Gustav Ludwigson, 29, gick från Örgryte till Hammarby och blev under sina tre år uppskattad. Bland annat utsågs han både 2020 (som var hans första säsong) och 2021 till årets Bajenspelare.
Men efter säsongen 2022 valde han att testa ett nytt äventyr. Ulsan Hyundai från Sydkorea hade under sommaren försökt värva Ludwigson, som då sa nej. Men när klubben gjorde ett nytt försök efter säsongen så valde han att tacka ja.
Ludwigson lämnade Hammarby efter att på tre år gjort 32 mål och 21 assist.
När Fotbollskanalen träffar honom på lagets träningsläger i Algarve så visar det sig att det inte känns helt bra att han inte hann tacka för sin tid i Bajen.
- Jag hann ju inte riktigt göra någon intervju efter att jag lämnade Hammarby så jag vill tacka klubben för de här tre åren och för allt man har gett mig, och jag hoppas att jag har gett något tillbaka, säger han.
Varför valde du att lämna?
- Jag blir inte yngre direkt, och det var ett väldigt roligt steg. När det var aktuellt förra gången så kändes det absolut inte rätt. Då var det mer saker att göra med Hammarby och sedan var inte tajmingen bra, det hade inte känts schysst att sätta laget lite i skiten. Men nu när det blev aktuellt efter säsongen så kände jag att det fanns ett läge eftersom jag visste mer, då hade jag följt klubben och det kändes som ett roligt steg. Och klubben är bra, man vann ju ligan. Det växte fram och det kändes rätt, säger han.
När allt blev klart flög Ludwigson över till Sydkorea och var där i två veckor innan laget åkte till Portugal på träningsläger. Och 29-åringen är nöjd med sin första tid i klubben.
- Det har varit jävligt intressant och roligt. Det är bra fotbollsspelare i laget. Bra faciliteter. Vi var där i två veckor innan vi åkte hit, så det var kul att få se allt och komma in i det lite, säger han och fortsätter:
- Jag är jätteimponerad av kvaliteten på spelarna och på träningsintensiteten och hur alla tar hand om sina kroppar. Det är väldigt professionellt.
Hur märks det att allt är nytt?
- Det är med allt. Speciellt när man inte förstår språket, då blir det att man kollar och försöker se vad alla gör. Hur man hälsar till varandra. De bockar till en när man kommer. Det är ganska hierarkiskt också, att de äldre spelarna tar mat och sånt först.
Ulsan är en stor hamn- och industristad i sydöstra Sydkorea och det bor ungefär 1,2 miljoner invånare i staden.
- Jag bor lite utanför det som är downtown, men jag har varit inne och känt lite på stan. På kvällarna är det mycket så som man tänker att det ska vara, mycket LED-skyltar och restauranger överallt och skitbra mat, säger Ludwigson.
- Jag har käkat mycket Korean barbecue. Vi får wagyu-kött efter träningarna, vilket är sjukt. Men det är bara att njuta.
Tycker folket där att det är kul att ni är där?
- Vi hade en presskonferens i början och då undrade journalisterna vad fan vi gör där. De äldre i laget är väl lite vana eftersom det har varit några spelare från Europa tidigare, men de yngre undrar en del och är intresserade av den svenska kulturen. Jag hade ett långt snack med en av de unga killarna som jag bor med på träningslägret, han satt med Google translate och så sa han: ”Wait, many questions” och så började han skriva in och frågade om livet i Sverige. Det var fint.
För Ludwigson var det viktigt att inte flytta till ett land som står för andra saker än vad han själv gör - men det var inget enkelt beslut att lämna Hammarby.
- Jag har varit tydlig med Hammarby om jag någon gång ville spela utomlands. Nu fick jag chansen att dessutom spela i ett land som jag kan stå för. Det finns många länder som jag kanske har svårare för, men här är faktiskt ett ställe som jag kan står för och jag gillar sättet hur de driver sitt land, säger han.
- Trots de här grejerna jag har sagt nu så var detta det absolut svåraste beslutet som jag har tagit i hela mitt liv. Hammarby är en fantastisk klubb som har gett mig så sjukt mycket. Det är den enda klubben som jag har spelat i på den högsta nivån. Så Hammarby gav mig chansen. Det var jättesvårt att lämna.
Han fortsätter:
- Det som är problemet är att om supportrarna vill ha kvar en, det är ju att den dagen fansen inte vill ha kvar en, då är det ingen annan som heller vill ha mig. Så ibland måste man kanske hugga på vissa möjligheter. Det fick bli så den här gången.
Vad fick du för respons från supportrar till Hammarby när du lämnade?
- Jag har fått jättemycket kärlek. Väldigt många som har varit peppiga och varit glada över det som vi gjorde tillsammans. Det är en ömsesidig respekt. Fansen respekterade att jag ville prova något, och jag respekterar fansen tillbaka. Så det var jävligt fint ändå. Så får man väl hoppas att det inte var sista gången som man var i Hammarby. Men man vet ju aldrig hur det ser ut i framtiden, Hammarby kanske inte vill ha tillbaka mig då?
Hur tänker du kring det?
- Det är svårt att tänka för mycket på det nu eftersom jag bara försöker fokusera på mitt nya lag. Men under tre år försökte jag ge så mycket tillbaka till klubben som jag kunde. Man har byggt en relation till klubben, till supportrarna och alla runt omkring. Den dagen man är klar här så får man ju se, men det är klart att jag vill tillbaka, det hade ju varit helt fantastiskt.