Milano-Stockholm-Jul

Medan man är ute på eftermiddagen smyger en städerska in och viker upp täcket på sängen. Tofflor står på en vit liten filt strax intill. Människor talar med en som om man vore fler än en.

“ Come stai, signore Birro”?

Jag är nära att vända mig om. Vem förutom mig talar han med?

Samtidigt är det en lätt overklig känsla att glida ner i en perfekt bäddas säng i ett noga ombonat hotellrum i Milano, efter att ha varit på San Siro och kollat derbyt.

Dagens Gazzetta dello Sport skriver texter med sylvass kniv idag. Kvaliteten på matchen totalsågas. En öken. Fruktansvärt dåligt. Den sämsta matchen i Milanos historia. Se där några brutala omdömen.

Vidare skriver tidningen att det enda Mazzarri ska ta med sig från den här matchen är att hans Inter inte kan spela lika uselt i fortsättningen som man gjorde under första halvlek i går.

Där håller jag inte med.

Inter hade innan igår släppt in väldigt mycket mål. Mazzarri valde att tidigt och först säkra upp det darriga försvarsspelet. Han lyckades med det. Inter höll nollan. Samtidigt gjorde Mazzarri också en del tydligt offensiva byten i andra halvlek och det räckte ju faktiskt för att vinna den här viktiga matchen.

För det förtjänar Mazzarri beröm.

Efter matchen snirklade Åslund oss tillbaka till hotellet, jag skrev en krönika till Expressen, och kollade sedan på Rai 2 som varje söndag frossar i helgens omgång ända fram till klockan 0130.

Sedan somnade jag som ett litet barn. I morse tog jag frukost på rummet och samlade mig inför hemresan.

I lobbyn väntade Nordahl och tekniker Koff och vi rullade i en taxi genom dimman till Linate.

Detta skrivs ombord på flyget.

Det är många svenska Inter (och Milan) fans som följer med.

Detta sista skriver jag hemma i soffa med tända ljus på det lilla bordet framför. Det har varit ett händelserikt och på många sätt bra år. Det har också varit ett turbulent år.

Nu är det jul och helig tid tillsammans med familjen. Bara vila, bara vara. Bara flyta med.