LaLiga 22/23, del 2: allt värt att minnas, och det vi gärna glömmer

I den första som ni kan läsa här, gick jag lite mer på djupet på de två kategorierna säsongens återupprättelse: Antoine Griezmann, och säsongens mirakelman: José Luis Mendilibar. Nu i del två tänkte jag att vi kör fler kategorier med kortare förklaringar. 

Säsongens…

… drama

Vi börjar väl där vi slutar, med play-off finalen mellan Deportivo Alavés och Levante som i skrivandes stund tog slut för bara några minuter sedan. 220 minuter krävdes för att avgöra vilket det sista LaLiga-laget skulle bli, 219 av dem gav oss 0 mål. Det blev 0-0 i första mötet i Vitoria och efter fulltid i Valencia stod det fortsatt 0-0. Därmed gick matchen till förlängning men ett straffavgörande skulle det inte bli, trodde vi iallafall, då man i play-offen kör med den lite udda regeln att skulle även förlängning sluta 0-0 så blir det laget som slutade högst i ligatabellen som vinner uppflyttning, dvs i det här fallet Levante.

När hela förlängning hade spelats stod det även fortsatt 0-0 och när domaren endast la på 3 extra minuter trots en hel del maskande, så började Levante-supportrarna på Ciutat de Valencia så smått att fira sin uppflyttning. Men när klockan tickat upp på hela 129 spelade minuter så hade domarn ännu inte blåst av matchen istället stod han och tittade på VAR, bollen hade touchat en arm i straffområdet och efter lång och noggrann titt blåste han straff. Deportivo Alavés fick så sitt straffavgörande till slut Asier Villalibre, mannen med det bästa skägget i spansk fotboll, klev upp och efter totalt 219 spelade minuter över två matcher och inga mål gjorde Villalibre tillslut det enda och det avgörande målet.

Kanske det sjukaste avgörande jag skådat i en play-off match. I natt firas det i Vitoria och Villalibre står med största säkerhet i skrivande stund i Alavés omklädningsrum och spelar på sin trumpet! Vilket slut vi fick ändå på den här säsongen. Det är bara att säga Zorionak Alavés!

—————-

Och här kommer säsonges…

…skandal: 

Det kändes som en självklarhet att den här kategorien skulle vinnas av FC Barcelona och deras domarskandal med Negreira-fallet, men sorgligt nog var det inte den enda stora skandalen vi fick se inom den spanska fotbollen den här säsongen. Värst var nog ändå rasismen mot Vinicius Jr och reaktionerna som efterföljde i Spanien, som på nytt tydligt visade att det finns ett allvarligt problem när det gäller rasism på de spanska fotbollsarenorna. 

…jobbigaste farväl: 

Det har varit en säsong där många stora och ikoniska spelare har tackat för sig. Gerard Piqué, Sergio Busquets och Jordi Alba har sagt farväl till FC Barcelona, en klubb de alla tre först kom till när de bara var barn. I Real Sociedad var det hemmasonen Asier Illarramendi som inför ett fullt Anoeta tackades av och samtidigt inte så långt därifrån kom tårarna från Roberto Torres när han tackade för sig hos Osasuna. Real Madrid kommer få klara sig nästa säsong utan Karim Benzema som följer Ronaldo till Saudi Arabien. Att Celta de Vigo klarade sig kvar i LaLiga betyder även att kaptenen Hugo Mallo, som spelat hela sin karriär i klubben, nu lämnar för nya äventyr. Det var bestämt ett tag berätta Mallo på sin farväl presskonferens, men hade Celta åkt ner i andradivisionen menar han att han hade stannat, då han inte skulle kunna lämna sitt Celta i en sådan situation.

Men det farväl som nog varit svårast för de flesta av oss är Joaquín. 23 år efter sin debut för Real Betis a-lag och bara två månader ifrån sin 42:a födelsedag, så var det tyvärr även dags för Joaquín att tacka för sig. Och vilket sätt han gjorde det på, i sin sista match tangerade Joaquín rekordet som den spelare i historien som spelat flest LaLiga matcher. I månader har hela landet tackat av en av de största legenderna som funnits inom spansk fotboll. Ett avtackande som avslutades med en hyllningsmatch på ett fullsatt Benito Villamarín… där de över 60.000 samtidigt höll upp varsin tröja med Joaquíns namn. Där även Sevilla-kaptenen Jesus Navas fick stående ovationer när han klädd i grönt sprang in på planen för att delta. Nä det blir inte mycket vackrare än Joaquín Sánchez karriär och avslut. En spelare som när han nu lägger skorna på hyllan verkligen är älskad av hela Spanien, det är det inte många som kan säga. 

