Säsongens återupprättelse: Antoine Griezmann
![]()
Det var minst sagt vackra bilder på Metropolitano efter Atlético de Madrids sista hemmamatch för säsongen. Där på gräset vid det ena målet stod Antoine Griezmanns barn och tittade upp mot läktaren, bland fansen satt deras pappa på ett räcke, med en mikrofon i handen och sjöng med supportrarna…”Oavsett vad som händer kommer det inte slita oss isär. Atleti jag älskar dig förevigt” långt efter att hans lagkamrater tagit sig in i omklädningsrummet hoppade Griezmann fortfarande runt ute på planen och vinkade upp mot läktaren, som om han personligen ville vinka till varenda Atleti-supporter som var där.
När Griezmann 2019 lämnade Atlético för FC Barcelona så krossade han supportrarnas hjärtan, inte bara det för många kändes det som att han trampade på dem. “Du ville bli ett namn och du glömde vara en man” sa en banderoll som hölls upp när Griezmann och Barcelona kom på besök. Han buades ut och plakatet med hans namn utanför arenan vandaliserades. Även efter att Griezmann återvänt till Atlético 2021 på lån, blev han stundtals utbuad och utvisslad av de egna supportrarna. Det var många som inte ens hade velat ha honom tillbaka.
Själv har han senare sagt att han förstod dem. – Jag har gjort mycket skada mot fansen. De gav mig allt och jag lämnade, för att det var vad jag ville, vad jag behövde. Som supporter hade jag också varit upprörd. Att höra burop är jobbigt, det gör ont, men jag förtjänar det
Atleti förlängde lånet av Griezmann med ytterligare ett år och var sen angelägna om att köpa tillbaka honom men man ville inte utlösa den 40 miljoner euro obligatoriska köpklausulen som ingick i lånet och skulle aktiveras ifall spelaren spelade ex antal minuter.
Därför fick Antoine Griezmann spendera nästan halva säsongen som en inhoppare, inte spela mer än 30 minuter i varje match. När han väl var på planen jobbade han hårdare än någon annan, desperat att återvinna supportrarnas kärlek. Griezmann som för det mesta satt på bänken var trots att han bara fick 30 minuter per match i särklass lagets bästa spelare, samtidigt som Atleti hade en ruskigt dåliga första halva på säsongen, där de bland annat åkte ur Champions League redan i gruppspelet.
Men trots att de tydligt behövde honom och med ett stundande VM, så klagade Griezmann inte en enda gång på situationen.
När Barcelona och Atlético slutligen kommit överens om en deal och Antoine Griezmann på nytt kunde spela hela matcher, såg vi även ett förändrat Atlético de Madrid. Totalt stod fransmannen för 15 mål och 16 assist vilket betyder att han låg bakom ett mål var 92:a minut han spelade under LaLiga säsongen. Dessutom var ha den spelaren i hela ligan som flest gånger under säsongen blev utsedd till matchens lirare.
Det går att argumentera att Griezmann var LaLigas bästa spelare den här säsongen, men kanske viktigare än något annat så var det en säsong där Antoine Griezmann återvann Atlético de Madrid-fansens hjärtan, något han jobbat stenhårt för.
– Det gjorde ont när de buade, men jag förtjänade det. Det betydde ‘fixa dig själv, jobba hårt och spring som alla andra’ Det tänder något inom dig som gör att du vill göra allt, göra alla mål, ge alla assist. I slutändan har det motiverat mig mycket. Jag gjorde mig själv liten, höll tyst, jobbade hårt och försökte vända på det hela. De som känner mig vet att jag behöver den relationen med fansen, jag behöver deras kärlek och deras stöd för att prestera mitt bästa
Säsongens mirakelmann: José Luis Mendilibar
![]()
För bara två månader sedan såg det ut som att Sevilla skulle riskera att åka ur LaLiga. Det var totalkris, klubben hade redan sparkat Julen Lopetegui och nu var det Jorge Sampaolis tur att packa väskorna. Då ringde Monchi till Jose Luis Mendilibar och redan nästa dag möttes de för ett möte. – Vi fixar detta, sa Mendilibar. Inga tvivel, inga krav, inga villkor eller klausuler. Han skrev på ett tre månaders kontrakt med ett mål: rädda Sevilla.
Jose Luis Mendilibar är inte den typen av tränare som en storklubb som Sevilla normalt vill ha. Hans senaste fem jobb var som tränare för Valladolid, Osasuna, Levante, Eibar och Alavés. Men nu var Sevilla i en position de inte är vana att vara i, en position Mendilibar däremot har mycket erfarenhet av – bottenskiftet av LaLiga.
Hans plan var aldrig att bli fotbollstränare men Mendilibar har nu varit det i snart trettio år, de 14 senaste i LaLiga. Ha har haft sina misslyckanden, fick sparken från Valladolid efter 20 matcher 2009-10, åkte ur LaLiga med Eibar 2021 och misslyckades med att rädda Alavés från nedflyttning 2022. Men för det mesta har Mendilibar lyckats med det omöjliga, det var han som tog upp Eibar i högsta divisionen för första gången, det minsta laget från den minsta staden någonsin att spela i LaLiga. Han höll dem även kvar där längre än någon kunnat föreställa sig, tog dem nästan hela vägen ut i Europa.
