Anfallaren Grace Tanda, 26, är inte så välkänd i svensk elitfotboll. 26-åringen gjorde under 2014 debut i superettan med Östersunds FK och stod då för ett mål och en assist på två matcher. Under 2015 gjorde han därefter ytterligare en match med ÖFK i serien, men sedan dess har han hållit till på lite lägre nivå i Sverige. Tanda har spelat i division 2 och i ettan, men valde i fjol att testa på något annat, ett utlandsäventyr i Vietnam.
Tanda skrev förra vintern på för Thanh Hoa och blev därmed förste svensk att få speltid i den vietnamesiska högstaligan. Men det var dock inte helt självklart för 26-åringen att flytta till Asien. Han behövde först lite betänketid.
- Jag ville inte dit först. När jag hörde om Vietnam, så tänkte jag på krig och sådant. Jag visste inte något om Vietnam, så det första jag sa till min agent var att jag inte visste något och inte ville dit. Jag är ändå fortfarande ung. Jag förhandlade med klubbar utomlands, men det var inget bra som kom upp och då bestämde jag mig till slut för att åka till Vietnam ett år, berättar han för Fotbollskanalen.
Inledningen på äventyret var också lite turbulent.
Tanda blev nämligen inte kvar i Thanh Hoa länge. Redan efter två matcher lämnade han för spel i konkurrenten Da Nang. Det är en klubb som har vunnit den vietnamesiska ligan tre gånger och som hör hemma i en kuststad, som är Vietnams tredje största sett till befolkning. På så vis var det ett snabbt steg uppåt i den vietnamesiska fotbollshierarkin.
- Det var inte professionellt i Thanh Hoa. Presidenten ville styra vem som skulle spela och tränaren fick inte göra sitt jobb. De lade sig i vem som skulle starta, samtidigt som de också vara sena med löner. Då bestämde jag mig för att lämna för Da Nang. Det är en mer professionell klubb, då de vunnit ligan tre gånger. Klubben ägs även av en bank, så det är en väldigt professionell klubb.
Tanda började även leverera efter flytten till Da Nang. 26-åringen stod för sex mål på 15 matcher när Da Nang vann nedflyttningsserien i ligan, som delades upp i två serier under sista delen av säsongen i fjol. Dessutom gjorde han mål i båda Da Nangs möten med just Thanh Hoa under säsongen.
- Jag gjorde mål i båda matcherna mot dem, så det var skönt. När vi vann med 3-0 mot dem förra sommaren och jag gjorde ett mål och två assist, så skrev även deras president till deras kapten att han skulle prata med mig om att komma tillbaka. Det lät lite skumt.
Men det var också, på många sätt och vis, en speciell säsong. Ligan stoppades vid totalt tre tillfällen i fjol till följd av covid-19.
- Vi spelade två matcher i mars, och sedan stoppades ligan till i juni. Vi var i "lockdown" i två månader, då man bara fick gå och handla, men annars inte vara utomhus. Vi blev instängda på ett "camp", där alla hade lägenhetsrum. Det var därmed lite jobbigt, men de ville bara att vi skulle vara i säkerhet och inte bli smittade, säger han och fortsätter:
- Det tog lite på en, då man ville åka hem, samtidigt som inga flyg gick in eller ut från Vietnam. Det enda vi gjorde var att träna, äta och sova. Det blev lite instängt, som ett fängelse, men de gjorde det de var tvungna att göra och sedan började vi spela i juni med supportrar. De blev ju klara med alla corona-fall, men sedan stoppades ändå ligan två gånger till.
Tanda fick därmed, till skillnad från många andra spelare, spela inför supportrar i fjol trots coronapandemin. Det var något han uppskattade.
- Det var bra supportrar i Da Nang. De älskade mig. De ville att jag skulle prata med dem efter matcherna och skrek mitt namn. Jag fick då gå dit och säga hej och ta kort med dem. Vissa kunde bara säga "hej" på engelska, men jag lärde mig några ord på vietnamesiska och kunde förstå lite.
Han beskriver vidare nivån på serien som att den går att jämföra med superettan.
- De sämre lagen är topplag i division 1, medan resten är som superettan. Det är många lag som vill hålla i bollen och de är kvicka, snabba och tekniska. De är inte så fysiska, även om det är rätt många fula tacklingar, säger han och skrattar.
Men det är lite bättre betalt än i superettan?
- Ja, mycket bättre. Jag skulle säga att många lag betalar bättre än i allsvenskan.
Nu är dock Tanda tillbaka i Sverige och i Östersund igen. Han tränar på egen hand och hoppas inom en snar framtid göra klart med en ny klubb. Den här gången vill han inte tillbaka till Vietnam, utan i stället skriva på för en klubb i Europa.
- Jag känner nu att det är bättre att komma tillbaka till Europa eller Sverige. Jag känner att jag är för ung för att åka dit igen. Det fanns lag som ville ha mig, men jag bestämde mig för att åka hem och satsa i Europa igen. Det är bra att byta miljö och om man är 26 år har man tid. Jag kan åka dit igen när jag är 30 år, men nu är det bättre för mig att stanna i Europa och ta nya tag. Sedan får vi se var jag hamnar,
Tanda lockas samtidigt inte av att stanna i Vietnam för pengarnas skull.
- Jag fick ett bra kontrakt och de som ville ha mig ville ge mig bra kontrakt, men jag vill inte stanna där, då jag är ung. Jag vet att jag är en bra spelare och kan göra poäng, så jag känner att Vietnam inte är något för mig just nu. Jag har många år kvar att spela. Jag vill göra det bra och sedan får vi se hur det blir framöver.
Om du stannar i Sverige, hoppas du på spel i superettan eller allsvenskan?
- Det vore bra att spela i superettan eller allsvenskan, men jag tror också att det kan finnas något ute i Europa. Jag har inte gjort klart med något än, men jag tränar på och sedan får vi se vad det blir inom de närmaste veckorna.
Vilka ligor i Europa är intressanta för dig?
- Jag måste vara realistisk. Jag kommer från Vietnam, så det kan vara bra att göra det bra i en andraliga, göra mål och sedan komma upp. Det är målet nu, så kan man hitta något bättre sedan. Men det kan också bli att jag stannar i Sverige. Jag skulle säga att det är 70 procent att jag sticker utomlands och 30 procent att jag stannar i Sverige, men man vet aldrig.
Oavsett var det blir spel framöver, så kan Vietnam åter bli aktuellt i framtiden. Han ångrar inte äventyret och utesluter inte en flytt tillbaka om ett par år.
- Alla lag känner igen mig nu och vet vem jag är, så chansen finns att åka tillbaka dit igen när jag är äldre, men nu vill jag helst vara i Europa och vara närmare familjen. Det är det jag har saknat mest. Jag har varit på andra sidan av världen och det tar lång tid att åka till familjen. Om man är i Europa, så tar det inte så lång tid att flyga. Jag är glad över att ha fått testa på det och det var roligt.