…oväntade rekord: 

Det har minst sagt varit många ögonbryns höjande rekord inom den spanska fotbollen den här säsongen. Det tog Burgos-målvakten José Antonio Caro 14 matcher och en VAR-framtagen straff innan han släppte in sitt första mål på hela säsongen, ett rekord som gjorde Burgos med sina många 1-0 vinster till hela Europas mest effektiva lag under den första delen av säsongen. 

I LaLiga gjorde Elche ett rekord åt andra hållet när det tog dem hela 20 matchdagar att vinna sin första match. Elche som under säsongen även mäktade med den otroliga bedriften att ha fler tränare än vunna matcher, sex tränare, fem vunna matcher. Där kan man också undra hur klubben tänkte när de rekryterade Jorge Almirón som den tredje tränaren på säsongen. Almirón som så sent som 18 månader tidigare fått sparken som klubbens huvudtränare efter 16 raka matcher utan vinst. Fem matcher och noll vunna matcher efter sin återkomst fick han på nytt packa väskan. 

Randy Nteka blev den första spelaren i LaLiga-historien att besegra samma klubb i två raka matcher. Då han var med och besegrade Villarreal med Rayo Vallecano för att sedan lämna klubben, skriva på för Elche och med dem slå Villarreal på nytt bara fem dagar senare. 

I den spanska andradivisionen mäktade Real Oviedo med ett annat imponerande rekord då de på 37 raka matcher inte lyckades göra mer än ett mål. 0,1, 1, 1, 0, 0, 0, 1, 1, 0, 0, 1, 1, 1, 1, 1, 1, 1, 0, 0, 1, 1, 1, 1, 0, 1, 0, 1, 1, 0, 0, 1, 0, 1, 1… löd klubbens målskörd. Sen lossnade det rejält och på fyra matcher gjorde man 2, 2, 3, respektive 2 mål. Ska tilläggas att det tidigare rekordet låg på 19 matcher, så Oviedo total krossade det.

Domaren Mateu Lahoz som även han gjorde sin sista LaLiga-säsong, såg till att lämna med ett nytt rekord i bakfickan. Först åkte han till VM i Qatar och slog rekord i utdelade kort under en VM-match när han visade 17 kort under kvartsfinalen mellan Argentina och Nederländerna. Sen åkte han hem och visade ännu fler kort i LaLiga och Barcelona derbyt, hela 19 stycken. Två matcher, 35 kort. 

Om vi fortsätter på kortlinjen så är det förståligt att Real Betis-supportrarna inte är helt nöjda med domarnivån den här säsongen. Det var nämligen endast ett annat lag som gjorde mindre fouls än Betis denna säsong, ändå fick de hela 15 spelare utvisade, mer än något annat lag i hela Europa. 

… mest oväntade frånvaro

När Athletic Club kom till Balaídos för att möta Celta, satt Iñaki Williams på läktaren. Athletic-spelaren hade åkt på något så vanligt som en muskelbristning och i sista stund lämnats utanför truppen. Det var dock ovanligt, det var nämligen den första gången på sex år som Iñaki Williams missade en LaLiga-match för Athletic. Seden april 2016 hade han spelat i varje LaLiga-match, inte missat en enda, ingen skada, ingen sjukdom, inget dumt rött kort, ingen avstängning, ingen vila, ingen rotation, ingen tränare som valt att lämna honom utanför. 251 matcher i rak över sex år. Sist Iñaki inte spelade i en av Athletic LaLiga matcher var hans lillebror 14 år, nu är han 20 och hans lagkamrat. Men allt har sitt slut och det otroliga rekordet slutade alltså på 251 matcher i följd. 

