När FC Barcelona den 13:e September 2008 spelade 1-1 hemma mot Racing Santander såg det ut som att Josep Guardiolas tränarkarriär skulle sluta redan innan den riktigt hunnit börja. De hade varit illa ute i Champions League-kvalet mot Wisla Kraków, förlorat hemma på Camp Nou med 0-1, innan de lyckats vända på bortaplan. I ligaspelet hade det gått ännu värre, förlust i premiären borta mot liganykomlingen Numancia och nu 1-1 hemma på Camp Nou mot Racing.
I spanskmedia var rubrikerna hårda, många och tydliga. Guardiola hade inte vad som krävdes. Dessutom verkade det som att han mot Racing helt hade tappat det när han bänkande världsstjärnan Yaya Touré till förmån mot en 20-åring ingen hade hört talas om.
Läste du de spanska tidningarna dagarna efter var kritiken mot Josep Guardiola överväldigande, förutom på en sida. Det var i den katalanska tidningen El Periódico, där Johan Cruyff skrev veckokrönikor. “Detta Barça ger en mycket, mycket bra känsla” rubricerade Cruyff sin krönika.
Medan publiken på Camp Nou och där hemma framför tv-sofforna hade undrat vad det var för haveri de tittade på så hade Johan Cruyff suttit på sin plats på Camp Nou med ett stort leende igenom hela matchen. För han hade sett något speciellt eller rättare sagt någon speciell.
“Tekniskt är han överlägsen Touré och Keita.” skrev Cruyff, han fortsatte: “Positionsmässigt ser han ut som en veteran. Med och utan bollen. Med bollen gjorde han det svåra enkelt: med en eller två touch. Utan bollen så ger han oss en annan lektion: att vara på rätt plats för att ingripa och återerövra genom att springa precis lagom mycket. Allt samtidigt som han är ung och oerfaren.”
Det var den okända 20-åringen, han som hade fått debutera från start, samtidigt som en av världens bästa defensiva mittfältare Yaya Touré tittade på från bänken, som Cruyff pratade om: Sergio Busquets.
Ett år tidigare hade Josep Guardiola tagit över Barcelona B-lag, ett lag i kris. För första gången på 34 år hade de åkt ner i den spanska fjärdedivisionen, Tercera Division, till mycket en amatörliga. Laget Guardiola tog över beskrevs i katalansk media vid tidpunkten som ett lag utan själ eller framtid och steget från B till A-lag hade aldrig varit större.
Fallet hade även betytt att klubbens C-lag nu försvann. Guardiolas stod därför med två trupper som skulle bli en och hans första uppgift som tränare var att meddela 32 ungdomar att deras dröm om att spela i FC Barcelona nu var över.
I U-19 laget fanns en spelare som klubben redan innan Guardiola kom hade bestämt skulle skickas iväg på lån. Efter att ha tittat på några träningar från U-19 laget hade dock Pep en annan åsikt, Sergio Busquets skulle vara en del av hans B-lag.
Den säsongen blev Busquets den spelare Guardiola spelade mer än någon annan. Efter en tuff start hade Barça B sen en mirakulös säsong, Busquets var navet i allt, och man vann Tercera och uppflyttning till Segunda B.
När Guardiola sen fick erbjudandet att ta över klubbens A-lag, var han fast bestämd att Busquets skulle följa med. Så kom matchen mot Racing Santander. En okänd 20-åring, en spelare som för ett år sedan varit oönskad i klubbens U-19 lag, som aldrig spelat högre eller mer än en säsong i den spanska fjärdedivisionen, var nu i startelvan framför självaste Yaya Touré, det är inte konstigt att ögonbryn höjdes.
Men Guardiola, likt Cruyff, hade sett något väldigt speciellt hos Sergio Busquets. När säsongen 2008-09, hans första, var över hade Busquets vunnit alla titlar som går att vinna på en säsong inom klubbfotbollen: Copa del Rey, LaLiga, Champions League, spanska supercupen, europeiska supercupen och VM-för klubblag. Inte som en reserv, utan han hade gjort det som en av nyckelspelarna, kanske den viktigaste av de alla.
Inför VM 2010 var det en självklarhet för Vicente del Bosque att ta med honom i truppen. Men det var inte alla som förstod, faktum är att de flesta inte förstod vad Sergio Busquets faktiskt gjorde på planen. Efter att Spanien förlorat öppningsmatchen mot Schweiz riktades en stor del av kritiken från spansk media mot Busquets. Vad gjorde han ens där? Han hade inte gjort sig förtjänt av en plats i landslaget.
Bara 21 år gammal, var Busquets den yngsta spelaren i truppen, det hade inte ens gått två år sedan han spelade i fjärdedivisionen.
– Jag såg att Busi hade det jobbigt, väldigt jobbigt. Även om du inte vill höra kritiken, så gör du det. Det sades att han inte var önskad, berättade Xavi senare i en Informe Robinson dokumentär på spansk tv.
Under de första säsongerna av hans karriär var Sergio Busquets nog världens mest underskattade fotbollsspelare. Det var som att bara vissa kunde se hans briljans, kunde se den avgörande roll som han faktiskt hade i allt som Barcelona och Spanien åstadkom.
Busquets var aldrig namnet som tog rubrikerna när FC Barcelona erövrade fotbollsvärlden eller Spanien vann sitt första VM-guld någonsin. Han syntes inte, men det var även vad som gjorde honom så bra. Rinus Michels sa en gång att “om du inte märker av den defensiva mittfältaren så betyder det att han gör ett perfekt jobb.”
Vicente Del Bosque ska också en gång ha sagt att om – du tittar på matchen så ser du inte Busquets, tittar du på Busquets så ser du hela matchen.
När kritiken eller snarare drevet mot Busquets, efter matchen mot Schweiz under VM i Sydafrika, i spansk media var som värst satte sig Vicente del Bosque på en presskonferens och sa – Om jag kunde bli reinkarnerad till en fotbollsspelare, vilken som helst, så skulle jag vilja vara Busquets.