Vad är fotboll utan glädje, vad är LaLiga utan Joaquín?

Vid 41 års ålder bör det inte komma som någon överraskning att Joaquín lägger av, men ändå så känns det som att ingen var beredd, ingen är beredd. Han säger att fotbollen har varit hela hans liv och för många av oss har spansk fotboll alltid inkluderat Joaquín. Han har alltid varit där.

Själv var jag bara sju år när Joaquín år 2000 fick sin debut för Real Betis. Tittar vi i den nuvarande Betis-truppen var det bara tre spelare som vid tidpunkten var över 10 år gamla. Två spelare var nyfödda, Juan Miranda och Rodri och en, Luiz Henrique, var inte ens född, den där dagen då Joaquín fick ett samtal som han säger – Förändrade mitt liv. 

Joaquín står framför ett fullsmockat rum, gamla och nuvarande lagkamrater, tränare han haft genom åren, vänner, familjemedlemmar och journalister. 

Han försöker hålla känslorna samman men misslyckas totalt när han ska berätta om det där samtalet. – Fernando Vázquez, huvudtränare för Real Betis A-lag, får Joaquín till slut ur sig, det var han som ringde för att berätta att 19-åringen nu var en del av klubbens A-lag. Han fortsätter – Jag kommer ihåg det här ögonblicket som om det var igår, när… på nytt blir det tyst, han tar ett djupt andetag i ett försök att undvika att bryta ihop och sen fortsätter Joaquín – jag plockade upp telefonen för att berätta för min Pappa: ‘Papa… vi gjorde det. Jag ska spela för världens bästa lag, Real Betis Balompie. Rummet fylls av applåder samtidigt som Joaquín torkar bort tårarna som inte slutat rinna.

Men det är inte ledsna tårar, det är tårar av stolthet och mer än något annat av kärlek. Den kärlek som Joaquín känner för sitt Real Betis, som han känner för fotbollen. 

– Jag vill inte att detta ska vara ett ledsamt farväl, jag vet inte hur man är ledsen, säger han. 

Juan Mata som var Joaquíns lagkamrat i Valencia sa en gång att – Under våra fyra år tillsammans såg jag bara honom ledsen en gång, och det varade i fem minuter.  

I spansk fotboll har Joaquín blivit synonym med glädje, humor och skratt. När han presenterades som ny spelare för Málaga 2011 ställde han sig inte framför kamerorna och trixade med en boll, istället tog han en mikrofon och körde några minuters stand-up show. Han har hypnotiserat en höna på spansk tv. För att inte nämna när han helt seriöst berättade att han tyckte om att spela tennis under en intervju för att i samma sekund bli avslöjad av lagkamraten Julio Baptista som råkade gå förbi. Baptista som vek sig av skratt uttryckte – Vad säger du, han har aldrig spelat tennis i sitt liv… varpå Joaquín svarade – Jag vet inte [vad jag säger], jag har aldrig ens rört ett tennisrack Hulio… Vilket ledde till att Joaquín i Spanien fått smeknamnet ‘Hulio’. Även under sin tid i Italien spelandes för Fiorentina tog Joaquín sig tid för matchintervjuer på italienska, även om han inte kan någon italienska. Istället svarade han självsäkert med hittepå italienska. 

I omklädningsrum, på presskonferenser, i tv-soffor och på sociala medier har Joaquín med sina danser och skämt fått hela Spanien att skratta. Genom sin personlighet bröt han barriärer och det absurda antagandet att en idrottsman måste vara superseriös, att ett leende är ett problem. Joaquín blev en symbol, fotboll ska vara kul! 

Det har gjort honom älskad av nästan alla, såväl de egna som motståndarsupportrarna men stundtals har hans skämtsamma personlighet även skapat problem. Skämten, stöket, dansandet och dumheterna har projicerat en oseriös bild av honom som inte alltid hjälpt. Fått nya tränare och klubbchefer att vara misstänksamma och ibland känns det som att hans otroliga fotbollsbedrifter nästan glömts bort bakom allt tjo och tjim. 

– Jag kan inte tänka mig fotboll utan glädje, säger Joaquín, ibland har jag fått betala för det, men jag har alltid varit ärlig med mig själv och det är det viktigaste, jag är den jag är. Jag ångrar inget.

Men bland de som fått chansen att spela eller arbeta med Joaquín så är oseriös nog det absolut sista ordet de skulle använda för att beskriva honom.

– Joaquín är en mix av två saker: för det första har han väldigt roligt. För det andra är han fysiskt unik. Han tränar varje dag, han blir inte tjock och han har en teknisk kvalitet som är överlägsen andra spelare, säger Real Betis huvudtränare Manuel Pellegrini.

