Nu börjar VM för det unga Spanien

Efter de första dagarna här i Doha är lite känslan att detta spanska landslaget är ett gäng barn på läger. Även om en nation som Spanien alltid kommer ha lite av ett favoritskap på sig och där alltid är press, så kommer de till detta VM utan några större förväntningar på sig att vinna mästerskapet. Att bli utslagen tidigt kommer såklart ses som ett fiasko, men att Spanien ska komma hem med VM-bucklan är det inte många på hemmaplan som tror.

Innan gårdagens träning drog igång stod Busquets och Jordi Alba, två av de få spelarna i laget som är över 30, vid linjen till straffområdet, små pratade och tittade på sina lagkamrater som lekte med en boll inom straffområdsgränsen. Det såg ut som två vuxna som höll koll på sina små barn på en lekplats. Och det är en extremt ung trupp som Luis Enrique tagit med sig till Doha, där kaptenen Sergio Busquets är den enda som finns kvar från 2010 när Spanien vann. 

Då var exempelvis Ferran Torres och Hugo Guillamón bara 10 år gamla och Ferran berätta häromdagen  – När Iniesta gjorde det där målet blev vi helt galna, vi sprang till en fontän som finns i vår by och slängde oss i den.

Man kan iallafall konstatera att stämningen i det spanska laget inte kunde vara mycket bättre, är de för unga, för oerfarna? Kanske, det kommer tiden visa. Men just nu verkar de vara väldigt enade, ha väldigt kul och vara väldigt avslappnade, min erfarenhet säger att lag som har den energin, glädjen och sammanhållningen som Spanien visat ofta är de som det går längst. 

Dessutomhar Luis Enrique, som har en stor personlighet, skaffat instagram och valt att gå live varje kväll i en stream på twitch, vilket gjort att mycket av fokuset och den stora pressen hamnat på Lucho. Ett genidrag från honom för att skydda sina unga spelare? Kanske. 

Kvällens match mot Costa Rica kan komma att bli helt avgörande, i den här gruppen har Spanien inte råd med några missar och kvällens resultat kan komma att sätta tonen för hela mästerskapet för spanjorerna. 

Det är inte helt lätt att lista ut hur Lucho kommer starta men startelvan ikväll skulle kunna se ut något sånt här: Unai Simón; Dani Carvajal, Rodri, Laporte, Jordi Alba; Gavi, Busquets, Pedri; Ferran, Asensio, Sarabia.

Se nu till att inte missa Luis Enrique’s dagliga streamar på twitch, eller för den delen hans nya instagram-konto. Där den spanska förbundskaptenen är både rolig och väldigt öppen, det har bland annat kommit ut att hans dotter dejtar Ferran Torres och att Lucho inte tycker om ost!

I fotboll är minnet kort och när Gerard Piqué nu lagt skorna på hyllan är det enkelt att fokusera på hur det slutade. Skandalerna utanför planen, kritiken för prestationerna på planen och ett rött kort i den sista matchen. Man kan även vara lite cynisk och fundera över varför han valde att avsluta karriären just nu, mitt under säsongen. Berätta beslutet samma dag som den nya idrottslagen gick igenom i Spanien. En lag som bland annat säger att ingen aktiv spelare får ha några kommersiella relationer med en turnering som de deltar i.  

Gerard Piqué har tappat fotfästet på mer än ett vis under senare tid men det tar inte bort från allt det han har åstadkommit i sin karriär, därför istället för att fokusera på de senaste månaderna, låt oss minnas guldåren. Förra helgen kom 92,605 personer till Camp Nou, den största publiksiffran där sedan 2019 och det var inte för precis för att se Almería de kom, utan för att avtacka en av de bästa mittbackar som FC Barcelona har sett. 

14 och en halv säsong i Barcelonas A-lag, 616 matcher och 30 titlar, däribland tre Champions League, åtta LaLiga och sju Copa del Rey, det är inte många som kan leva upp till vad Gerard Piqué har åstadkommit på Camp Nou – så visst förtjänar han att minnas även för det. Så låt oss gå igenom några härliga Piqué anekdoter.

