Fem broderade ord

Inte alltid i den ordningen.

På mig hade jag en nytryckt version av den fina, vita italienska landslagströjan från 1982.

Kände mig trygg och säker i den.

Nu sitter jag på tåget mot Göteborg. Vi uppträder i Borås i kväll.

Det är intressant att se ur nära sammanflätade en stads framgång är med dess fotbollslag. När jag var ung, för tjugo år sedan, var Borås en regnpinad bortglömd håla. Nu blomstrar staden med ny arena, ett fint fotbollslag, högskola, framtidshopp och stolthet.

Det finns många fler sådana exempel. Norrköping, där jag själv bodde i åtta år, är kanske den allra tydligaste exemplet tillsammans med Malmö.

I Italien, som ju är ett svårt sargat land med inbördes konflikter, blir det lokala fotbollslaget som ett landslag för invånarna. Ambassadörer för kvarter, gator, minnen, händelser och människor inte minst.

Jag tycker mycket om det där. Fotbollen som något oändligt mycket större än bara löpvägar, fysik, spelsystem och stora egon.

Tillhörighet. Stolthet. Traditioner. Historia. Värdighet.

Om jag någon dag startar en egen klubb ska jag ha de där fem orden broderade på tröjan.