Vad är fotboll utan glädje, vad är LaLiga utan Joaquín?

Vid 41 års ålder bör det inte komma som någon överraskning att Joaquín lägger av, men ändå så känns det som att ingen var beredd, ingen är beredd. Han säger att fotbollen har varit hela hans liv och för många av oss har spansk fotboll alltid inkluderat Joaquín. Han har alltid varit där.

Själv var jag bara sju år när Joaquín år 2000 fick sin debut för Real Betis. Tittar vi i den nuvarande Betis-truppen var det bara tre spelare som vid tidpunkten var över 10 år gamla. Två spelare var nyfödda, Juan Miranda och Rodri och en, Luiz Henrique, var inte ens född, den där dagen då Joaquín fick ett samtal som han säger – Förändrade mitt liv. 

Joaquín står framför ett fullsmockat rum, gamla och nuvarande lagkamrater, tränare han haft genom åren, vänner, familjemedlemmar och journalister. 

Han försöker hålla känslorna samman men misslyckas totalt när han ska berätta om det där samtalet. – Fernando Vázquez, huvudtränare för Real Betis A-lag, får Joaquín till slut ur sig, det var han som ringde för att berätta att 19-åringen nu var en del av klubbens A-lag. Han fortsätter – Jag kommer ihåg det här ögonblicket som om det var igår, när… på nytt blir det tyst, han tar ett djupt andetag i ett försök att undvika att bryta ihop och sen fortsätter Joaquín – jag plockade upp telefonen för att berätta för min Pappa: ‘Papa… vi gjorde det. Jag ska spela för världens bästa lag, Real Betis Balompie. Rummet fylls av applåder samtidigt som Joaquín torkar bort tårarna som inte slutat rinna.

Men det är inte ledsna tårar, det är tårar av stolthet och mer än något annat av kärlek. Den kärlek som Joaquín känner för sitt Real Betis, som han känner för fotbollen. 

– Jag vill inte att detta ska vara ett ledsamt farväl, jag vet inte hur man är ledsen, säger han. 

Juan Mata som var Joaquíns lagkamrat i Valencia sa en gång att – Under våra fyra år tillsammans såg jag bara honom ledsen en gång, och det varade i fem minuter.  

I spansk fotboll har Joaquín blivit synonym med glädje, humor och skratt. När han presenterades som ny spelare för Málaga 2011 ställde han sig inte framför kamerorna och trixade med en boll, istället tog han en mikrofon och körde några minuters stand-up show. Han har hypnotiserat en höna på spansk tv. För att inte nämna när han helt seriöst berättade att han tyckte om att spela tennis under en intervju för att i samma sekund bli avslöjad av lagkamraten Julio Baptista som råkade gå förbi. Baptista som vek sig av skratt uttryckte – Vad säger du, han har aldrig spelat tennis i sitt liv… varpå Joaquín svarade – Jag vet inte [vad jag säger], jag har aldrig ens rört ett tennisrack Hulio… Vilket ledde till att Joaquín i Spanien fått smeknamnet ‘Hulio’. Även under sin tid i Italien spelandes för Fiorentina tog Joaquín sig tid för matchintervjuer på italienska, även om han inte kan någon italienska. Istället svarade han självsäkert med hittepå italienska. 

I omklädningsrum, på presskonferenser, i tv-soffor och på sociala medier har Joaquín med sina danser och skämt fått hela Spanien att skratta. Genom sin personlighet bröt han barriärer och det absurda antagandet att en idrottsman måste vara superseriös, att ett leende är ett problem. Joaquín blev en symbol, fotboll ska vara kul! 

Det har gjort honom älskad av nästan alla, såväl de egna som motståndarsupportrarna men stundtals har hans skämtsamma personlighet även skapat problem. Skämten, stöket, dansandet och dumheterna har projicerat en oseriös bild av honom som inte alltid hjälpt. Fått nya tränare och klubbchefer att vara misstänksamma och ibland känns det som att hans otroliga fotbollsbedrifter nästan glömts bort bakom allt tjo och tjim. 

– Jag kan inte tänka mig fotboll utan glädje, säger Joaquín, ibland har jag fått betala för det, men jag har alltid varit ärlig med mig själv och det är det viktigaste, jag är den jag är. Jag ångrar inget.

Men bland de som fått chansen att spela eller arbeta med Joaquín så är oseriös nog det absolut sista ordet de skulle använda för att beskriva honom.

– Joaquín är en mix av två saker: för det första har han väldigt roligt. För det andra är han fysiskt unik. Han tränar varje dag, han blir inte tjock och han har en teknisk kvalitet som är överlägsen andra spelare, säger Real Betis huvudtränare Manuel Pellegrini.