“Du är för svag för att vara mittback i Barcelona” 

Piqué föddes in i FC Barcelona med en morfar, Amador Bernabéu som som var vicepresident i klubben. En dag när Gerard Piqué var 10-11 år gammal kom den dåvarande huvudtränare Louis van Gaal hem till familjen på lunch. Amador visade stolt upp sitt barnbarn som spelade i klubbens ungdomslag för holländaren och sa att han var mittback och en dag skulle han spela för Barcelonas a-lag. Van Gaal gick då över till den taniga pojken tittade på honom och puttade till honom, så hårt att han föll till marken. Stående över lilla ‘Geri’ som från marken skärrat tittade upp på honom sa Van Gaal – Du är för svag för att vara mittback i Barcelona.

Piqué har senare berättat att hans första möte med Van Gaal som liten grabb totalt “förstörde” honom. Men som vi idag alla vet skulle Van Gaal få väldigt fel om den där taniga lilla grabben kan nu anses vara en av de bästa mittbackar FC Barcelona någonsin har haft. 

Elamo – BOSSEN

De sägs vara det bästa ungdomslaget som någonsin funnits. Hur man bedömer det är såklart svårt att säga. Men det är ingen tvekan om att Barcelonas U14 lag säsongen 2001/02 var något utöver det vanliga. De var helt oslagbara, det spelade ingen roll om de mötte äldre motstånd de vann ändå nästan alltid med dubbla siffror. Den säsongen gjorde Victor Vazquez 31 mål men trots det idag bara en parantes i berättelsen om Generacion 87, i det laget fanns nämligen även Gerard Piqué, Cesc Fábregas och Lionel Messi. När den sistnämnde anknöt till laget var han så tystlåten att Piqué undrade om han ens kunde prata. Men på planen gjorde Lionel Messi saker med bollen som ingen kunde förklara. För motståndarna rann frustrationen ofta över, då de inte kunde stoppa Messi. Under en match med FC Damm gick det så långt att Damm spelarna vid 6-0 underläge började att sparka på den lilla argentinaren i ett försök att skada honom. Det fick Gerard Piqué att kuta fram för att försvara sin lagkamrat, ett bråk utlöste och Piqué blev utvisad. Men från den dagen var Piqué Leos beskyddare och han fick snart smaknamnet ‘Elamo’ bossen av lagkamraterna för sättet han aldrig lät någon attackera Messi.

El Clásico 

När jag tänker på Gerard Piqué och Barcelona är det främst två bilder som kommer upp på näthinnan. Båda från El Clásico, från två historiska Barcelona vinster. Den i hans första El Clásico på Santiago Bernabeu, när Barcelona chockartat vann med 2-6. En av alla de gånger Piqué fick för sig att han var anfallare och från ingenstans kom och iskallt snurrade runt och tryckte in bollen bakom Casillas för att sen fira ikonsikt med Barcelona tröja utdragen. 

Det andra är 5-0 vinsten på Camp Nou, kanske den i mitt tycke bästa fotbollsmatch ett fotbollslag någonsin spelat. Piqué gjorde inget mål den här gången men bilden på när han efter slutsignalen valde att gå runt med en utsträckt arm och hand – Manita, har blivit en klassiker. 

– Jag var på Camp Nou 1993-94, när Barça med Romario vann med 5-0 och det var helt otroligt att få uppleva som supporter. Sen hade jag turen att få uppleva det som spelare, sa Piqué efteråt.

Piquenbauer

Under Barcelonas kanske största storhetsdagar blev Gerard Piqué ‘Piquenbauer’ den idealiska Barcelona mittbacken med en mix av hans tekniska egenskaper av att kunna spela ut bollen från försvaret tillsammans med de fysiska egenskaperna för att försvara de öppna ytor bakom en väldigt hög försvarslinje. Faktum är att det nog underskattats just hur stor och viktig roll som Piqué hade i Barcelona superlag. Det som vann Champions League 2009 och 2011.

– Vi bad till gud att Piqué inte skulle bli skadad, för utan honom hade allt fallit samman. Det var fruktansvärt, den insatsen som begärde av honom, så svårt när de andra lagen anföll mot oss, sa dåvarande assisterande tränaren Tito Vilanova i en intervju till El Páis. 