– Han visar att det är kompatibelt att vara professionell och att ha kul. Jag ser Joaquín, vid hans ålder, jag ser hur han tränar, och han gör saker som får dig att tro att han är 20 år gammal igen, säger Borja Iglésias

– Joaquín är inte bara en härlig kille med roliga skämt. Han har en extraordinär attityd i hur hårt han tränar, säger Quique Setién

– Han kan hantera pressade situationer. Han tycker inte om att förlora, det gör ont i honom. Även en felplacerad passning stör honom, han är en vinnare med en positiv karaktär, säger Serra Ferrer

När Joaquín återvände till Betis 2015 vid 34 års ålder, förväntade sig de flesta att han kom för att spela av de sista åren och avsluta karriären, det var åtta år sedan.

Sedan dess har Joaquín slagit flertalet rekord. Däribland med sitt första hattrick i karriären blev han 2019 den äldsta spelaren att göra just ett hattrick i LaLiga, vid 38 års ålder och 140 dagar. Han har även stått för ikoniska ögonblick, avgjort Sevilladerbyn och lyft Copa del Rey bucklan.

När han 2019 fick frågan vad hemligheten var till att fortfarande kunna prestera på den högstanivån vid sin ålder svarade Joaquín – Jamon Serrano, Tinto de Verano och att jag ammades tills det att jag var sex år gammal.

I en intervju med Canal Sur förra året gav han dock ett lite mer seriöst svar och sa – Det finns inget trick. Du kan födas med en gåva, men om det är svårt att nå toppen, tänk då hur svårt det är att stanna där. Jag tränar mer än någon annan, jag vilar mer än någon annan, jag äter bättre än någon annan och viktigast av allt så älskar jag fotboll mer än någon annan. Det är inte hälsosamt att spela fotboll vid den här åldern och du behöver vara psykologiskt förberedd på uppoffringarna.

Även nu när han tagit beslutet att lägga av, så är det inte för att han inte längre håller måttet, eller pågrund av några skador. 

Manuel Pellegrini har försökt att få honom att ändra sig, så har även hans lagkamrater och hans fru. Visst har det blivit mindre och mindre speltid och han är inte längre någon startspelare, men Joaquín är så bra att han fortfarande, vid 41 års ålder, kan och gör skillnad för Real Betis.

– Jag tog inte lätt på det här beslutet och det handlar inte om det fysiska. Fysiskt känner jag att jag hade kunnat fortsätta. Det är inte mentalt heller, ingen brist på njutning eller lust. Jag kände bara att det var rätt tid. Jag ville lämna på mitt egna vis. 

Han har spelat nästa 1,000 seniormatcher, totalt har han vunnit Copa del Rey tre gånger, två av dem med Real Betis – vilket är hälften av alla titlar som klubben någonsin vunnit. Och även om Joaquín under sin karriär också spelat för Valencia, Málaga och Fiorentina är det ingen som symboliserar Real Betis så mycket som han. 

På frågan om det bästa ögonblicket i hans karriär är det just det där samtalet och när han fick säga orden  – Papa, jag ska spela för världens bästa lag, Real Betis Balompie. Som Joaquín lyfter fram. 

Han var 23 år gammal när han vann Copa del Rey för första gången med sitt Betis, samma sommar stod bucklan framme vid altaret när Joaquín gifte sig med sin fru Susana. Sjutton år senare, vid 40 års ålder, kunde han på nytt fira en Copa del Rey-vinst med sitt älskade Betis och denna gången gjorde han det med utöver sin fru även sina två tonårsdöttrar. 

I tjugotre år har vi fått skratta åt Joaquíns galenskaper men ännu mer har vi fått njuta av hans otroliga fotbollskvaliteter, för med hans la finta y el sprint är det få spelare som verkligen kan få en att njuta av titta på fotboll så som Joaquín. 

Personligheten Joaquín har vi nog inte sett det sista av. För några år sedan investerade han i sitt älskade Betis och blev den sjätte största aktieägaren i klubben, något han förklarade att han gjorde – för Betis är mitt liv, han skämtade då även med att han en dag kommer bli klubbens president. Om det händer återstår att se, men en sak som är säker och det är att vi inte har sett det sista av Joaquín Sánchez. 

Men fotbollen den är det inte mycket kvar av. Ikväll spelar Real Betis mot Real Sociedad och sen återstår det sju matcher av säsongens LaLiga, sju matcher av Joaquíns fotbollskarriär. Han kommer inte spela varenda minut men han lär spela några minuter i varje match, så se nu till att njut, njut av en av de bästa spanska fotbollsspelarna som vi fått skåda under de senaste tjugotreåren. Det är iallafall vad jag kommer göra. 

Avslutningsvis låt oss alla ta lärdom av Joaquín och komma ihåg det som alltid varit mantrat i hans karriär: att fotboll, det ska vara kul! 

Det sägs att bästa försvar är anfall, och det var det som Joan Laporta gjorde. Han steg in i rummet med fyra lådor, 633 domarrapporter och 43 CD-skivor, existensen av dessa rapporter menade Laporta berättigade de betalningarna de gjort. – Negreirafallet är inte ett fall av sportslig korruption, sa han – Det finns inga bevis [emot oss], det är omöjligt. I två timmar varade presskonferensen där Laporta uttryckte att Barcelona var offret för en gigantisk smutskastningskampanj och där han gick till attack och förklarade att han skulle – försvara institutionen tills min sista droppe blod. Inte minst gick Barcelona presidenten till attack mot de han kallade för regimens lag, Real Madrid.  