– Han visar att det är kompatibelt att vara professionell och att ha kul. Jag ser Joaquín, vid hans ålder, jag ser hur han tränar, och han gör saker som får dig att tro att han är 20 år gammal igen, säger Borja Iglésias

– Joaquín är inte bara en härlig kille med roliga skämt. Han har en extraordinär attityd i hur hårt han tränar, säger Quique Setién

– Han kan hantera pressade situationer. Han tycker inte om att förlora, det gör ont i honom. Även en felplacerad passning stör honom, han är en vinnare med en positiv karaktär, säger Serra Ferrer

När Joaquín återvände till Betis 2015 vid 34 års ålder, förväntade sig de flesta att han kom för att spela av de sista åren och avsluta karriären, det var åtta år sedan.

Sedan dess har Joaquín slagit flertalet rekord. Däribland med sitt första hattrick i karriären blev han 2019 den äldsta spelaren att göra just ett hattrick i LaLiga, vid 38 års ålder och 140 dagar. Han har även stått för ikoniska ögonblick, avgjort Sevilladerbyn och lyft Copa del Rey bucklan.

När han 2019 fick frågan vad hemligheten var till att fortfarande kunna prestera på den högstanivån vid sin ålder svarade Joaquín – Jamon Serrano, Tinto de Verano och att jag ammades tills det att jag var sex år gammal.

I en intervju med Canal Sur förra året gav han dock ett lite mer seriöst svar och sa – Det finns inget trick. Du kan födas med en gåva, men om det är svårt att nå toppen, tänk då hur svårt det är att stanna där. Jag tränar mer än någon annan, jag vilar mer än någon annan, jag äter bättre än någon annan och viktigast av allt så älskar jag fotboll mer än någon annan. Det är inte hälsosamt att spela fotboll vid den här åldern och du behöver vara psykologiskt förberedd på uppoffringarna.

Även nu när han tagit beslutet att lägga av, så är det inte för att han inte längre håller måttet, eller pågrund av några skador. 

Manuel Pellegrini har försökt att få honom att ändra sig, så har även hans lagkamrater och hans fru. Visst har det blivit mindre och mindre speltid och han är inte längre någon startspelare, men Joaquín är så bra att han fortfarande, vid 41 års ålder, kan och gör skillnad för Real Betis.

– Jag tog inte lätt på det här beslutet och det handlar inte om det fysiska. Fysiskt känner jag att jag hade kunnat fortsätta. Det är inte mentalt heller, ingen brist på njutning eller lust. Jag kände bara att det var rätt tid. Jag ville lämna på mitt egna vis. 

Han har spelat nästa 1,000 seniormatcher, totalt har han vunnit Copa del Rey tre gånger, två av dem med Real Betis – vilket är hälften av alla titlar som klubben någonsin vunnit. Och även om Joaquín under sin karriär också spelat för Valencia, Málaga och Fiorentina är det ingen som symboliserar Real Betis så mycket som han. 

På frågan om det bästa ögonblicket i hans karriär är det just det där samtalet och när han fick säga orden  – Papa, jag ska spela för världens bästa lag, Real Betis Balompie. Som Joaquín lyfter fram. 

Han var 23 år gammal när han vann Copa del Rey för första gången med sitt Betis, samma sommar stod bucklan framme vid altaret när Joaquín gifte sig med sin fru Susana. Sjutton år senare, vid 40 års ålder, kunde han på nytt fira en Copa del Rey-vinst med sitt älskade Betis och denna gången gjorde han det med utöver sin fru även sina två tonårsdöttrar. 

I tjugotre år har vi fått skratta åt Joaquíns galenskaper men ännu mer har vi fått njuta av hans otroliga fotbollskvaliteter, för med hans la finta y el sprint är det få spelare som verkligen kan få en att njuta av titta på fotboll så som Joaquín. 

Personligheten Joaquín har vi nog inte sett det sista av. För några år sedan investerade han i sitt älskade Betis och blev den sjätte största aktieägaren i klubben, något han förklarade att han gjorde – för Betis är mitt liv, han skämtade då även med att han en dag kommer bli klubbens president. Om det händer återstår att se, men en sak som är säker och det är att vi inte har sett det sista av Joaquín Sánchez. 

Men fotbollen den är det inte mycket kvar av. Ikväll spelar Real Betis mot Real Sociedad och sen återstår det sju matcher av säsongens LaLiga, sju matcher av Joaquíns fotbollskarriär. Han kommer inte spela varenda minut men han lär spela några minuter i varje match, så se nu till att njut, njut av en av de bästa spanska fotbollsspelarna som vi fått skåda under de senaste tjugotreåren. Det är iallafall vad jag kommer göra. 

Avslutningsvis låt oss alla ta lärdom av Joaquín och komma ihåg det som alltid varit mantrat i hans karriär: att fotboll, det ska vara kul!