2013 var ett fint år för Kalmar FF. De slutade femma i allsvenskan, och samma år värvades Ismael, Jonathan Ring, Romário, och David Elm.
Det var också den senaste rakt igenom positiva perioden i Kalmar FF, och mycket av den efterföljande problematiken kan kopplas samman till hur svag föreningen har varit på värvningar. De få gångerna som KFF har dragit sig ur svackor så har det oftast varit på grund av egna produkter, Ismael, Romário, och/eller några hemvändare.
Har KFF varit det sämsta allsvenska laget på att värva spelare från 2014 och framåt?
Under perioden har de gjort 43 värvningar.
I kategorin ”floppar” finns Melvin Platje, Tor Öyvind Hovda, Pär Ericsson, Cesar Santins återkomst, Måns Söderqvist, Mahmoud Eid, Romário 2, Nixon, Gbenga Arokoyo, Moestafa El Kabir, och det ser även ut som Chdiebere Nwakali och Maxwell kommer att vara med där. Där är många, många miljoner för väldigt lite resultat.
I kategorin ”slöseri med allas tid” har vi Henri Anier, Philip Hellquist, Hiago, och Jajá.
I kategorin ”unga spelare som inte räckte till” är det Muktar Ahmed, Sebastian Starke Hedlund, och Lumala Abdu.
I kategorin ”mer svårbedömda” finns Marko Biskupovic (OK första säsong, men alldeles för slö), Erton Fejzullahu (ibland stabil, men långt ifrån en stjärna), York Rafael (för tidigt), Rafinha (finns något där, men är det tillräckligt?), ett par reservmålvakter, Ole Söderberg (en stark säsong men i övrigt ojämn), och Samuel Adrian (skadad efter några matcher). Även sommarvärvningarna Alexander Jakobsen, Jesper Manns, och Geir André Herrem är det tidigt med större stämplar, men det är bara Jakobsen som verkligen har gett något nytt.
Det är drygt två tredjedelar av värvningarna. Vad finns då kvar?
Stefan Larsson, en hemvändare som spenderade mycket tid skadad och var mer “gör jobbet”-typen.
Mikael Dyrestam och Viktor Agardius, stabila försvarsspelare som gjorde/gör nytta.
Chima Akas, som började piggt men bänkades innan han såldes vidare.
Marcus Nilsson, som ofta var bland de bättre men där det varje halvår var frågor kring hur långsiktigt det skulle bli.
Piotr Johansson, som har sett bra ut men långtidsskadan har gjort säsongen mer svårbedömd.
Fidan Aliti och Henrik Löfkvist, två starka mittbacksvärvningar.
Viktor Elm, en svag förstasäsong men efter det dominant.
Trenden: alla är försvarsspelare. Kollar man från mittfält och framåt så ser det skralt ut. Det har bara varit två succévärvningar (Marcus Antonsson, och Jonathan Rings halvår som återvändare) och de som är kvar är Melker Hallberg (OK lån som återvändare) och Rasmus Elm, som har haft sina matcher där han varit helt dominant men oftast haft problem med skador.
Det är så många floppar, det är så många spelare som inte har gjort skillnad, och det är så få bra scoutade spelare. Av de tre värvningarna som har varit stora succéer så var det två återvändare (Ring och Viktor Elm), och nästan alla andra bra värvningar har varit försvarsspelare.
Det är en mycket stor anledning till varför KFF endast har gjort 20 mål på 28 matcher i år, 27 mål förra året, och 30 mål året innan det. Tobias Eriksson hade rätt i mycket när han sa att KFF är en förening som sköttes som en elitförening gjordes för 15 år sedan, framför allt när det kommer till värvningar. Inget djup i analyserna, ingen röd tråd, inget stort kontaktnät utan många gånger valdes närmast möjliga alternativ. Detta för en förening där varje krona måste spenderas bra.
I dag är en match mot Falkenbergs FF, som kan avgöra mycket kring om KFF spelar i allsvenskan 2020 eller inte. Frågan är hur länge det här håller. Jesper Norberg och Magnus Pehrsson kom in med helt nytt tänk kring värvningarna, men än så länge har det inte blivit mycket bättre. Ge det mer tid, eller byta riktning igen?
@jonas_hansson