Ett ganska klumpigt uttalande, det angående Real Madrid, kan jag tycka. Då Laporta indirekt därmed sa “de gjorde ju det så varför kan inte vi?”  

Sen dröjde det inte jättelänge innan ett svar kom från Real Madrid, och det var inte nådigt utan lite av ett bombnedslag. Då Real Madrid pumpade ut en video på alla sina kanaler, YouTube, twitter, instagram, tiktok, Facebook, Real Madrid TV och allt annat som finns. En video de satt ihop som visar olika situationer där FC Barcelona historiskt på ett eller annat vis visat sitt stöd för Franco. Videon avslutas med frågan “Vem är regimens lag?” 

Reaktionerna har varit många, däribland Barcelona-supportrar som anklagar Real Madrid för att försöka skriva om historien och desinformation. 

Men är det verkligen så? Vad säger egentligen historieböckerna, gynnades Real Madrid av Francos-regimen, eller gjorde Barcelona det? Och vad kan vi förvänta oss framöver, var detta bara början av ett större krig mellan de två klubbarna, når det längre än så, utanför fotbollen? Eller är det något som snart kommer ha blåst bort? 

Låt oss se vad vi kan bena ut. 

Fotboll och politik bör inte blandas, sägs ofta men sanningen är att det i de flesta fall inte går att separera de två och framförallt inte i Spanien. Här är fotbollen så stor och så inflytelserik att den automatiskt blir en del av allt och framförallt politiken. 

FC Barcelona kallar sig för més que un club, mer än en klubb. Idag menar man att det syftar på många olika faktorer, att klubben leds av sina medlemmar, att de har en unik filosofi, att de lyfter fram värderingar som ödmjukhet, ambition, laganda och respekt. Klubbens ungdomsakademi La Masia sägs också vara en del av vad som gör Barcelona till mer än en klubb. Men huvudanledningen till att uttrycket més que un club kom och vad det från början betyder för Barcelona är mer politiskt laddat och handlar om klubbens katalanska identitet. Mer än bara en fotbollsklubb är FC Barcelona en representation av Katalonien. 

När den förra Barcelona presidenten Joan Gaspart fick frågan om det gick att förstå rivaliteten mellan Madrid och Barcelona i endast fotbollstermer och utan ett samhäll- och politiskt perspektiv svarade han – Omöjligt. Historien har omvandlat oss till mer än en fotbollsklubb, FC Barcelona är försvaret för ett land, ett språk, en kultur.

Pichi Alonso som i Sverige mest är känd för sitt hattrick mot IFK Göteborg har uttryckt att  – Folk identifierade att vara Barcelonasupporter med att slåss mot regimen. 

Medan Bobby Robson en gång hävdade att – Katalonien är ett land och FC Barcelona dess armé.

Enligt många Barcelonasupportrar är FC Barcelona mot Real Madrid, nationen mot staten, frihetskämparna mot general Francos fascister, det spanska inbördeskrigets förlorare mot dess segrare. 

Den katalanska sociologen Luis Flaquer förklarar i boken Fear and Loathing in LaLiga Barcelona vs Real Madrid att under Francodiktaturen så – Kunde du inte skrika ‘Franco var en mördare’ på gatan så istället skrek folk på Real Madrid-spelarna. Det är ett psykologiskt fenomen. 

I Katalonien blev Real Madrid en symbol för Franco och regimen och det är ett narrativ som till mycket fortsatt i Barcelona. I en omröstning som gjordes i samband med klubbens hundraårsjubileum trodde 85% av Barcelonasupportrarna att Franco systematiskt hade handikappat dem.

Så om vi går tillbaka till Joan Laportas uttalande om att Real Madrid är regimens lag, så är det inte överraskande. Det är ett narrativ som alltid funnits hos FC Barcelona. “Alla vet det” säger Laporta, som om det var en sanning lika klar som att jorden är rund. Men är det det? 

Det sägs att Francisco Franco inte ens gillade fotboll. Han brydde sig inte direkt om själva sporten och hade inget favoritlag. Däremot insåg han snabbt hur han kunde utnyttja dess popularitet till sin fördel, och så blev fotbollen och senare till stor del Real Madrid ett verktyg i Francos arsenal.  

Från Barcelona håll hävdas det ofta att Real Madrids storhetstid i Europa där de vann Europacupen sex gånger under 50- och 60-talet var tackvare den hjälp de fick av Franco. Vilket inte helt stämmer då det var Real Madrids framgångar i Europa som först fick Franco att intressera sig för dem, då han såg en möjlighet att använda Real Madrid som ett verktyg i legitimeringen av regimen i internationella ögon. 