… the kids are alright

För första gången på nästan 40 år var det läskigt nära att Valencia åkte ur LaLiga. Men krisklubben räddades kvar på den sista matchdagen av Javi Guerra, Alberto Marí och Diego López som kommit från klubbens B-lag. 

Även Real Sociedad har the “kids” att tacka för mycket, i vad som blev en rekordsäsong på alla sätt för Imanol Alguacils mannar. Där de slog klubbrekord i antal vinster på en säsong, Remiro slog klubbrekord för flest hållna nollor på en säsong och även poängmässigt tangerade de klubbens bästa genomtiderna, när man för första gången på tio år kvalificerade sig till Champions League. Alla dessa framgångar kommer mycket tack vare klubbens egna grabbar, 19 av spelarna som gjorde det möjligt har nämligen kommit upp genom klubbens ungdomsakademi och hela nio har Imanol tidigare själv varit med och tränat på ungdomsnivå. 

…galiciska skyttekungar 

Varje år delas Zarra-trofén ut i Spanien till den bästa spanska målskytten i LaLiga och den här säsongen blev det en riktig fight mellan fyra galicier och Alvaro Morata. Fyra av dem fem bästa spanska målskyttarna denna säsongen kommer inte bara från Galicien utan har alla kommit upp genom Celta de Vigos ungdomslag. Joselu som stod för flest av dem, 16 stycken, föddes emellertid i Tyskland men flyttade hem till Galicien med familjen som liten och började att spela för Celtas ungdomslag som 12-åring. Hans 16 mål hjälpte dock inte för att rädda kvar sin nuvarande klubb Espanyol som åkte ur den spanska högstadivisionen.

Real Betis Borja Iglesias stod för 15 mål den här säsongen, född i Santiago de Compostela har även El Panda en historia i den ljusblå tröjan, och är den spelare som fortsatt har rekordet för flest mål i historien för klubbens B-lag, 73 stycken. Iago Aspas och Gabri Veiga som även de kom upp genom Celtas ungdomslag och fortsatt spelar för klubben är de andra två spelarna bland de fem bästa målskyttarna i LaLiga denna säsong, de stod för 12 respektive 11 mål.  

… det regnar alltid i Galicien

 I Spanien är Galicien känt för att det alltid är dåligt väder och regnar. Men nu ska jag berätta en liten hemlighet för er, det är inte riktigt sant. Galicierna är inte dumma och för att deras paradis inte ska bli fullsmockat med turister överdriver de gärna hur dåligt vädret faktiskt är. I åratal har det fungerat och till stor del får de ha sitt paradis för sig själva. Kanske var det därför Celta-fansen hoppades att samma metod skulle funka när det kom till lagets supertalang Gabri Veiga. Detta var nämligen säsong där 21-åriga Gabri Veiga tog hela fotbollsspanien med storm.

Celta-supportrarna gjorde sitt yttersta för att utåt, på twitter och i media tona ner hur bra Veiga är genom att helt enkelt säga att han är kass. Likt man allt sagt att vädret i Vigo alltid är kasst. Men denna gången har metoden nog inte riktigt fungerat, Gabri Veigas talang har varit omöjlig att missa och det ska krävas mycket för att han inte säljs dyrt till en storklubb i sommar. 

…in genom ett öra ut genom det andra

FC Barcelona är på jakt efter en ersättare till Sergio Busquets och enligt spansk media har Xavi sedan länge bestämt sig att det ska var Real Sociedads Martin Zubimendi.

I månader har vi nu även sett Barcelona media rapportera konstant om att Zubimendi är valet, på ett otroligt arrogant sätt som att om Barcelona och Xavi vill ha Zubimendi, så blir det så… för vem vill inte spela för Barcelona? Problemet är bara det att Martin Zubimendi inte vill spela för Barcelona, i flera månader nu har Real Sociedad-spelaren i intervju efter intervju tydligt sagt att han inte är intresserad och att det helt enkelt inte finns på kartan att han inte spelar för sitt Real Sociedad nästa säsong. Ärligt kan jag inte komma ihåg senast en spelare var så tydlig som Martin Zubimendi har varit om att han inte tänker lämna sin klubb. Exempelvis när han fick frågan om det fanns något, någon klubb kunde erbjuda för att han skulle ändra sig, skrattade han och sa kort och gott: NEJ. Budskapet verkar ha nått alla förutom just Barcelona och ska man döma på Barcelona media så verkar både de och Xavi fortsatt tro att Martin Zubimendi spelar i Blaugrana nästa säsong. Det kommer inte hända. 

