Jag går knappt upp ur sängen, skriver en stund, kollar en skönt usel film om zombies och äter onyttig mat.
När man älskar sitt arbete måste man ibland tvinga sig själv att ta ledigt.
På flera sätt har mina allra viktigaste drömmar slagit in. Jag kan leva på att skriva. Jag får dessutom skriva om sådant som ligger mig varmt om hjärtat, jag får vara en del av det enda italienska fotbollsmagasin som finns i Sverige, jag får göra Pod på ämnet, och jag får vara en ambassadör för italiensk fotboll i Sverige.
Min tro på Gud lär mig att dagligen påminna mig om detta. Tacksamhet över allt det jag fått. Det är så lätt att låta blicken löpa över de avgrunder man ännu inte orkat ta sig över. Man kan titta snett på kollegor och konkurrenter tills man blir skelögd.
Men mitt liv är heligt och ett av dessa livs grundläggande villkor hör att inte ställa min gärning mot någon annans.
Lev och låt leva som de lär oss runt kaffet och bönerna på AA.
Få personer kan se så slitna och förtvivlade ut som Inters tränare Mazzarri. Även i goda stunder ser han ut att befinna sig tio sekunder från hjärtinfarkt.
Nu upplever han dessutom en av de tuffaste perioderna i sin karriär. Sedan derbysegern mot Milan den 22 december förra året har Inter sjunkit som en sten. Två gjorda mål sedan nyår och uselt spel har fått gamarna att börja kretsa över de blåsvarta delarna av Milano.
Det är lite sorgligt att se hur trollen smyger upp ur sina hålor när motgångarna drabbar en människa. Plötsligt blir det legitimt att ge sig på honom eftersom alla andra gör det. Det är en obehaglig pöbel-mentalitet.
I dagarna har den gode Mazzarri dessutom givit ut en bok, en sorts självbiografi med titeln Det bästa ligger framför. I den boken går han rätt hårt åt Juventus och Antonio Conte. Kanske inte den mest strategiska att ägna sig åt när den hela klubben är på dekis.
Möjligen kan titeln på den boken vara en fingervisning om något…Oklart exakt vad dock? Kvar i Inter? Nytt och bättre på annan plats?
Att Inter hackar beror så klart inte bara på Mazzarri. Hela klubben är en dammig arbetsplats med kaos och förvirring. Det skriks och byggs lite överallt. Eller om det vi hör och ser kanske är nedmonteringar?
Kanske är det något som rivs som skramlar så?
Thoir har inte visat sig vara den frälsare som många fans hade hoppats på. Han lyckades dessutom ganska omgående hamna i diverse konflikter med både Juventus och med media. Kanske blir det så när man sitter på andra sidan jorden och försöker sköta en av världens viktigaste fotbollsklubbar via sms…
Jag vaknar på nätterna med bilden av Osvaldo i plommonstop… Efter det har jag svårt att somna om. Jag försöker avgöra om det är ljuvligt eller bara vedervärdigt.
Inramningen i går, i Genua, var verkligen helt och hållet magnifik. Serie A när ligan är som vackrast och viktigast.
Det är supportrarna som är själen och hjärtat i alla klubbar i alla städer och därmed också hjärtat i hela fotbollsvärlden, som om vi ser på den som en kropp kommer stanna och falla död ner om supportrarnas makt skulle kringskäras eller minskas.
För övrigt kan jag meddela att Mario Balotelli bytt frisyr igen…