Att Franco-regimen påverkade den spanska fotbollen är det ingen tvekan om. Det var bland annat regimen som såg till att Alfredo Di Stefano hamnade i Real Madrid och inte i Barcelona. Men det är inte riktigt så svart och vitt som Barcelona eller Real Madrid ofta vill framställa det som. 

Om vi återgår till gårdagens handlingar och tar en närmare titt på den video som Real Madrid publicerade. En video där huvudstadsklubben anklagar FC Barcelona för att vara de dem alltid säger att Real Madrid är, regimens lag. 

Videon visar hur Franco och Jose Solis Ruiz var på plats i en pampig invigning av Camp Nou. Hur Franco flera gånger tilldelades medaljer av FC Barcelona. Hur Barcelona spelare gjorde fascistisk hälsningar mm. 

Så betyder detta att Barcelona inte var så Franco-fientliga som de alltid velat påstå sig att vara, har de skrivit om historien och var det dem som faktiskt var regimens lag? 

Nja inte direkt. Real Madrids video verkar i första anblick vara en rejäl bomb, men vid närmare granskning faller argumenten ganska så snabbt. 

Man behöver förstå att Spanien var en diktatur och klubbarna inte hade mycket annat val än att ställa upp på det regimen ville. Samtliga klubbar såväl som Barcelona hade under den här tiden presidenter som var Franco-supportrar. Alla klubbar som inte hade spanska namn, inklusive FC Barcelona fick sina namn omgjorda till spanska osv. Så självklart samarbetade Barcelona med Franco regimen, det var omöjligt för dem att inte göra det. Franco-regimen var helt totalitär i andra ord ingenting kunde hända utan att staten var inblandad. 

Det Real Madrid visar i sin video är inga lögner eller desinformation men det kriminaliserar inte direkt FC Barcelona heller.

Barcelonas argument mot Real Madrid och hur Franco hjälpte dem kan också granskas på liknande vis, vissa har mer tyngd än andra och så vidare. 

Vart jag vill komma är att det hela inte är svart och vitt, det är komplext och vi kommer inte direkt kunna bena ut det i ett litet blogginlägg. Spanien är ett väldigt komplext land, ett land som aldrig riktigt tagit tag i sin historia. Det finns mycket öppna sår, många åsikter och ofta lite förståelse för varandra. 

Ur ett eget perspektiv kan jag säga att när jag först flyttade till Spanien var jag väldigt intresserad av landets historia och politik och hur det i längden påverkat och påverkar fotbollen, då speciellt konflikten mellan Katalonien och Spanien. Numera vill jag hålla mig så långt från de ämnena som möjligt. Av den enkla anledningen att man blir smått galen, även om jag som utomstående kan se argumenten på båda sidor, så finns inte det bland mina katalanska eller spanska vänner. Två politiker som hjälpte till att inleda demokrati efter Francos död, Felipe Gonzalez och Miquel Roca, skrev en gång en bok tillsammans om förhållandet mellan Katalonien och resten av Spanien, de döpte den till Kan vi fortfarande förstå varandra? En titel som är ganska talande för det hela. 

Om vi återgår till gårdagen, Laporta, Barcelona och Real Madrid. Visst var det kanske på tiden att Real Madrid sa någonting. 

Det har varit ganska överraskande hur tyst klubben har varit genom alla år när de ständigt anklagats för att vara Francos klubb. Samtidigt som FC Barcelona alltid lyft vikten av klubbens historia ur ett samhäll- och politiskt perspektiv så verkar Real Madrid aldrig varit speciellt intresserade av att göra detsamma. 

Det är bara att titta på hur otroligt många böcker som finns på ämnet runt FC Barcelona kontra hur få som finns om Real Madrid. FC Barcelona har dessutom en byggnad i anslutning till Camp Nou dit historier och den intresserade kan gå och få hjälp att lära sig om klubbens historia. Real Madrid har aldrig visat något intresse för liknande. 

Men på samma vis som Laportas uttalande var klumpigt så kan man nog säga det samma om Real Madrids svar. Det var ganska svaga argument och en dåligt ihopsatt video. Man kan förstå varför de valde att inte vara tysta den här gången, men de hade kunnat gjort det betydligt bättre. 

Min första reaktion när jag såg det hela igår var, shit vad kommer hända nu? Med tanke på hur infekterad konflikten mellan Katalonien och Spanien varit de senaste decenniet och därtill allt som hänt i världen de senaste åren. Man tänker lite automatiskt på worst case scenario. 

Men det var nog inte så explosivt som min första reaktion var, utan bara lite mer vardagligt smutskast mellan två fotbollsklubbar som inte direkt tycker om varandra och utfallet av vad jag har sett har snarare varit att man gör narr av varandra ännu mer än något annat. 

För bara något år sedan kändes det som att relationen mellan FC Barcelona och Real Madrid var förvånansvärt stark, då de för en gångs skull hade ett gemensamt mål, med viljan att skapa en Superliga. Negreirafallet har minst sagt skakat om det hela och sprickan mellan Spaniens två största klubbar är nu större än vad den varit på många många år. Den där superligan, ja den känns ganska långt bort i dagsläget. 