…spanska dominant i Europa 

Det var kanske inte den bästa säsongen i Europa för de spanska lagen, men det är en klubb man alltid kan lita på. Även trots att de efter halva säsongen såg ut att vara påväg ur LaLiga. Europa League är Sevilla League, för en historisk sjunde gång vann Sevilla den nästa största europeiska klubblagsturneringen. Därmed förlängde man den otroliga svit som Spanska klubbar har i europeiska finaler. På 18 finaler i Europa har ingen spansk klubb förlorat mot ett icke-spanskt lag.

…nunca se rinde

Det är ett flertal lag i Spanien som använder nunca se rinde (vi ger aldrig upp) som ett motto eller en slogan. Den här säsongen är det utan tvekan ett uttryck som passar perfekt på Osasuna. För bara andra gången i klubbens historia nådde de en Copa del Rey final och sättet de gjorde de på var minst sagt ett nunca se rinde sätt. Då de tog sig till finalen efter att vunnit fyra matcher på förlängning, däribland semifinal som såg Pablo Ibáñez göra sitt första mål för klubben han hejat på sedan han var barn, i den 116:e matchminuten på San Mamés. 

Själva finalen förlorade Osasuna mot Real Madrid, men de kunde ändå fira i slutet av säsongen efter att ha säkrat en historisk Europaplats.

– När vi spelade finalen ville alla att Madrid skulle vinna så att sjundeplatsen också skulle bli en Europaplats, men det slutade med att vi var laget som tog den sjunde platsen, sa en nöjd Jagoba Arrasate efteråt. 

…viktigaste prestation 

Det finns såklart många viktiga ögonblick under en fotbollssäsong, de där avgörande målet eller prestationen som säkrade en titel, en derbyvinst eller som gjorde att man undvek nedflyttning. Men det är nog ingen prestation av någon fotbollsspelare den här säsongen i LaLiga som varit viktigare än den från Cádiz-målvakten Conan Ledesma under deras hemmamatch mot Barcelona i September. Då matchen avbröts en kort stund efter att en supporter på läktaren fått en hjärtattack, så fort Ledesma upptäckt vad som skedde sprintade han iväg från sitt mål till bänken för att hämta en defibrillator och få den så snabbt som möjligt till läkarna som var med mannen på läktaren. Hans snabba agerande kan ha varit direkt avgörande i att mannen senare återfick sin puls och överlevde. 

…klubbhjärta

I en fotbollsvärld där pengar tar över mer och mer för varje dag som går. Där spelare som Cristiano Ronaldo och Karim Benzema mot allt sunt förnuft väljer att skriva på för klubbar i Saudi Arabien för att pengarna lockar. Är det otroligt uppfriskande att se att det fortfarande finns fotbollsspelare som följer hjärtat framför något annat. I vintras gjorde Lucas Pérez just det, då han betalade 5,5 miljoner kronor ur egen ficka för att köpa ur sig ur sitt kontrakt med LaLiga-klubben Cádiz och återvända hem till sitt Deportivo la Coruña som befinner sig i den spanska tredjedivisionen. 

– Jag vinner mycket på den här flytten emotionellt. Jag får komma hem, jag får känna mig älskad av de människor jag bryr mig mest om, jag får komma tillbaka till Depor, klubben jag supportat hela mitt liv. För mig är det viktigare än statusen på ligan eller pengarna, det viktigaste i livet är glädje och det är det jag söker.

…kontraktsförhandling 

Det finns olika vis att sköta kontraktsförhandlingar och Raúl de Tomás agent har minst sagt ett annorlunda vis. Då Rayo Vallecanos president Raúl Martín Presa polisanmälde spelarens agent då han påstod att denne hade skallat honom i ansiktet under förhandlingarna. Det verkade dock ha fungerat eftersom de nådde en överenskommelse bara fyra dagar senare. 