Så kom Mendilibar till Sevilla, med sina raka, tydliga direktiv och no bullshit. Han kallar sig själv för den antimoderna tränaren. Han tycker de flesta träningsanläggningar idag ser ut som flygplatser, koner och pilar och allt möjligt överallt, och för många tränare hänger där hela dagarna för att göra en poäng, inte för att göra skillnad.
Enkelt. Det är så fotboll ska spelas enligt Mendilibar. -Vi är det enklaste laget att analysera. Vi gör inget extraordinärt. Vi insisterar på det vi gör bra: att vinna andrabollen, få ut bollen på kanten, få in bollen, och få till ett skott. Vilket lag eller vilken medianalytiker som helst vet vad vi gör.
Monchis förhoppningar var att Mendilibar skulle rädda kvar Sevilla i LaLiga, sen skulle de rekrytera en ny tränare mer långsiktigt, någon som passade för den storklubb man är.
Det var ingen, som hade förväntat sig att två månader efter att Mendilibar tagit över skulle Sevilla inte bara vara mer än säkra i LaLiga utan även Europa League mästare för sjunde gången.
Det tog hela åtta matcher innan Mendilibar åkte på sin första förlust som Sevillatränare, borta mot Girona, och då hade de redan slagit ut Manchester United ur Europa League. På totalt 17 matcher blev det nio vinster, fem oavgjorda och tre förluster. Utöver Girona, blev det förlust borta mot Real Madrid och i den sista obetydelsefulla matchen mot Real Sociedad.
I Europa utöver Manchester United slog Mendilibars Sevilla även ut Juventus innan de besegrade Mourinhos Roma i finalen.
-Det finns alltid mål att uppnå, att sikta mot och det finns något jag har tankarna på, men det skulle vara väldigt svårt att uppnå, sa Mendilibar i en intervju under sin tid som tränare för Eibar för några år sedan. – Jag har vunnit ligor och uppflyttningar men jag har aldrig vunnit något på den högsta nivån. Jag skulle vilja bli mästare av något. Det spelar ingen roll om det är en cup som är påhittad för det ena eller det andra, men det är det jag skulle vilja [bli mästare].
När Sevilla för sjunde gången i historien vann Europa League, stod José Luis Mendilibar där i firandet mitt bland sina spelare, den äldsta tränaren någonsin att vinna turneringen, han små hoppade och klappade med händerna, som ett litet barn vars dröm gått i uppfyllelse.
Innan vi lämnar storyn om José Luis Mendilibar är det en till aspekt av denna otroliga person som jag bara måste lyfta fram. Som tidigare nämnt är Mendilibar en no-bullshit person, på alla vis. Han säger det han tycker och tänker, han gömmer sig inte. Därför vet också alla i Spanien vilket lag, vilken klubb som för alltid har hans hjärta.
Född i Zaldibar, en by som ligger i Bizkaia provinsen i Baskien (aka Athletic Club-land) men på gränsen till Gipuzkoa (aka Real Sociedad-land). Som spelare spelade Mendilibar för Athletics B-lag och hans andra tränarjobb var för Athletics ungdomslag. Han har tränat de flesta större klubbarna i Baskien med omnejd, däribland Alavés, Eibar och Osasuna.
Men trots att han aldrig spelat eller jobbat i Real Sociedad, så är det klubben som hans hjärta alltid tillhört. Det vet alla, det har han alltid varit ärlig med. – Som barn skaffar du ett lag och du kan förändra mycket i ditt liv: din bil, även din fru… men ditt lag, det är komplicerat. Det är sant [att Real Sociedad är mitt lag], jag har sagt det tidigare och jag kommer inte att förneka det.
Det är den tydligheten, den genuina kärlek denna raka men snälla 62-åring har för klubben han supportat sedan barnsben. Det är det som gör att ingen höjer på ögonbrynen, ingen kritiserar eller tycker det är konstigt, när han efter den sista matchen på säsongen. En match de nyblivna Europa League-mästarna Sevilla precis förlorat mot just Real Sociedad. Efter det att han gjort alla sina förpliktelser hållit sin presskonferens och gjort sina intervjuer. Efter att han tackat sina spelare för de otroliga två månader de precis haft. När han efter allt det plockar upp sitt barnbarn i famnen och går ut på Anoeta, för att visa henne hemmet till klubben i hans hjärta. Där gick Mendilibar med stora ögon och ett stolt leende och bara njöt. Nog njöt han av sina egna bedrifter av de senaste två månaderna med Sevilla, men likt alla andra på Anoeta den kvällen var det tydligt att Mendilibar även njöt av sitt Real Sociedads framgångar.
Det låter kanske konstigt, det är nog lite konstigt, för en tränare från motståndarlaget att så tydligt visa sina känslor för en annan klubb. Men på någotvis kändes det bara naturligt och vackert. Och efter det Mendilibar precis gjort med Sevilla, där han tagit tillbaka glädje till klubben, så var det nog ingen som inte unnade honom den där stunden på Anoeta.
Tre dagar senare kom även nyheten att Sevilla och Monchi ändrat sig, Mendilibar är helt enkelt för bra för att bara vara en kortidslösning. Han blir kvar på Sanchez Pizjuán även nästa säsong.