Summering av det hela, inget nytt egentligen, utan allt är som vanligt. 

REAL är inte Real Madrid

Det finns ett flertal klubbar i Spanien som har Real i sitt namn, bara i LaLiga är det sju stycken. Real på spanska betyder kunglig och titeln har klubbarna fått av det spanska kungahuset. Det var Kung Alfonso XIII som styrde Spanien från det att han föddes 1886 tills landets andra republik utropades 1931, som kom på idén att ge ut “Real” titeln till spanska fotbollsklubbar. Detta då han var angelägen om att koppla ihop monarkin till fotbollen för att på så vis dra nytta av sportens framväxande popularitet. 

Klubbarna kunde, och kan än idag, ansöka till det spanska kungahuset om att få “Real”-status som även inkluderar att man får sätta en kungakrona över klubbens emblem. Även om det fortfarande förkommer att Real-titlar ges ut så är det idag rätt ovanligt och majoriteten av titlarna delades ut mellan 1910-1920.

Idag är Real Madrid den mest kända Real klubben världen över men de var faktiskt en av de senare klubbarna att få “Real” status, då detta skedde först 1920. Den allra första klubben var Real Club Deportivo de La Coruña som fick “Real”-status redan 1909. 

Utanför Spaniens gränser syftar man oftast på Real Madrid när man bara säger “Real”, men detta är inte fallet i Spanien. Här säger man bara Madrid när man syftar på Real Madrid. Pratar man om “Real” i Spanien så är det oftast Real Sociedad man syftar på. 

Anledning till att Real Sociedad är klubben av alla Real lag som blivit det mest associerade med ordet Real, har jag faktiskt inget svar på. Men det har säkerligen att göra med att de var en av de första klubbarna att få “Real”-status, redan 1910. 

Real Club Deportivo de La Coruña som var först med “Real”-status skriver ofta inte ut det utan använder istället förkortningen RC Deportivo de La Coruña och i Spanien går klubben främst under namnet Deportivo eller smeknamnet Depor. 

Däremot tar man ALDRIG bort “Real” från Real Sociedad. Att kalla de för bara Sociedad blir helt enkelt fel då det på spanska betyder samhälle. Om någon i Spanien kallar Real Sociedad för endast Sociedad så är det oftast en Athletic-supporter och görs som ett hån. 

DE = från

Vilket tar oss vidare till Athletic Club de Bilbao, ofta utomlands refererade som Athletic Bilbao. Vilket också är helt fel. Säger man i Spanien Athletic Bilbao eller ännu värre bara Bilbao eller ännu värre Atletico Bilbao, så är det ofta medvetet och ett hån mot klubben.

Athletic Club de Bilbao betyder på spanska Athletic Club från Bilbao, klubbens namn är alltså endast Athletic Club med den sista delen bara en förklaring varifrån klubben kommer. För Athletic är detta viktigt då de ser sig som hela Baskiens lag och inte bara Bilbaos.

Real Sociedad håller inte direkt med om att Athletic är hela Baskiens lag och hör du någon referera till Athletic i Spanien som Bilbao, så är det säkerligen en Real Sociedad-supporter, gjort som ett hån. Exempelvis har den uppmärksamma kanske lagt märke till att Antoine Griezmann som kom upp genom Real Sociedads ungdomsakademi ofta kallar Athletic för Bilbao i intervjuer. Det är ett högst medvetet val från fransmannen.

Att kalla Athletic för Atlético de Bilbao är dock ännu värre. Detta då det är ett öppetsår för klubben från tiden då Spanien var en diktatur. Franco tvingade nämligen alla klubbar i Spanien att ha spanska namn och Athletic Club blev mot sin vilja Atlético Club de Bilbao. 

När det kommer till spanska lag är det generellt en bra tumregel att komma ihåg att “DE” betyder FRÅN och lagets namn är det som kommer framför “de” inte efter.  Här några exempel.

Atlético de Madrid
Korrekt: Atlético/Atleti
Fel: Madrid

Athletic Club de Bilbao
Korrekt: Athletic/Athletic Club
Fel: Athletic Bilbao/Bilbao/Atlético Bilbao

RC Deportivo de La Coruña
Korrekt: Deportivo/Depor
Fel: La Coruña

RC Celta de Vigo
Korrekt: Real Club Celta/Celta de Vigo/Celta
Fel: Vigo

Kan även tillägga att Celta är påväg att helt ta bort Vigo från sitt namn, och ni ser oftare att klubben idag kallar sig för RC Celta än Celta de Vigo. Detta kommer utav att det finns en tvist mellan klubbens president och stadens borgmästare. Tar man bort Vigo från namnet blir klubben inte lika knutna till staden och öppnar upp för möjligheten att flytta laget utanför Vigo. Det är även något klubbens president Mouriño tidigare hotat med när bråk uppstått runt klubbens hemmaarena Balaídos som ägs av staden.