…bortglömda 

Eden Hazard, kommer ni ihåg att han spelade för Real Madrid den här säsongen? Det var nämligen lätt att glömma. Totalt sex matcher, två från start spelade han i LaLiga, samtidigt som han startade 31 från bänken. Det såg inte mycket bättre ut förra säsongen. En av de dyraste värvningarna i Real Madrids historia, som inte bara inte presterat efter förväntningarna utan även glömts bort. Hazard har knappt ens kritiserats då de flesta verkar glömt att han ens var kvar. Så när han nu lämnar Real Madrid, är det mest en axelryckning. Galet kan tyckas med tanke på hur dyr och hur stora förväntningarna var på honom när han kom. 

… svensk:
Det är ju självfallet Fridolina Rolfö. Vilken otrolig säsong hon har haft med FC Barcelona och i sin tredje Champions League final fick Rolfö inte bara äntligen vinna turneringen utan blev den stora matchhjälten. Det går inte att komma ifrån att en av världens absolut bästa kvinnliga fotbollsspelare just nu är svensk och hon är på god väg skulle jag säga att bli den bästa kvinnliga fotbollsspelare vi någonsin haft. 

Nu blev det inte så mycket Barcelona eller Real Madrid i det här blogginlägget och det finns såklart mycket runt de två man kan lyfta fram. Xavi vann sin första LaLiga-titel som tränare och genom att vinna Copa del Rey har Carlo Ancelotti vunnit alla möjliga klubblagstitlar på bara 15 månader. Det är inga bedrifter som ska underskattas, men allt som allt är det kanske inte Real Madrid och Barcelona som stått för de ögonblick som stått ut mest den här säsongen, så då blev det såhär.

Men tycker ändå vi avslutar det här inlägget med en Real Madrid bedrift, signerad Fede Valverde. Som lyckades med den imponerade bedriften att skjuta upp bollen på en Rayo-supporters balkong. Kanske än mer imponerade var det att supportern fångade det hela på film. 

Säsongens återupprättelse: Antoine Griezmann

Det var minst sagt vackra bilder på Metropolitano efter Atlético de Madrids sista hemmamatch för säsongen. Där på gräset vid det ena målet stod Antoine Griezmanns barn och tittade upp mot läktaren, bland fansen satt deras pappa på ett räcke, med en mikrofon i handen och sjöng med supportrarna…”Oavsett vad som händer kommer det inte slita oss isär. Atleti jag älskar dig förevigt” långt efter att hans lagkamrater tagit sig in i omklädningsrummet hoppade Griezmann fortfarande runt ute på planen och vinkade upp mot läktaren, som om han personligen ville vinka till varenda Atleti-supporter som var där.

När Griezmann 2019 lämnade Atlético för FC Barcelona så krossade han supportrarnas hjärtan, inte bara det för många kändes det som att han trampade på dem. “Du ville bli ett namn och du glömde vara en man” sa en banderoll som hölls upp när Griezmann och Barcelona kom på besök. Han buades ut och plakatet med hans namn utanför arenan vandaliserades. Även efter att Griezmann återvänt till Atlético 2021 på lån, blev han stundtals utbuad och utvisslad av de egna supportrarna. Det var många som inte ens hade velat ha honom tillbaka.

Själv har han senare sagt att han förstod dem. – Jag har gjort mycket skada mot fansen. De gav mig allt och jag lämnade, för att det var vad jag ville, vad jag behövde. Som supporter hade jag också varit upprörd. Att höra burop är jobbigt, det gör ont, men jag förtjänar det

Atleti förlängde lånet av Griezmann med ytterligare ett år och var sen angelägna om att köpa tillbaka honom men man ville inte utlösa den 40 miljoner euro obligatoriska köpklausulen som ingick i lånet och skulle aktiveras ifall spelaren spelade ex antal minuter.

Därför fick Antoine Griezmann spendera nästan halva säsongen som en inhoppare, inte spela mer än 30 minuter i varje match. När han väl var på planen jobbade han hårdare än någon annan, desperat att återvinna supportrarnas kärlek. Griezmann som för det mesta satt på bänken var trots att han bara fick 30 minuter per match i särklass lagets bästa spelare, samtidigt som Atleti hade en ruskigt dåliga första halva på säsongen, där de bland annat åkte ur Champions League redan i gruppspelet. 

