Real Sociedads unika tränare och därför kommer Atleti aldrig sparka Simeone

När Imanol Alguacil plötsligt tog fram en halsduk och på sig en Real Sociedad-tröja under sin presskonferens efter Copa del Rey-vinsten 2020 och började vråla ut ERREALA ALE, IRABAZI ARTE, BETI EGONGO GARA ZUREKIN.. VAMOS REAL.. AUPAAAA!!! ”Framåt La Real, tills det att du vinner kommer vi alltid vara med dig” till ett tomt pressrum (det var fortfarande pandemi-tider och pk:n var digital), så kunde man inte annat än att få gåshud på armarna och le stort. Hade det varit nästan vilken annan tränare som helst som gjorde exakt samma sak hade man nog snarare velat ta fram skämskudden och gömma sig, men Imanol Alguacil är inte som andra tränare.

Det är svårt att riktigt identifiera vad det är, han har ingen karisma samtidigt har han jättemycket karisma. Kanske är det att Imanol identifierar sig så mycket med supportrarna, ser sig själv som deras jämnlike snarare än huvudtränaren för klubben. 

När han igår stod framför mig efter att hans Real Sociedad på nytt skrivit historia, för första gången på 20 år har man kvalificerat sig till en åttondelsfinal i Europa, lyste leendet. – Det är svårt att förklara [vad detta betyder] med ord, som spelare kom jag upp genom ungdomslagen och jag gjorde det med som tränare, detta är mitt livs klubb och att få göra detta med dessa fansen och de här spelarna. Det är helt obeskrivligt. Jag är så stolt, sa han.

Precis innan mig hade Imanol gjort en intervju med spansk tv som slutade med att min kollega Dani Méndez kramade om Real Sociedad-tränaren. Dani är inte La Real-supporter själv, han kommer från Galicien och hejar i vått och torrt på Deportivo la Coruña men för Dani, precis som mig själv är det omöjligt att inte genuint glädjas på Imanols vägnar när det går bra för Real Sociedad, för vi vet hur mycket det här betyder för honom.

Nä, Imanol Alguacil är inte som de flesta huvudtränarna i toppfotbollen. Uppvuxen i en liten by utanför San Sebastian började han som grabb i klubbens ungdomsakademi, han spelade över 100 matcher för Real Sociedads A-lag. Som tränare skolades han även i ungdomsakademin, och var temporär huvudtränare vid två tillfällen innan han till slut fick jobbet permanent. Idag går det inte att tänka sig ett Real Sociedad utan honom, och än mindre går det att tänka sig honom i någon annan klubb än i Real Sociedad. För inte bara är det att han älskar sin klubb minst lika mycket som de nästan 40 000 på läktarna utan det är hur han visar det, om och om igen på det mest genuina sett, aldrig för att vinna poäng hos fansen, aldrig för PR-trick utan med de där små leendena, de där ögonen som lyser, alltid rakt från hjärtat.

Imanol Alguacil är även tränaren som väljer att starta en 19-åring från B-laget, nä förlåt, från C-laget, på mittfältet i en helt avgörande Europamatch mot Manchester United. Han är tränaren som vann Real Sociedads första titel på 34 år och då gjorde det med ett lag där han tidigare hade tränat 15 av spelarna i klubbens ungdomslag. Och igår när Real Sociedad tog emot United på Anoeta gjorde dem det med en matchtrupp som bestod av hela 17 spelare som kommit upp från de egna leden.

Det är svårt att hitta någon klubb i världen som kan jämföras med Real Sociedad när det kommer till att utveckla och få fram egna spelare. Även om klubben har en lång och fin historik när det kommer till egenfostrade spelare, man har inte spelat en enda match på 65 år utan att ha en spelare som kommit upp genom de egna leden i startelvan. Så går det inte att komma ifrån hur viktig Imanol har varit för att så många spelare så frekvent under de senaste åren kommit upp och slagit igenom i klubbens a-lag. 

Han följer B-laget och C-laget, han ser till att personligen känna och kunna spelarna och när de väl kommer upp i A-laget, när de väl gör sin debut är det inget märkvärdigt för någon. Som Martin Zubimendi, idag en av de absolut viktigaste nyckelspelarna i Imanols lag, förklarade för mig för inte så länge sedan så är det nästan ingen skillnad, ena dagen är man i B-laget, nästa i A-laget och runtomkring är folk från Zubieta (som La Reals ungdomsakademi kallas), det krävs ingen tid för spelarna att anpassa sig, för det är som det alltid har varit, bara den lilla detaljen att motståndet kan vara FC Barcelona, Real Madrid eller som igår Manchester United. 

Det är något väldigt unikt med Imanol Alguacil och det är något väldigt väldigt unikt med hans Real Sociedad, de är helt enkelt inte som någon annan. I Real Sociedad kan man som Pablo Marín ena dagen spela fotboll med klubbens C-lag för att nästa gå ut i startelvan mot Manchester United och det är normalt.

———— 

Är Diego Simeone orubblig i Atlético de Madrid?  

För första gången någonsin kom Atlético de Madrid sist i ett Europa-gruppspel samtidigt går det tufft i ligaspelet. Så är det dags för Atleti att byta tränare? Bör de sparka Simeone? Det är frågor som säkert ställs av många. 

Faktum är dock att Diego Simeone aldrig kommer att sparkas av Atlético, den dagen han lämnar klubben kommer det vara han som tar beslutet. Det är dock ett beslut som kan närma sig, men jag kan nästan lova att hur dåligt det än går kommer Atleti inte sparka Simeone. 