Luis Enrique heter inte Enrique 

Ett annat vanligt fel som görs när det kommer till namn inom spanskfotboll är att kalla Luis Enrique för endast Enrique, av anledning att man tar för givet att Enrique är hans efternamn. Detta är fel.

Luis Enrique är hans förnamn, ett dubbelnamn helt enkelt. Hans efternamn är Martínez, och hela namnet är Luis Enrique Martínez Garcia. Men han heter aldrig bara Luis eller bara Enrique, utan det är ett dubbelnamn som alltid kommer ihop: Luis Enrique. Vill man ha något kortare kan man använda hans smeknamn Lucho.

Barça är inte en stad

FC Barcelona kallas ofta för Barça, men på senare år har många turister börjat att även kalla staden Barcelona för Barça. Vilket gör såväl spanjorer som katalaner smått vansinniga. Barça syftar alltid på fotbollslaget och aldrig staden. Staden Barcelona har istället smeknamnet Barna. 

Barça ska förövrigt helst skrivas med ett katalanskt ç annars blir det Barca som på spanska betyder båt. 

Nacho heter Ignacio, Paco heter Francisco och Pepe heter José

I Spanien är det väldigt vanligt med dubbelnamn som senare förkortas till ett smeknamn. Det finns flertalet sådana bland spelarna i LaLiga. Här är tre exempel: 

Juan Francisco = Juanfran
Juan Miguel = Juanmi
José Luis = Joselu 

Det finns en klar logik där. Lite svårare är det att hänga med på hur Francisco blir Paco, Ignacio blir Nacho eller José blir Pepe. 

För Paco Jémez, Paco Alcácer och Paco López har alla en sak gemensamt, de heter egentligen Francisco. Medan Real Madrids Nacho Fernández och Osasunas Nacho Vidal båda heter Ignacio, och Pepe Reina, ja hans namn är egentligen José Manuel. 

Exakt hur det blev så är svårt att veta då smeknamnen för dessa namn funnits nästan lika länge som namnen själva.

Även om det inte finns några officiella uppgifter så finns det dock en teori om hur Ignacio blev Nacho. Ett samband med att Ignacio de Loyolas besökte Rom 1538 för att få påvens godkännande av hans grundande av Jesuitorden jesu sällskap. Under hans vistelse i Italien ska det italienska uttalandet av hans spanska namn, Ignacio, låtit som Nacho. Därefter blev det vanligt att tilltala personer som heter Ignacio för Nacho. 

Smeknamn lag för lag

Tänkte att vi kunde avsluta med hur man benämner de olika LaLiga klubbarna och några av de smeknamn de har. 

Atlético = Atleti, Rojiblancos, Colchoneros

Athletic Club = Athletic, Los Leones, Rojiblancos

FC Barcelona = Barcelona, Barça, Blaugrana

Real Madrid = Madrid, Los Blancos, Merengues, Vikingos

Real Sociedad = Real, La Real, Reala, Erreala, Txuri-Urdin

Real Betis = Betis, Verdiblancos

Villarreal =  Groguets, Submarino Amarillo 

Rayo Vallecano = Rayo, Franjirrojos

Osasuna = Rojillos

Real Mallorca = Mallorca, Piratas, Els Barralets

RC Celta de Vigo = Celta, Celestes

Girona = Blanc i Vermells, Albirrojos

Sevilla = Blanquirrojos, Nervioneses

Real Valladolid = Pucela, Blanquivioletas

RCD Espanyol = Perquitos, Percios, Blanquiazules

Cádiz = Submarino Amarillo

Valencia = Los Chés

Getafe = Geta, Azulones

Almería = Rojiblancos, Indálicos

Elche = Ilicitanos, Franjiverde

I en framtida bloggpost tänker jag att vi djupdyker lite mer på klubblagens smeknamn och var de kommer ifrån. Då det finns en hel del historier där. Bland annat varför två olika lag har smeknamnet de gula ubåtarna eller hur Barcelonas mest hängivna supportrar blev “culés” rövarna.

Svenskkoll

Williot Swedberg (Celta de Vigo)
Det blev ingen speltid för Willito när Celta spelade 2-2 borta mot Sevilla.
Nästa match: 17/4 21:00 Celta de Vigo – Real Mallorca

Ludwig Augustinsson (Real Mallorca)
Augustinsson missade Mallorcas 3-3 match borta mot Real Valladolid med en muskelskada.
Nästa match: 17/4 21:00 Celta de Vigo – Real Mallorca

Dennis Hadžikadunić (Real Mallorca) 
Pågrund av skador i truppen to Aguirre beslutet att spela med ett fyramansförsvar istället för fem mot Real Valladolid i helgen. Ett beslut som öppnade upp för Dennis Hadžikandunić, som tog plats i startelvan of äntligen sin debut för Real Mallorca. Dennis spelade hela matchen som slutade 3-3, svensken gjorde en bra prestation och var en av de bättre spelarna i Mallorcas försvar.
Nästa match: 17/4 21:00 Celta de Vigo – Real Mallorca

