Ni minns vinterns mest omdiskuterade transferföljetång. Sammanlagt 18 kontraktslösa spelare åkte till Antalyakusten under januari, för att antingen hålla kroppen i trim eller imponera på tillresta scouter och förhoppningsvis hitta nya klubbar.
När resan summeras står det klart att endast sex personer slöt avtal utanför Sveriges gränser. Två av dessa, Markus Jonsson i Grekland och Andreas Haddad i Oman, hamnade i högstaligor. Fyra skrev på för mindre lag i Turkiet, Holland eller Schweiz.
Och resterande tolv åkte hem till svenska superettan eller lägre divisioner.
- Samtidigt hade man ju inte så stora förväntningar inför avfärden. Vi träffades på flygplatsen här hemma och frågade varandra vad som väntade. Det var ingen som egentligen visste. Efteråt tror jag att de flesta tyckte att resan överträffade bilden folk haft på förhand, säger Kristoffer Näfver.
Han själv spåddes tidigt en lovande framtid i Örebro SK, men har under de senaste säsongerna varit på lån i Djurgården och Assyriska. Efter januariresan var Näfver på vippen att flytta till Karlslund i division 2. Men på övergångsfönstrets sista dag gjorde han klart med Henke Larssons Landskrona BoIS.
Vilka positiva intryck tar du med dig från resan?
- Rent träningsmässigt var det perfekt. Att få komma ner till ett varmare klimat, bo på ett jättefint hotell och äta bra mat. Det var kanon. Anläggningarna var jättefina och hela den biten.
Vad hade du själv för mål med resan?
- Svårt att säga. Man visste ju hela tiden att det skulle bli klurigt att få ett proffsanbud efter två veckor i Turkiet. Men det fanns ju med som ett drömscenario, även om jag inser att det kanske aldrig var realistiskt.
Med facit i hand – skulle du kunna tänka dig något liknande en gång till i framtiden?
- Kanske, det är klart att man hade kunnat åka ner och få två bra träningsveckor i kroppen. Men det hade nog berott på vilket upplägg det skulle bli också.
Vad kan man göra annorlunda, om det nu blir en repris nästa år?
- Kanske att man får lite bättre motstånd. Nu spelade vi mot något ryskt, ett afrikanskt och ett lag från Kazakstan. Det bästa höll väl kanske Superettanklass. Och själva träningarna skulle man kunna jobba lite med också.
Hur var de den här gången då?
- Tränaren var duktig i sig. En bra människa. Men han hade kanske inte så jättestora meriter från att arbeta högt upp i seriesystemet. Visst är det svårt, men man hade gärna fått dit någon från Sverige och allsvenskan.
När det gäller scouter, hur upplevde ni intresset utifrån?
- Vi såg ju att det satt en del folk på läktarna. Och på hotellet gick det omkring agenter och kollade. Så det fanns ju lite. Men sedan är ju frågan varifrån de personerna kom. Det var ju inte Barcelona som var där och tittade precis. Snarare mycket Ryssland. Och hur charmigt är det att bosätta sig där?