Till minne av Pelayo Novo, 1990-2023

I tisdagskväll hamnade fotbollsspanien och framförallt Oviedo, i chock när nyheten kom att man hade hittat Pelayo död, påkörd av ett tåg. Han var bara 32 år gammal. 

Men under sina 32 år hann Pelayo med att påverka många. Som fotbollsspelare spelade han aldrig på en högre nivå än den spanska andradivisionen, men var han än var så lämnade han alltid ett stort avtryck. Pelayo Novo stod ut, inte bara på planen utan framförallt utanför den, för hur han spred glädje, hur han alltid var först att hjälpa till, för sitt hjärta, sitt leende, för den fantastiska människa han var. 

Stannade när alla lämnade

Född i Oviedo 1990 växte han upp med en stor kärlek för den lokala fotbollsklubben Real Oviedo. Pelayo började så småningom att spela för klubbens ungdomslag, men när han var ungefär 13 år såg det ut som att Real Oviedo skulle försvinna. Klubben gick igenom sin värsta stund i historien: A-laget hade blivit tvångsdegraderade till den spanska fjärde divisionen och klubben hade skulder så stora att man helt höll på att gå under. Man hade inte råd med några anställda, inte heller med elektricitet eller varmvatten på träningsanläggningen. Det var sommaren 2003 och ingen visste om Real Oviedo skulle existera när säsongen drog igång, än mindre om klubben skulle överleva säsongen ut.

I ungdomslagen var det många spelare som lämnade för andra klubbar, om du ville lyckas som fotbollsspelare så var det, det vettiga att göra. I Oviedo fanns helt enkelt inte längre förutsättningarna. Men Pelayo var en av ungdomarna som stannade, han gjorde det eftersom hans dröm var att få spela för Real Oviedo. 

Vad som följde var flera tuffa år för klubben där man i stort sett varje dag kämpade för sin överlevnad. Pelayo var bara 17 år när han fick sin a-lags debut och vid slutet av säsongen stod han som startspelare när Oviedo i Mallorca vann uppflyttning till den spanska tredjedivisionen. 

På Real Oviedos hemmaarena Carlos Tartiere, med plats för 30 500 åskådare, blev Pelayo en publikfavorit, mycket för hur han kämpade och offrade sig för klubbmärket på tröjan. Supportrarna såg honom som en av dem. 

Vann dubbla historiska LaLiga-uppflyttningar

Efter tre säsonger i den spanska tredjedivisionen med Oviedo tog han nästa steg i karriären och skrev på för Elche i andradivisionen. Där fick han snabbt smeknamnet “den nya Michu” och redan sin första säsong med sin nya klubb var Pelayo med och vann uppflyttning till LaLiga. Det var första gången på 24 år som Elche återvände till högstadivisionen. 

Men det blev ingen LaLiga-fotboll för Pelayo som lånades ut till Córdoba. För andra säsongen i rad vann han uppflyttning till LaLiga, och Pelayo var en av de stora hjältarna. Det var hans inlägg som resulterade i målet, målet som tog Córdoba tillbaka till högstadivisionen för första gången på 42 år. 

Därefter följde en säsong på lån hos Lugo innan Pelayo på nytt återvände till Elche, nu tillbaka i andradivisionen. Hans sista säsong med klubben, 2016-17, åkte de ner i tredjedivisionen. Ett tråkigt slut men han lämnade ändå Elche älskad av supportrarna, hans medkänsla och smittande leende hade lämnat ett starkt avtryck på klubben. 

Översättning av tweeten nedan: “Du lämnade ett avtryck som aldrig kommer suddas ut. Våra hjärtan kommer inte glömma dig. Vi älskar dig, Pelayo.”

Det finns många fina anekdoter och berättelse som tyder på den person Pelayo var. En från en Elche-supporter som gjorde en skylt för att peppa spelarna inför deras nästan omöjliga uppgift att undgå nedflyttning. Efter att laget misslyckats och åkt ur, letade Pelayo upp supportern på sociala medier. I ett meddelande skrev han “Jag är väldigt ledsen att vi inte kunde vinna och ännu mer att vi åkte ur. Det är trist att det ska sluta såhär… i vilket fall älskade jag din gest och jag skulle vilja ge dig min matchtröja om du vill ha den..”

Efter Elche ville han testa ett nytt äventyr utomlands och skrev på för Cluj i Rumänien, men efter bara två månader och utan att ha spelat en enda match för klubben återvände han till Spanien. Pelayo sa senare att det saknades stabilitet och tillförlitlighet i projektet, samt att laget inte fungerade och att klubben gett honom möjligheten att lämna.

Olyckan som förändrade hans liv

Han skrev på för Albacete men hann bara spela totalt tre matcher för klubben innan hans liv, den sista mars 2018, förändrades för alltid. Inför en bortamatch mot Huesca föll Pelayo från tredjevåningen på spelarhotellet. Det var en kraftig smäll och han förlorade direkt medvetandet.