Isak Jansson (Cartagena)
Av oförklarliga anledningar och lite överraskande fick Jansson för tredje matchen i rad inte någon speltid när Cartagena vann hemma mot Mirandés. En ny viktig vinst för Cartagena som med de tre nya poängen tar steget upp på kvalplats till LaLiga.
Nästa match: 16/4 18:30 Málaga – Cartagena

Max Svensson (Deportivo la Coruña)
Sedan Lucas Pérez återvände till Deportivo la Coruña har Svensson naturligt tappat sin plats i startelvan men svensken har fått en ny viktig roll. Att vara spelaren som kommer in från bänken och ger hela laget energi. Mot Celta B förra helgen kom han in och vann en straff som hjälpte Depor att vinna matchen. I helgens möte mot Fuenlabrada stod det 2-2 när Svensson kom in i den 60:e minuten. Även om han själv inte stod för några mål så var Svenssons inhopp direkt avgörande i att Depor kunde ta kontroll över matchen och vinna med 4-2. Efter matchen fick han även stort beröm från tränaren Óscar Cano :

– Han har en entusiasm att göra allt, han representerar hur alla bör ta sig ann livet. Utnyttja sin tid. Du ger mig tio minuter? Okej, då springer jag mig helt slut på de tio minuterna. En halvtimme? Okej då gör jag det på en halvtimme. Alla borde ta sig an livet på det viset.

Nästa match: 16/4 19:00 Racing Club Ferrol – Deportivo de la Coruña

Santino Samuyiwa (Real Sociedad Juvenil)
Real Sociedad anordnade i helgen en U17 miniturnering, XXXVII Torneo Internacional Real Sociedad, som utöver hemmaklubben även innehöll Real Madrid, Celta de Vigo, Osasuna, FC Tokyo och Academia Mohammed VI från Marocko. Samuyiwa och Real Sociedad vann turneringen efter att ha besegrat Academia Mohammed VI i finalen med 1-0

Nästa match: 16/4 Real Sociedad Juvenil B – Durango Juvenil

Fridolina Rolfö (Barcelona)
Rolfö spelade hela matchen och stod för ett riktigt snyggt mål när Sverige spelade 3-3 i VM-genrepet mot Norge. Var Sveriges bästa spelare på planen och kunde gjort fler mål. Rolfö är utan tvekan i en ruskigt bra form för tillfället. Men var själv tydligt besviken även resultatet.

Nästa match: 15/4 12:00 FC Barcelona vs. Atlético de Madrid

Freja Olofsson (Real Madrid) 
Det blev inget landslagsspel för Freja den här gången.

Nästa match: 16/4 18:00 Real Betis – Real Madrid

Hanna Lundkvist (Atlético de Madrid)
Lundkvist kom in från bänken mot Norge och spelade cirka halvtimmen. Ett stabilt och helt klart godkänt inhopp.
Nästa match: 15/4 12:00 FC Barcelona vs. Atlético de Madrid

Klockan 01:20 i natt twittrade det officiella kontot för Osasuna ut följande meddelande till sina supportar. “Vi är påväg tillbaka till Pamplona! Laget kommer att anlända till Plaza del Castillo runt 03:00. Vi ses om en stund“

Då hade supportrarna redan börjat samlas på Plaza Castillo i Pamplona och när spelarbussen rullade in mitt i natten, ekade det runt torget “Illa Illa Illa nos Vamos a Sevilla” Illa illa illa vi ska till Sevilla. 

Det hade då gått ca tre och en halv timme sedan det att Pablo Ibáñez tystat San Mamés med vad han senare beskrev som det viktigaste målet i sitt liv. – Jag tvivlar på att jag någonsin kan göra något bättre.

Athletic Club hade dominerat matchen och Osasuna spelade för att nå straffar när Pablo Ibáñez  i den yttre delen av straffområdet och i den 116:e matchminuten slog till på volley. Ett drömmål på alla vis, hur det såg ut men framförallt för vad det betydde. I den sekunden skrev Ibáñez historia för klubben han älskat hela sitt liv.

Firandet på San Mamés som följdes upp av firandet i Pamplona kan få en att tro att Osasuna precis vunnit en titel. Det har dem inte, inte ännu. Utan för andra gången i klubbens historia har man tagit sig till final i Copa del Rey. Något så stort för klubben och supportrarna som alltid verkar kämpa i motvind, att en fest mitt i natten på Pamplonas gator var en självklarhet.

På Plaza Castillo I Pamplona tog Ibáñez över mikrofonen framför folkmassan – För några år sedan var jag därnere med er, men mitt liv har förändrats från en dag till en annan…

I de lägre divisionerna fortsatte han sin karriär tills det att telefonen en dag ringde. I januari 2021, nu 23 år gammal, återvände Ibáñez för att spela i klubbens B-lag, i den spanska fjärdedivisionen. 

Samtidigt låg klubbens A-lag nästsist i LaLiga och hade inte vunnit en match på de 12 senaste omgångarna. Utifrån ifrågasattes huvudtränaren Jagoba Arrasate och sportchefen Braulio Vázquez kallade till presskonferens. 