Det kan låta galet i dagens fotbollsvärld att säga men Diego Simeone har skapat en status i Atlético de Madrid som nästan är orubblig. Det är viktigt att komma ihåg hur klubben såg ut när han tog över som tränare för nu 11 år sedan.  I Spanien gick Atleti då under smeknamnet “Patetico de Madrid”, Patetiska Madrid, eftersom de alltid gjorde bort sig och aldrig lyckades med något. På spansk tv körde Atleti själva en reklamfilm där en liten pojke frågade sin pappa “varför hejar vi på Atleti?”… “Det är något som är svårt att förstå, men det är något väldigt speciellt,” svarade pappan. Glädje var inte precis ordet som gick ihop med att heja på Atleti. 

11 år senare med Simeone vid rodret har Atlético vunnit LaLiga två gånger, något som ansågs helt omöjligt för ett lag som inte var Barça eller Real Madrid. Dessutom har de spelat Champions League fotboll i elva raka säsonger.

Diego Simeone har skapat ett nytt Atlético, han har skapat “El Cholismo” och med det har de blivit en av världens bästa klubbar. Samtidigt har Simeone till delar blivit Atlético. När du kommer till Estadio Metropolitano i Madrid är den gigantiska bannern som hänger ner för stadioväggen inte en bild på någon spelare utan på Simeone. När du går i shoppen är det inte spelarna som är på strumporna du kan köpa, det är Simeone. 

När det nu går dåligt så visst är Atleti fansen kritiska och visst är de kritiska mot Simeone, men faktum är att majoriteten av de som nu säger att han borde sparkas inte är Atleti fans, de egna fansen backar honom fortfarande och det är svårt att se att det kommer ändras.

Det är Diego Simeone som själv bestämmer när det tar slut, men det betyder inte att slutet inte är nära. 

————

Gerard Piqué tackar för sig, men varför just nu? 

Mitt under gårdagens Europa League-match i San Sebastián plingade telefonen till med en notis. Då hade Gerard Piqué helt plötsligt annonserat att han lägger av. Helgens match blir hans sista på Camp Nou, sen återstår en bortamatch mot Osasuna och därefter hamnar skorna på hyllan.

Detta annonserade han med en riktigt bra, egen producerad video på sociala medier. En video som innehöll otroligt bildmaterial från Piqué som liten och la mycket fokus på vad FC Barcelona verkligen betyder för honom. Smart var det även, då videon fick en att tänka på och se den lilla Piqué med stora drömmar istället för att tänka på den storm som varit runt Barcelonabacken den senaste tiden.

Jag kommer återkomma till detta ämnet senare och göra en längre mer dedikerad bloggpost till Piqué, tänker att det blir i samband med antingen Camp Nou farvälet eller den sista matchen i Pamplona. 

Svenskkoll

Williot Swedberg (Celta de Vigo)
Det blev på nytt att värma bänken för Williot förra helgen när Celta förlorade borta mot Almería med 3-1. En förlust som blev den sista droppen för klubben och såg tränaren Eduard Coudet få sparken. Ny tränare blir portugisen Carlos Carvalhal och vad det kommer betyda för Swedberg återstår att se, men det finns små förhoppningar i lokalpressen att svensken kan få sin debut imorgon mot Osasuna. 

Isak Jansson (Cartagena)
Isak Jansson började på bänken när Cartagena igår tog emot Málaga men vid ställningen 1-1 behövde svensken endast en minut från det att han kommit in på planen innan han gjorde det avgörande 2-1 målet. Ett riktigt snyggt sådant. Jansson har redan gjort stort avtryck på hemmafansen och förväntas snart vara en startspelare igen. Samtidigt håller Cartagena sig på play-off platserna efter sin starka första halva på säsongen.

Max Svensson (Deportivo la Coruña)

Max Svensson spelade på nytt från start när Depor hemmabesegrade SS Reyes med 1-0 och har verkligen fått förtroendet av den nya tränaren Óscar Cano. Det blev inga mål för Svensson mot Reyes men han testade motståndarmålvakten en hel del och visade på nytt det offensiva hot han är i Depors anfall. 

Lokalmedia i A Coruña verkar ha fattat stort tycke för svensken och i veckan var där en ny lång intervju med honom denna gången i dxt campeón som beskriver ’Súper Max’ som en Formel 1 bil. I intervjun berättar Max som vuxit upp i Spanien bland annat om hur han som 9-åring valde bort pappas sport handboll för fotbollen efter att Spanien vann VM i Sydafrika. 

– Det var i samband med VM jag började titta på fotboll eftersom alla mina kompisar gjorde det, då hade jag aldrig spelat men jag började lira på gården och sa till pappa att jag ville börja med fotboll. Då spelade jag redan handboll och jag ville göra båda men mina föräldrar sa att det var omöjligt att göra båda och jag valde fotboll. 

För den som kan spanska finns hela intervjun här

Santino Samuyiwa (Real Sociedad Juvenil B)

Santino började på bänken men kom in i den 57:e minuten när Real sociedad Juvenil B spelade 1-1 borta mot Leioa. 

Fridolina Rolfö (Barcelona)

Rolfö vilades när Barcelona krossade Levante med 0-4. På söndag väntar ett extra hett möte med Real Madrid. 

Freja Olofsson (Real Madrid) 

Freja start och spelade 46 min på mitten när Real Madrid besegrade Villarreal med 4-0. På söndag väntar nu som sagt mötet med FC Barcelona.