The odd couple

Gerard Piqué och Carles Puyol, kunde inte vara mer olika men på något vis var de den perfekta matchen.

När Piqué återvände till Barcelona från Manchester United 2008 så funderade Puyol på att lämna klubben. 2007-08 säsongen hade varit hemsk för Barcelona och värvningarna klubben hade gjort under sommaren indikerade på att Puyol inte längre skulle vara förstaval. Barcelona kaptenen hade det jobbigt, när en glad och sprallig Gerard Piqué klev in i omklädningsrummet. Piqué fick honom att “lighten up”, att sluta ta allt för seriöst, skratta och skämta. Det var som en helt ny Carles Puyol vilket även syntes på planen och snart satt Puyol med ett nytt kontrakt framför sig. Puyol menar att Piqué inte bara förändrade hans karriär utan hela hans liv. 

Samtidigt lärde Puyol sin yngre lagkamrat att på planen bli mer fokuserad och seriös. 

– Han tröttar ut mig, har Piqué berättat, jag kommer ihåg en dag efter att han kommit tillbaka från en skada. Mitt under matchen så säger jag ‘Puyi, jag har verkligen saknat dig.’ Varpå han säger till mig att hålla käften och koncentrera. Han slutar aldrig. En gång när matchen var pausad, någon låg på båren, så stod han och skrek på mig. Då sa jag, ‘lugna dig det är 4-0 och bara tre minuter kvar’ och han svarar ‘Vad spelar det för roll? Fokusera!, Puyol håller dig alltid på tårna.”

Personligen tycker jag att Piqué var som allra bäst när Puyol spelade vid hans sida och att han aldrig riktig kom upp i samma nivå efter att Puyol slutade. Hade hans karriär fortsatt spikrakt uppåt om den krullhåriga Barça kaptenen fortsatt stå skrikande vid hans sida? 

–Jag ville inte bli fotbollsspelare, jag ville spela för Barcelona… jag har tänkte på den pojken mycket på den senaste tiden, sa Piqué i sin avskedsvideo

Visst spelade han även för Manchester United, men FC Barcelona var mer än en klubb för Gerard Piqué. Bakom allt så finns den där grabben kvar, den taniga pojken som knuffades omkull av Van Gaal men som trots det aldrig gav upp på den där drömmen, drömmen att bära Barçatröjan – och som han gjorde det.

——————————

På plats i Qatar med La Roja

Nu har sista LaLiga-matcherna spelats för i år och istället byter bloggen fokus på VM i Qatar, där jag kommer vara på plats med det spanska landslaget. Sitter nu på planet till Doha och det lär bli en del inlägg här de kommande veckorna om hur det går för Luis Enrique och hans mannar.

Kommer då även ta en paus med svenskkollen, även om damerna och de lägre divisionerna fortsätter, men blir för mycket att hålla koll på från avstånd. Här kommer dock en sista svenskkoll för stunden.

—————

Svenskkoll

Williot Swedberg (Celta de Vigo)
Äntligen fick Williot Swedberg spela. Det krävdes ett tränarbyte för att svensken skulle få göra sin LaLiga debut, och efter att Eduardo Coudet låtit nästan halva säsongen gå utan att ge svensken chansen tog det endast 66 minuter för Carlos Carvalhal att göra det. När Williot väl sprang in på planen gjorde han det till ovationer av hemmapubliken, något som måste stärkt självförtroendet. Celta förlorade matchen med 1-2 och Williot gjorde i ärlighetens namn inget större avtryck. Det är ett stort steg från Allsvenskan till LaLiga och det syntes, men han gjorde en ok prestation och för så väl Williot som Celta gäller det att ha tålamod. Celta fansens åsikter runt Swedbergs inhopp var väldigt mixade efteråt. Det finns stora förväntningar på honom och vissa kände inte riktigt att han levde upp till det, det var även de som uttryckte att de nu förstod varför Coudet ansett att han inte håller för LaLiga. Medan många andra  tyckte han gjorde det bra och att det finns stor potential och menar att de ännu mindre nu förstår Coudets val att hålla honom på bänken.