Men trots att de tydligt behövde honom och med ett stundande VM, så klagade Griezmann inte en enda gång på situationen. 

När Barcelona och Atlético slutligen kommit överens om en deal och Antoine Griezmann på nytt kunde spela hela matcher, såg vi även ett förändrat Atlético de Madrid. Totalt stod fransmannen för 15 mål och 16 assist vilket betyder att han låg bakom ett mål var 92:a minut han spelade under LaLiga säsongen. Dessutom var ha den spelaren i hela ligan som flest gånger under säsongen blev utsedd till matchens lirare. 

Det går att argumentera att Griezmann var LaLigas bästa spelare den här säsongen, men kanske viktigare än något annat så var det en säsong där Antoine Griezmann återvann Atlético de Madrid-fansens hjärtan, något han jobbat stenhårt för. 

– Det gjorde ont när de buade, men jag förtjänade det. Det betydde ‘fixa dig själv, jobba hårt och spring som alla andra’ Det tänder något inom dig som gör att du vill göra allt, göra alla mål, ge alla assist. I slutändan har det motiverat mig mycket. Jag gjorde mig själv liten, höll tyst, jobbade hårt och försökte vända på det hela. De som känner mig vet att jag behöver den relationen med fansen, jag behöver deras kärlek och deras stöd för att prestera mitt bästa

Säsongens mirakelmann: José Luis Mendilibar

För bara två månader sedan såg det ut som att Sevilla skulle riskera att åka ur LaLiga. Det var totalkris, klubben hade redan sparkat Julen Lopetegui och nu var det Jorge Sampaolis tur att packa väskorna. Då ringde Monchi till Jose Luis Mendilibar och redan nästa dag möttes de för ett möte. – Vi fixar detta, sa Mendilibar. Inga tvivel, inga krav, inga villkor eller klausuler. Han skrev på ett tre månaders kontrakt med ett mål: rädda Sevilla. 

Jose Luis Mendilibar är inte den typen av tränare som en storklubb som Sevilla normalt vill ha. Hans senaste fem jobb var som tränare för Valladolid, Osasuna, Levante, Eibar och Alavés. Men nu var Sevilla i en position de inte är vana att vara i, en position Mendilibar däremot har mycket erfarenhet av – bottenskiftet av LaLiga. 

Hans plan var aldrig att bli fotbollstränare men Mendilibar har nu varit det i snart trettio år, de 14 senaste i LaLiga. Ha har haft sina misslyckanden, fick sparken från Valladolid efter 20 matcher 2009-10, åkte ur LaLiga med Eibar 2021 och misslyckades med att rädda Alavés från nedflyttning 2022. Men för det mesta har Mendilibar lyckats med det omöjliga, det var han som tog upp Eibar i högsta divisionen för första gången, det minsta laget från den minsta staden någonsin att spela i LaLiga. Han höll dem även kvar där längre än någon kunnat föreställa sig, tog dem nästan hela vägen ut i Europa.

Så kom Mendilibar till Sevilla, med sina raka, tydliga direktiv och no bullshit. Han kallar sig själv för den antimoderna tränaren. Han tycker de flesta träningsanläggningar idag ser ut som flygplatser, koner och pilar och allt möjligt överallt, och för många tränare hänger där hela dagarna för att göra en poäng, inte för att göra skillnad. 

Enkelt. Det är så fotboll ska spelas enligt Mendilibar. -Vi är det enklaste laget att analysera. Vi gör inget extraordinärt. Vi insisterar på det vi gör bra: att vinna andrabollen, få ut bollen på kanten, få in bollen, och få till ett skott. Vilket lag eller vilken medianalytiker som helst vet vad vi gör.

Monchis förhoppningar var att Mendilibar skulle rädda kvar Sevilla i LaLiga, sen skulle de rekrytera en ny tränare mer långsiktigt, någon som passade för den storklubb man är. 

Det var ingen, som hade förväntat sig att två månader efter att Mendilibar tagit över skulle Sevilla inte bara vara mer än säkra i LaLiga utan även Europa League mästare för sjunde gången. 