-Vare sig båten tar sig till hamnen eller inte så kommer den att ha samma kapten. Om vi sjunker så sjunker vi allihopa.

Braulio Vázquez meddelande var tydligt, Osasuna skulle göra något så ovanligt i dagens fotbollsvärld som att visa tålamod. Ge Arrasate, mannen som tagit dem tillbaka till LaLiga, tid att ändra riktning på sitt skepp. 

Det var januari 2021, nu är det april 2023 och idag vaknade såväl matchhjälten Ibáñez som skeppets kapten Arrasate med största sannolikhet upp utan någon röst.

Festen på Plaza Castillo höll på långt in på småtimmarna och klubbens kända motto “Osasuna Nunca se rinde” Osasuna ger aldrig upp, har nog aldrig stämt bättre in. De gav inte upp på sin tränare när de flesta andra hade gjort det. Matchhjälten Pablo Ibáñez som fick lämna klubben som 16-åring och så sent som förra säsongen spelade i den spanska fjärdedivisionen, gav inte upp på drömmen att få representera sitt Osasuna. 

För att inte nämna hur de tagit sig till den här finalen, som det första laget någonsin att nå en Copa del Rey final efter att ha vunnit fyra matcher på extratid. Osasuna ger helt enkelt inte upp.

När kvartsfinalerna i Copa del Rey lottades skrev jag om Osasuna, som det enda av de åtta lagen kvar i turneringen som aldrig vunnit cupen. Nu väntar FC Barcelona eller Real Madrid i finalen, vem det blir avgörs ikväll. 

Men vem det blir spelar mindre roll… för Osasuna nunca se rinde. 

————————-

Låt oss fortsätta med det vackra som finns inom fotbollen. 

När Celta de Vigo i helgen mötte Almería fick Julián Mouriño på sin 101 årsdag sparka igång matchen. 

Den enda anledningen till att Julián inte varit Celta-supporter hela sitt liv är att klubben inte fanns när han föddes, utan grundades när han var ett år gammal. Därmed har Julián varit med om hela klubbens existens. 

————————

Svenskkoll 

Williot Swedberg (Celta de Vigo)
Det blev ingen speltid för Swedberg när Celta spelade 2-2 hemma mot Almería. Däremot fick han matchträning under förra veckan med det svenska U19 landslaget. Där han spelade 90 minuter i samtliga tre matcher mot Portugal, Kroatien och Tjeckien samt stod för ett mål i 1-1 matchen mot Kroatien. Det blev dock två förluster och en oavgjord vilket betyder att Sverige missar U19 EM.

Nästa match: 7/4 21:00 Sevilla – Celta de Vigo

Ludwig Augustinsson (Real Mallorca)
Skadad

Nästa match: 9/4 14:00 Real Valladolid – Real Mallorca

Dennis Hadžikadunić (Real Mallorca)
Väntar fortsatt på sin debut. 

Nästa match: 9/4 14:00 Real Valladolid – Real Mallorca

Isak Jansson (Cartagena)
Cartagena besegrade Leganés borta med 1-3 och tog viktiga poäng i kampen om en kvalplats. Dock blev det för andra matchen i rad inga minutrar för Jansson. Hemma mot Lugo berodde det på att han hade haft magproblem, vad som var anledningen mot Leganés är dock oklart. I övrigt verkar Jansson trivas bra i Cartagena och för den intresserade så träffade jag honom förra veckan och ni kan läsa en lång intervju här.

Nästa match: 9/4 18:30 Cartagena – Mirandés

Max Svensson (Deportivo la Coruña)
Svensson blev inbytt i den 84:e minuten när Depor borta förlorade mot Salamanca med 2-1

Nästa match: 8/4 19:00 Deportivo la Coruña – Fuenlabrada

Santino Samuyiwa (Real Sociedad Juvenil B)
Samuyiwa fortsätter att imponera och gjorde ett snyggt frisparksmål när Real Sociedad besegrade Beasain med 1-2. 

Nästa match: 16/4 Real Sociedad Juvenil B – Durango Juvenil 

Fridolina Rolfö (Barcelona)
Förra veckan var Rolfö den stora giganten på Camp Nou när Barcelona besegrade Roma med 5-1 i Champions League. Rolfö gjorde två mål och var nära ett hattrick. Därefter vilades hon i helgen när man borta besegrade Alhama med 0-2 i ligaspelet. 

Se Rolfös highlights mot Roma här

Nästa match: 7/4 15:00 Sverige – Danmark

Freja Olofsson (Real Madrid)
Freja satt hela matchen på bänken när Real Madrid besegrade Levante med 3-0. 

Nästa match: 16/4 18:00 Real Betis – Real Madrid

Hanna Lundkvist (Atlético de Madrid)
Lundkvist blev inbytt i den 66:e minuten när Atlético besegrade Valencia med hela 6-2.

Nästa match: 7/4 15:00 Sverige – Danmark