I veckomatchen mot Rayo Vallecano som slutade 0-0 blev det sen inga minuter för Swedberg och det återstår att se hur Carvalhal kommer att använda honom. 

Isak Jansson (Cartagena)
Isak Jansson började på nytt på bänken mot Lugo och ärligt är det svårt att förstå hur svensken inte är självklar i startelvan. Det blev iallafall ca en kvartsspel för Jansson när Cartagena spelade 1-1.

Max Svensson (Deportivo la Coruña)

Súper Max som han numera kallas i A Coruña gjorde mål i 1-2 bortavinsten mot Algeciras och fortsätter därmed att imponera i Galicien.

Disclaimer: jag kan ha firat notifikationen av detta mål med armarna i luften samtidigt som jag satt omringad av Celta-supportrar utanför Balaídos. De var inte lika glada över Súper Max och hans framgångar i ärkerivalen Depor. 

Santino Samuyiwa (Real Sociedad Juvenil B)

Santino tog plats i startelvan i La Reals 2-1 vinst över Eibar, totalt blev det ca en timmes spel för svensken. 

Fridolina Rolfö (Barcelona)

Det blev en klar vinst för FC Barcelona mot Real Madrid med 4-0 där Fridolina Rolfö spelade hela matchen och även gjorde 4-0 målet. Återigen var hon en av spelarna som stod ut i ett Barcelona som är extremt stjärntätt.

Freja Olofsson (Real Madrid) 

Inte helt oväntat fick Freja Olofsson se hela matchen mot Barcelona från bänken.

När Imanol Alguacil plötsligt tog fram en halsduk och på sig en Real Sociedad-tröja under sin presskonferens efter Copa del Rey-vinsten 2020 och började vråla ut ERREALA ALE, IRABAZI ARTE, BETI EGONGO GARA ZUREKIN.. VAMOS REAL.. AUPAAAA!!! ”Framåt La Real, tills det att du vinner kommer vi alltid vara med dig” till ett tomt pressrum (det var fortfarande pandemi-tider och pk:n var digital), så kunde man inte annat än att få gåshud på armarna och le stort. Hade det varit nästan vilken annan tränare som helst som gjorde exakt samma sak hade man nog snarare velat ta fram skämskudden och gömma sig, men Imanol Alguacil är inte som andra tränare.

Det är svårt att riktigt identifiera vad det är, han har ingen karisma samtidigt har han jättemycket karisma. Kanske är det att Imanol identifierar sig så mycket med supportrarna, ser sig själv som deras jämnlike snarare än huvudtränaren för klubben. 

När han igår stod framför mig efter att hans Real Sociedad på nytt skrivit historia, för första gången på 20 år har man kvalificerat sig till en åttondelsfinal i Europa, lyste leendet. – Det är svårt att förklara [vad detta betyder] med ord, som spelare kom jag upp genom ungdomslagen och jag gjorde det med som tränare, detta är mitt livs klubb och att få göra detta med dessa fansen och de här spelarna. Det är helt obeskrivligt. Jag är så stolt, sa han.

Precis innan mig hade Imanol gjort en intervju med spansk tv som slutade med att min kollega Dani Méndez kramade om Real Sociedad-tränaren. Dani är inte La Real-supporter själv, han kommer från Galicien och hejar i vått och torrt på Deportivo la Coruña men för Dani, precis som mig själv är det omöjligt att inte genuint glädjas på Imanols vägnar när det går bra för Real Sociedad, för vi vet hur mycket det här betyder för honom.

Nä, Imanol Alguacil är inte som de flesta huvudtränarna i toppfotbollen. Uppvuxen i en liten by utanför San Sebastian började han som grabb i klubbens ungdomsakademi, han spelade över 100 matcher för Real Sociedads A-lag. Som tränare skolades han även i ungdomsakademin, och var temporär huvudtränare vid två tillfällen innan han till slut fick jobbet permanent. Idag går det inte att tänka sig ett Real Sociedad utan honom, och än mindre går det att tänka sig honom i någon annan klubb än i Real Sociedad. För inte bara är det att han älskar sin klubb minst lika mycket som de nästan 40 000 på läktarna utan det är hur han visar det, om och om igen på det mest genuina sett, aldrig för att vinna poäng hos fansen, aldrig för PR-trick utan med de där små leendena, de där ögonen som lyser, alltid rakt från hjärtat.

