Få svenska tränare jobbar i dag utomlands, och än färre basar över klubbar i Europa-spel.
Dalibor "Dali" Savic var ihop med Jens Gustafsson, som tränar polska Pogon Szczecin, de enda svenska tränarna som i fjol ledde utländska lag i Europa Conference League-kvalet.
Savic är inte lika känd som Gustafsson i Sverige, och har en bakgrund i IF Brommapojkarnas verksamhet, samt som chefstränare i Vasalunds IF och i Dalkurd FF i superettan. 43-åringen tog i fjol över Dalkurd, och blev i samma veva erbjuden ett kontrakt av den färöiska storklubben HB Torshavn, som han tackade nej till. Dagen efter att han fick lämna Dalkurd i maj i fjol hörde HB av sig igen, och då bestämde han sig för att ta chansen och flytta till ögruppen i norr.
Savic såg uppdraget i HB som lockande med både titelstrid och Europa-spel.
- De erbjöd en sportslig utmaning, då HB är den största klubben på Färöarna med flest landslagsspelare, flest ligatitlar, flest cuptitlar och spel i Europa. Jag har varit i superettan och jag kände att jag inte skulle få en sportslig utmaning i Sverige med att få chansen att vinna titlar och spela i Europa - om jag inte skulle få träna något av de bästa lagen i allsvenskan. Sedan var den ekonomiska uppgörelsen tillfredsställande, mycket bättre än vad jag hade haft i Sverige, säger han.
Savic, som tidigare lett lag i Sverige, kände sig i grunden aldrig osäker på att hoppa på uppdraget, även om det genom åren inte varit så många svenska spelare och tränare på Färöarna, vars högstaliga är rankad på 43:e-plats, 21 placeringar efter allsvenskan, i Europa.
- När jag tänkte på den sportsliga utmaningen var det en ganska enkel matematik, då man som tränare måste prova sina vingar och nu med Europa-spel som är en högre nivå än det jag gjort tidigare. Visst, jag har min familj kvar i Stockholm, och det är såklart jobbigt att vara borta från min fru och min dotter, men samtidigt ska det här leda till något bättre i framtiden. Jag gillar också att vara i en storklubb, där man är uppmärksammad hela tiden och har stort tryck på sig att vinna.
HB har alltså både flest liga- och cuptitlar på Färöarna, men har inte vunnit de senaste två åren. Under 2021 blev det en andraplats och i fjol blev det en tredjeplats i ligan. Savic, som kom in i den elfte omgången i fjol, kastades rakt in i hetluften med bara dagar kvar till lagets kvartsfinal mot AB Argir i cupen, och sedan var målet att säkra spel i Europa till den här säsongen.
- Efter 30 sekunder gjorde Argir 1-0, så vi hade uppförsbacke direkt. Då tänkte jag: ”Vad fan har vi gett oss in på?”. Men vi lyckades vända och vann med 2-1 och åkte sedan ut i semifinalen, säger tränaren och fortsätter:
- Målsättningen var att se till att killarna skulle spela bättre fotboll, få bättre träning, att strukturera upp verksamheten och att vi skulle ta oss ut i Europa. Om vi skulle göra det skulle de vilja inleda ett samarbete över två säsonger, och vi gjorde det, då vi kom trea till slut, så det var kravet.
I år är det andra bullar, nu är det åter vinna som gäller, på alla fronter.
- Vi ska vinna ligan, cupen och ta oss långt i Europa Conference League, säger tränaren.
- Hela staden, Torshavn, är rödsvart eller svartvit beroende på om du hejar på HB eller B36, och vi delar arena, så HB vill vara storebror och störst och bäst. Om man tittar på spelartruppen, så har 15 av 20 spelare under de senaste tre åren spelat A-landslagsfotboll, och därmed är förväntningarna att vi ska vara ledande på ön. Klubben vill vara mästare igen, ta sig ut i Europa och satsar på det.
Savic fick samtidigt testa på den europeiska scenen förra sommaren, då HB åkte ut mot walesiska Newtown i den första kvalomgången i Europa Conference League. HB vann första mötet med 1-0 hemma och föll sedan med 2-1 borta, vilket ledde till en straffrysare, där det blev förlust. Savic menar att HB borde vunnit med fler mål hemma, och är hoppfull inför årets Europa-kval.
43-åringen ser att HB ska kunna ta sig till gruppspelet - om stjärnorna står rätt. I höstas var nämligen lag som RFS från Lettland, Vaduz från Liechtenstein, Ballkani från Kosovo, Zalgiris från Litauen och Pyunik från Armenien en del av gruppspelet. Det ger hopp.
- Jag hoppas att vi kan ta oss hela vägen till play off eller kanske till och med till gruppspelet. När vi tittar på vilka lag som finns där, så är det en del lag från liknande ligor med likvärdiga landslag. Varför skulle då inte HB Torshavn kunna ta sig hela vägen till ett gruppspel i Conference League med lite tur och skicklighet? Kom igen, det är klart vi kan greja det, säger han.
