nu än vad jag var i Sverige - fysiskt, kroppsmässigt och konditionsmässigt. Jag ser fram emot att spela och utvecklas, för att sedan kanske komma tillbaka till allsvenskan som en bättre spelare. Jag har utvecklats extremt mycket på små ytor, då de är väldigt snabba och kvicka här. Jag vill jättegärna stanna och spela här, säger han.
- Det är en väldigt bra liga, som är bättre än allsvenskan med väldigt bra och meriterade spelare. Jag blev chockad när jag såg att någon hade varit i Dortmund, någon i Premier League och någon hade avgjort mot City, så det är bra spelare och en bra liga, som är känd i Asien, fortsätter han.
FC Seoul ställs härnäst mot Darijan Bojanics och Gustav Ludwigsons Ulsan hemma på söndag i ligaspelet.