Imanol Alguacil är även tränaren som väljer att starta en 19-åring från B-laget, nä förlåt, från C-laget, på mittfältet i en helt avgörande Europamatch mot Manchester United. Han är tränaren som vann Real Sociedads första titel på 34 år och då gjorde det med ett lag där han tidigare hade tränat 15 av spelarna i klubbens ungdomslag. Och igår när Real Sociedad tog emot United på Anoeta gjorde dem det med en matchtrupp som bestod av hela 17 spelare som kommit upp från de egna leden.

Det är svårt att hitta någon klubb i världen som kan jämföras med Real Sociedad när det kommer till att utveckla och få fram egna spelare. Även om klubben har en lång och fin historik när det kommer till egenfostrade spelare, man har inte spelat en enda match på 65 år utan att ha en spelare som kommit upp genom de egna leden i startelvan. Så går det inte att komma ifrån hur viktig Imanol har varit för att så många spelare så frekvent under de senaste åren kommit upp och slagit igenom i klubbens a-lag. 

Han följer B-laget och C-laget, han ser till att personligen känna och kunna spelarna och när de väl kommer upp i A-laget, när de väl gör sin debut är det inget märkvärdigt för någon. Som Martin Zubimendi, idag en av de absolut viktigaste nyckelspelarna i Imanols lag, förklarade för mig för inte så länge sedan så är det nästan ingen skillnad, ena dagen är man i B-laget, nästa i A-laget och runtomkring är folk från Zubieta (som La Reals ungdomsakademi kallas), det krävs ingen tid för spelarna att anpassa sig, för det är som det alltid har varit, bara den lilla detaljen att motståndet kan vara FC Barcelona, Real Madrid eller som igår Manchester United. 

Det är något väldigt unikt med Imanol Alguacil och det är något väldigt väldigt unikt med hans Real Sociedad, de är helt enkelt inte som någon annan. I Real Sociedad kan man som Pablo Marín ena dagen spela fotboll med klubbens C-lag för att nästa gå ut i startelvan mot Manchester United och det är normalt.

———— 

Är Diego Simeone orubblig i Atlético de Madrid?  

För första gången någonsin kom Atlético de Madrid sist i ett Europa-gruppspel samtidigt går det tufft i ligaspelet. Så är det dags för Atleti att byta tränare? Bör de sparka Simeone? Det är frågor som säkert ställs av många. 

Faktum är dock att Diego Simeone aldrig kommer att sparkas av Atlético, den dagen han lämnar klubben kommer det vara han som tar beslutet. Det är dock ett beslut som kan närma sig, men jag kan nästan lova att hur dåligt det än går kommer Atleti inte sparka Simeone. 

Det kan låta galet i dagens fotbollsvärld att säga men Diego Simeone har skapat en status i Atlético de Madrid som nästan är orubblig. Det är viktigt att komma ihåg hur klubben såg ut när han tog över som tränare för nu 11 år sedan.  I Spanien gick Atleti då under smeknamnet “Patetico de Madrid”, Patetiska Madrid, eftersom de alltid gjorde bort sig och aldrig lyckades med något. På spansk tv körde Atleti själva en reklamfilm där en liten pojke frågade sin pappa “varför hejar vi på Atleti?”… “Det är något som är svårt att förstå, men det är något väldigt speciellt,” svarade pappan. Glädje var inte precis ordet som gick ihop med att heja på Atleti. 

11 år senare med Simeone vid rodret har Atlético vunnit LaLiga två gånger, något som ansågs helt omöjligt för ett lag som inte var Barça eller Real Madrid. Dessutom har de spelat Champions League fotboll i elva raka säsonger.

Diego Simeone har skapat ett nytt Atlético, han har skapat “El Cholismo” och med det har de blivit en av världens bästa klubbar. Samtidigt har Simeone till delar blivit Atlético. När du kommer till Estadio Metropolitano i Madrid är den gigantiska bannern som hänger ner för stadioväggen inte en bild på någon spelare utan på Simeone. När du går i shoppen är det inte spelarna som är på strumporna du kan köpa, det är Simeone. 