Hur kittlande är det att få leda ett lag i Europa?
- Det kittlar oerhört mycket. Hur många av mina svenska kollegor har möjlighet att vara i Europa - om man inte tillhör drakarna Djurgården, Malmö, AIK, Hammarby och allt vad de heter? Tränarna som är på den nedre halvan av allsvenskan och i superettan får inte vara med om den här erfarenheten, som jag får tack vare att jag är i ett annat land och tränar HB. Den erfarenheten och känslan är obeskrivlig och motiverande för att man vill verka på den här nivån även framöver.
Trots att HB går för titlar och spelar i Europa menar Savic att det är svårt att locka svenska spelare till Färöarna. Han förstår att det inte går att plocka in allsvenska spelare, men menar att det borde gå att attrahera spelare från superettan, då flera delar är likvärdiga mellan ligorna. I dagsläget håller två svenska spelare till i den färöiska högstaligan - Emil Berger i Savics HB och förre Trelleborgs FF-backen Isak Jansson i B36.
- Jag tror att det handlar om att ligan inte är uppmärksammad i Sverige, då den inte bevakas och folk inte vet så mycket om den, men kvaliteten på ligan håller superettan-nivå, och sedan skulle vi och Klaksvik kunna vara med i en bottenstrid i allsvenskan. Övriga lag håller superettan-nivå, och spelarna kommer kanske inte hit för att de inte har kunskap om vad det är för nivå och hur mycket det betalas. Jag kan säga att lönerna här i toppklubbarna ligger i paritet med superettan-löner, och i vissa fall till och med bättre, så det korta svaret är väl okunskap.
Samtidigt menar Savic att det inte finns allt för mycket att göra på Färöarna för spelare, vilket gör att vissa spelare väljer att studera eller jobba, trots att de kan leva på fotbollen i landet. Savic ägnar främst sin tid åt att arbeta, då han har sin familj i Stockholm, och tycker det fungerar bra.
- Jag är ganska bra på att isolera mig. Jag har två punkter, min lägenhet och min arbetsplats, och jag tillbringar väldigt mycket tid på min arbetsplats, då jag har min familj kvar i Stockholm, och jag har sagt till mig själv och alla mina uppdragsgivare, att all min vakna tid ägnar jag åt klubben för att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag har inget behov av det sociala, jobbet fyller min vardag ganska mycket med mycket tid till arbete. Sedan åker jag hem och kopplar av lite, det fungerar för mig.
Savic trivdes även bra som tränare i svensk fotboll, men ville utomlands för att samla på sig mer erfarenhet och få vara med om Europa-spel. Han ser samtidigt flera anledningar till att andra svenska tränare väljer att stanna i svensk elitfotboll, då det bland annat alltid är en uppoffring att flytta utomlands.
- Jag tror att många resonerar, som jag gjorde, att det är fint att vara tränare i allsvenskan och superettan, där det finns många fina föreningar och klubbar som är välskötta med mycket supportrar. Jag förstår tränarna, som är där, och sedan ska det dyka upp möjligheter att ta sig ut, och det är inte säkert alla får en förfrågan. Det ska finnas en livssituation som är upp till var och en, om man kan, orkar och vågar ta steget.
Savic vill någon gång i framtiden tillbaka till Sverige, men har samtidigt ingen stress. Fokus är nu på att göra resultat med HB och ta tillbaka klubben till där den hör hemma - som ligamästare på Färöarna.
- Jag ska göra allt jag kan för att vi ska vinna alla matcher och för att klubbledningen och supportrarna ska bli stolta över HB som mästare igen. Jag vill samtidigt också ha en titel, och göra resultat i Europa Conference League-kvalspelet och sedan ta det därifrån. Jag är intresserad av att stanna utanför Sverige och söka uppdrag i andra skandinaviska länder, men skulle något dyka upp på hemmaplan som är attraktivt och på en bra nivå skulle jag såklart vara intresserad av det också. Svensk fotboll är oerhört fin att verka i och jag skulle också vilja verka i svensk fotboll i en välskött, fin förening i framtiden, men jag trivs ganska bra där jag är just nu.
Savic känner av de skyhöga förväntningarna, och är beredd på att det krävs leverans i år. Det är lite vinna eller försvinna för honom, något han trivs med inför det som väntar framöver.
- Det är kniven mot strupen här. Jag är utlänning, och om jag inte vinner vet jag att det blir skriverier. ”Varför har vi en svensk tränare här? Det kan lika väl vara en färöing, som gör att vi vinner matcher”. Den pressen är lite mer påtaglig här än hemma, då det är stor press här och framför allt på HB, som uppmärksammas varje dag i media. Jag tycker om den miljön, men det är nog inte lätthanterligt om man inte är beredd, avslutar han.
HB har tre poäng efter en omgång den här säsongen på Färöarna. Under lördagskvällen ställs HB mot Vikingur på hemmaplan i ligaspelet.