Det tog hela åtta matcher innan Mendilibar åkte på sin första förlust som Sevillatränare, borta mot Girona, och då hade de redan slagit ut Manchester United ur Europa League. På totalt 17 matcher blev det nio vinster, fem oavgjorda och tre förluster. Utöver Girona, blev det förlust borta mot Real Madrid och i den sista obetydelsefulla matchen mot Real Sociedad. 

I Europa utöver Manchester United slog Mendilibars Sevilla även ut Juventus innan de besegrade Mourinhos Roma i finalen. 

-Det finns alltid mål att uppnå, att sikta mot och det finns något jag har tankarna på, men det skulle vara väldigt svårt att uppnå, sa Mendilibar i en intervju under sin tid som tränare för Eibar för några år sedan. – Jag har vunnit ligor och uppflyttningar men jag har aldrig vunnit något på den högsta nivån. Jag skulle vilja bli mästare av något. Det spelar ingen roll om det är en cup som är påhittad för det ena eller det andra, men det är det jag skulle vilja [bli mästare].

När Sevilla för sjunde gången i historien vann Europa League, stod José Luis Mendilibar där i firandet mitt bland sina spelare, den äldsta tränaren någonsin att vinna turneringen, han små hoppade och klappade med händerna, som ett litet barn vars dröm gått i uppfyllelse. 

Innan vi lämnar storyn om José Luis Mendilibar är det en till aspekt av denna otroliga person som jag bara måste lyfta fram. Som tidigare nämnt är Mendilibar en no-bullshit person, på alla vis. Han säger det han tycker och tänker, han gömmer sig inte. Därför vet också alla i Spanien vilket lag, vilken klubb som för alltid har hans hjärta. 

Född i Zaldibar, en by som ligger i Bizkaia provinsen i Baskien (aka Athletic Club-land) men på gränsen till Gipuzkoa (aka Real Sociedad-land). Som spelare spelade Mendilibar för Athletics B-lag och hans andra tränarjobb var för Athletics ungdomslag. Han har tränat de flesta större klubbarna i Baskien med omnejd, däribland Alavés, Eibar och Osasuna.

Men trots att han aldrig spelat eller jobbat i Real Sociedad, så är det klubben som hans hjärta alltid tillhört. Det vet alla, det har han alltid varit ärlig med. – Som barn skaffar du ett lag och du kan förändra mycket i ditt liv: din bil, även din fru… men ditt lag, det är komplicerat. Det är sant [att Real Sociedad är mitt lag], jag har sagt det tidigare och jag kommer inte att förneka det. 

Det är den tydligheten, den genuina kärlek denna raka men snälla 62-åring har för klubben han supportat sedan barnsben. Det är det som gör att ingen höjer på ögonbrynen, ingen kritiserar eller tycker det är konstigt, när han efter den sista matchen på säsongen. En match de nyblivna Europa League-mästarna Sevilla precis förlorat mot just Real Sociedad. Efter det att han gjort alla sina förpliktelser hållit sin presskonferens och gjort sina intervjuer. Efter att han tackat sina spelare för de otroliga två månader de precis haft. När han efter allt det plockar upp sitt barnbarn i famnen och går ut på Anoeta, för att visa henne hemmet till klubben i hans hjärta. Där gick Mendilibar med stora ögon och ett stolt leende och bara njöt. Nog njöt han av sina egna bedrifter av de senaste två månaderna med Sevilla, men likt alla andra på Anoeta den kvällen var det tydligt att Mendilibar även njöt av sitt Real Sociedads framgångar.

Det låter kanske konstigt, det är nog lite konstigt, för en tränare från motståndarlaget att så tydligt visa sina känslor för en annan klubb. Men på någotvis kändes det bara naturligt och vackert. Och efter det Mendilibar precis gjort med Sevilla, där han tagit tillbaka glädje till klubben, så var det nog ingen som inte unnade honom den där stunden på Anoeta. 

Tre dagar senare kom även nyheten att Sevilla och Monchi ändrat sig, Mendilibar är helt enkelt för bra för att bara vara en kortidslösning. Han blir kvar på Sanchez Pizjuán även nästa säsong.