När Fotbollskanalen når Kim Björkegren befinner han sig på en bilresa genom Europa tillsammans med familjen. Sedan han lämnade Malmö FF i början av april har han inte hoppat på något nytt uppdrag och i skrivande stund är det semester som står på schemat.
Inför den pågående säsongen i elitettan var känslan att MFF:s damlag satsade stort och tog sikte mot damallsvenskan. Man värvade välmeriterade spelare och inte minst plockade man in Kim Björkegren från den amerikanska högstaligan.
Den nye huvudtränaren, som ledde Linköping FC till SM-guld 2017, hade jobbat utomlands de senaste åren men var nu redo att återvända till Sverige.
- Jag har en son som fyller fyra snart och han har inte bott i Sverige. De första två åren bodde han på Cypern och de två senaste åren har han bott i USA. Så vi hade lite tankar på att komma hem en sväng, säger Björkegren till Fotbollskanalen.
- När Malmö FF kom in i bilden så tyckte jag att projektet kändes spännande även om det var lite lägre nivå än vad jag hade behövt kliva ner på. Jag kunde ju valt att stanna i USA eller tagit någonting annat, men det kändes ganska bra där och då. Det kändes spännande, men sedan blev det inte riktigt som jag hade trott eller uppfattat det som, fortsätter han.
Det blev bara några månader i Malmö FF, trots att kontraktet var skrivet tills vidare. När säsongspremiären bara var några dagar bort meddelade klubben att man gått skilda vägar med Björkegren.
Direkt efter avskedet hymlade inte den 42-årige tränaren om att han och klubben inte hade samsyn.
- Antingen känner jag att jag måste få gasa och göra min grej - för det är det som har gjort mig framgångsrik - och känner jag inte det helt hundra så är det bättre att någon annan tar vid. Det är som sagt rätt odramatiskt, sade Kim Björkegren till Fotbollskanalen i april.
Den uppfattningen tycks kvarstå drygt tre månader senare:
- Jag kände redan efter någon vecka att det inte kändes rätt. Vi hade en dialog under den korta perioden jag var där och jag kände mig inte riktigt motiverad utifrån de förutsättningarna som var där helt enkelt. Då fanns det ingen anledning för mig att vara kvar. Varken av sportslig eller ekonomisk anledning. Vi var som sagt lite sugna på att flytta hem till Sverige. Men samtidigt känner jag, med alla år man varit i väg, att man har blivit lite bortskämd med förutsättningarna. Att man kan arbeta på sitt sätt, i Sverige är vi lite kantigare och vill ha det på ett sätt, säger han.
Om man ska tolka Björkegren rätt så tycks en flytt från Sverige ligga närmast till hands - och en sådan flytt är ingen ny upplevelse för familjen Björkegren. Han har tidigare tränat lag i Kina, Grekland och senast Racing Louisville i USA. Med andra ord har familjen flyttat runt en hel del, men det är mycket som ska klaffa.
- Det är allt från att få ett boende i ett område som är barnvänligt, till att hitta ett dagis som är fungerande. Om jag tar Kina exempelvis så är det en väldigt stor kulturell skillnad med ett folk som generellt inte pratar engelska. Det gör det svårt för oss som familj naturligtvis. Bortsett från det sportsliga och det ekonomiska så är det väl sådana saker man tittar på, berättar han.
USA:s högsta damliga, NWSL, har de senaste åren vuxit och blivit en attraktiv arbetsplats för både spelare och tränare. Racing Louisville, som Björkegren tränare, ligger just nu på en niondeplats i tabellen.
- För mig är det världens bästa liga, åtminstone om du kollar på bredden. Spanska ligan är ju inte bäst bara för att de har Barcelona, det tycker i alla fall inte jag. Det är en jätterolig liga att verka i sett till publik, tv-showerna, och bredden. Det finns inga säkra matcher. Ena året kan ett lag slåss om titeln och nästa år kan samma lag komma sist. Som tränare kan det vara lite svårt att vara i den miljön eftersom det är mycket omställningar vilket kan göra det svårt att skapa en taktisk stabilitet, säger Björkegren.
Om det blir en återkomst till USA står inte klart än. Men Björkegren har trots semestertider fått in flera förslag att ta ställning till.
- Det har väl kommit en hel del erbjudanden. Några av dem är väl fortfarande uppe i luften men några har inte blivit av för att det varken passat mig eller familjen. Jag har haft erbjudanden från ganska långa avstånd, Mexiko, Kina, USA och något landslag i Afrika. Det gäller att man har klart för sig vad man skriver på för om man ska flytta så långt. Tills vidare har ingenting riktigt landat, men det kanske ändrar sig.
- Jag skulle tro, om det inte blir något herrlag, så skulle jag tro att det blir utomlands igen.