När det nu går dåligt så visst är Atleti fansen kritiska och visst är de kritiska mot Simeone, men faktum är att majoriteten av de som nu säger att han borde sparkas inte är Atleti fans, de egna fansen backar honom fortfarande och det är svårt att se att det kommer ändras.

Det är Diego Simeone som själv bestämmer när det tar slut, men det betyder inte att slutet inte är nära. 

————

Gerard Piqué tackar för sig, men varför just nu? 

Mitt under gårdagens Europa League-match i San Sebastián plingade telefonen till med en notis. Då hade Gerard Piqué helt plötsligt annonserat att han lägger av. Helgens match blir hans sista på Camp Nou, sen återstår en bortamatch mot Osasuna och därefter hamnar skorna på hyllan.

Detta annonserade han med en riktigt bra, egen producerad video på sociala medier. En video som innehöll otroligt bildmaterial från Piqué som liten och la mycket fokus på vad FC Barcelona verkligen betyder för honom. Smart var det även, då videon fick en att tänka på och se den lilla Piqué med stora drömmar istället för att tänka på den storm som varit runt Barcelonabacken den senaste tiden.

Jag kommer återkomma till detta ämnet senare och göra en längre mer dedikerad bloggpost till Piqué, tänker att det blir i samband med antingen Camp Nou farvälet eller den sista matchen i Pamplona. 

Svenskkoll

Williot Swedberg (Celta de Vigo)
Det blev på nytt att värma bänken för Williot förra helgen när Celta förlorade borta mot Almería med 3-1. En förlust som blev den sista droppen för klubben och såg tränaren Eduard Coudet få sparken. Ny tränare blir portugisen Carlos Carvalhal och vad det kommer betyda för Swedberg återstår att se, men det finns små förhoppningar i lokalpressen att svensken kan få sin debut imorgon mot Osasuna. 

Isak Jansson (Cartagena)
Isak Jansson började på bänken när Cartagena igår tog emot Málaga men vid ställningen 1-1 behövde svensken endast en minut från det att han kommit in på planen innan han gjorde det avgörande 2-1 målet. Ett riktigt snyggt sådant. Jansson har redan gjort stort avtryck på hemmafansen och förväntas snart vara en startspelare igen. Samtidigt håller Cartagena sig på play-off platserna efter sin starka första halva på säsongen.

Max Svensson (Deportivo la Coruña)

Max Svensson spelade på nytt från start när Depor hemmabesegrade SS Reyes med 1-0 och har verkligen fått förtroendet av den nya tränaren Óscar Cano. Det blev inga mål för Svensson mot Reyes men han testade motståndarmålvakten en hel del och visade på nytt det offensiva hot han är i Depors anfall. 

Lokalmedia i A Coruña verkar ha fattat stort tycke för svensken och i veckan var där en ny lång intervju med honom denna gången i dxt campeón som beskriver ’Súper Max’ som en Formel 1 bil. I intervjun berättar Max som vuxit upp i Spanien bland annat om hur han som 9-åring valde bort pappas sport handboll för fotbollen efter att Spanien vann VM i Sydafrika. 

– Det var i samband med VM jag började titta på fotboll eftersom alla mina kompisar gjorde det, då hade jag aldrig spelat men jag började lira på gården och sa till pappa att jag ville börja med fotboll. Då spelade jag redan handboll och jag ville göra båda men mina föräldrar sa att det var omöjligt att göra båda och jag valde fotboll. 

För den som kan spanska finns hela intervjun här

Santino Samuyiwa (Real Sociedad Juvenil B)

Santino började på bänken men kom in i den 57:e minuten när Real sociedad Juvenil B spelade 1-1 borta mot Leioa. 

Fridolina Rolfö (Barcelona)

Rolfö vilades när Barcelona krossade Levante med 0-4. På söndag väntar ett extra hett möte med Real Madrid. 

Freja Olofsson (Real Madrid) 

Freja start och spelade 46 min på mitten när Real Madrid besegrade Villarreal med 4-0. På söndag väntar nu som sagt mötet med FC Barcelona.