Efter att ha spenderat 51 dagar på sjukhus, in och ut ur operationer, var Pelayo nu paralyserad. Vid 28 års ålder var hans fotbollskarriär över. 

I en intervju med spanska EFE sex månader senare berättade han “Jag kommer inte ihåg någonting från den morgonen, smällen var så stark, fallet så hårt att jag tappade medvetandet. Nu fokuserar jag på min rehabilitering för jag vill leva, jag vill leva och det var nära att jag inte gjorde det. Jag förstår att fotbollen är över för mig, men nu har jag en annan match att spela, den att leva resten av mitt liv och jag hoppas att jag vinner.” 

Höll på att bli en av de bästa i rullstolstennis

Han hittade kärleken till en ny sport, rullstolstennis. Ringde och rådfrågade de spelare som var bäst i landet och började att träna intensivt och hårt. Med sin erfarenhet från fotbollsvärlden hjälpte Pelayo till att utveckla rullstolstennisen i Spanien, göra den mer professionell. Samtidigt blev han bättre och bättre, åkte runt på tävlingar både inhemska och utländska och var på god väg att bli en av de bästa i landet.

Utanför tennisplanen hade han återvänt hem till Oviedo och jobbade för Real Oviedos foundation, han var deras kapten. Där jobbade han med flera initiativ, bland annat la han mycket arbete i att på nytt stärka relationen mellan klubben och dess utländska aktieägare/supportrar. De som 2012 varit avgörande i att rädda Real Oviedo från att gå under – läs mer om det här. 

Han jobbade även mycket med unga människor som hade olika typer av funktionshinder och sådde fröet till en ny fotbollsliga som det asturiska fotbollsförbundet nu startat. Liga + som riktade sig till lag med unga spelare med funktionshinder. 

Under sin fotbollskarriär glömde Pelayo aldrig bort sitt hem. Han firade mål för Elche genom att låtsas hälla Asturisk sidra i ett glas, han hade alltid Asturiens flagga nära vid firanden av sportsliga framgångar. När Real Oviedo kritiks behövde hjälp för sin överlevnad, 2012, tvekade han inte en sekund på att köpa aktier i klubben. När Real Oviedo vann uppflyttning till den spanska andradivisionen 2015 åkte Pelayo, som vid tillfället spelade för Lugo, hem för att vara med bland fansen och fira på Plaza América i Oviedo.

Efter att hans karriär avslutades i förtid, sågs han nästan alltid på Carlos Tartiere vid hemmamatcher. Det finns många anekdoter att beskriva den människa som Pelayo var, men jag tänker avsluta med en som verkligen berörde mig. Berättad av Pelayo själv på hans instagram. 

“Den här bilden är från min födelsedag. Där var Toñín för att gratta mig. Det var inte första gången som han hälsade på mig inför en match. Jag tror att han var en av de första på Tartiere som gav mig uppmuntrande ord vid en tidpunkt då det fortfarande var svårt för mig att titta på fotboll. Toñín blev nyligen inlagd på sjukhus för att opereras för ett hjärtproblem. När hans kusin berättade om det ville jag skicka en video till honom, det var dags att ge tillbaka den kärlek han gett mig. Att se hur han regerade på videon gjorde mig så känslosam att jag bestämde mig för att ge honom en av de sista tröjorna som jag spelade i. Vid halvtid i söndags, gav jag honom tröjan. Sen kunde vi tillsammans fira Rodris mål. Jag hoppas att han kände att han nu fick tillbaka den kärlek som han tidigare gett mig. Felaktigt eller oundvikligt så gör vi fotbollen till centrum av våra liv, när det finns så mycket viktigare saker, men ibland ger det oss stunder som är så vackra som den här. In the end the love you take is equal to the love you make”

Jag kände inte Pelayo, jag fick aldrig möjligheten att träffa honom men jag är säker på att jag hade fått göra det i framtiden och det gör ont att veta att det nu aldrig kommer att ske. Genom den bok jag håller på att skriva om hans älskade Real Oviedo har jag fått lära känna många människor som stod honom nära.

På vissa sätt är Oviedo en stor stad, en gång Spaniens huvudstad, på andra sätt är Oviedo väldigt litet. Det är en stad där man får känslan av att alla känner alla. Här var Pelayo inte bara en föredetta fotbollsspelare han var “Pela”, han var “Pelayín”, han var en av dem. 

“Det är svårt att tala med brustet hjärta”, var orden från kyrkoherden, som också är Pelayos kusin under begravningen.

Igår begravdes Pelayo, idag annonserade Real Oviedo att namnet på den första planen på klubbens nya träningsanläggning kommer att bära hans namn. På Carlos Tartiere har man lagt en tröja med hans namn på en av stolarna, bredvid en blombukett och en kaptensbindel. På storbildskärmen visas mål som han gjorde i Real Oviedo-tröjan, bilden fryser… Pelayo med armarna i luften, leendet stort och ljudet från fans som skanderar hans namn hörs. Här inne, på Tartiere, en plats där han levde så många vackra stunder, här kommer man aldrig att glömma sin Pela, sin Pelayín.