Här kommer ett litet axplock:
Han föddes den 26:e februari 1984 i Lomé
Han tycker det viktigaste med fotboll "är att ha roligt".
Arsène Wenger har kallat honom "en snabb Nwankwo Kanu".
Wenger funderade på att köpa Peter Crouch eller Nikola Zigic innan han fastnade för Adebayor.
Hans pappa, Adeyi, ville att han skulle bli läkare.
Promenerade 400 meter – över gränsen till Ghana – varje dag för att gå i skolan i grannlandet för att lära sig engelska när han var liten.
Hans mamma och pappa är från Nigeria.
Bojkottade landslaget en längre tid efter ett bråk om bonuspengar.
Vad motiverar honom?
"When I put on my Arsenal shirt, I always think about the people who hate me, those people when I was young who did not support me, and the people since then who have not backed me. It gets me motivated, and I say to myself, ‘I have to show them that I can be a good footballer’."
Han tycker att Emmanuel Eboue är den roligaste personen i hela världen…
**********
Adebayor spelar på den absolut högsta nivån i England och jag beundrar honom som fotbollsspelare. Han är en atlet som har mognat på sistone och kan kanske se till att Arsenal vinner ligan i år.
Men på andra sidan skalan har vi Dean Windass. Kommer ni ihåg honom? En lite små-mullig anfallare som ansågs vara slut för ungefär 10 år sedan.
Jag beundrar honom också. Det är något väldigt engelskt över Windass. Han är ett minne från en svunnen tid. Och han fick verkligen kämpa för att lyckas inom fotbollen.
Han fick inget kontrakt av Hull – staden där han växte upp – som tonåring och tvingades att spelade amatörfotboll i flera år samtidigt som han arbetade i livsmedelsaffärer och som byggnadsarbetare.
Han är också lite av en galning – en "loose cannon" som engelsmännen säger – och stängdes en gång av i fem matcher efter att ha drabbat samman med en domare på en parkeringsplats efter en match.
Dean Windass är nu 38 år men det roliga är att han fortsätter att göra mål. I dessa dagar – när alla spelare tycks vara helprofesionella och äter broccoli och pasta hela tiden – så är han ett undantag.
Han är tillbaka i Hull City nu (som spelar i näst högsta divisionen, the Championship) och har gjort nio mål den här säsongen. Imponerande av en medelåldersman som sa så här nyligen:
-Jag dricker alltid en öl efter matchen på lördager, det är mitt sätt att få ut allting ur kroppen. Och jag dricker mig också rejält full om det känns rätt. Men på söndagen så tar jag mina grabbar till deras matcher och börjar att förbereda mig för min nästa match.
Mannen med "boxar-näsan" – som Sunday Times nyligen beskrev honom – har spelat runt 680 matcher på senior-nivå och gjort över 200 mål. Fantastiskt.
Vad är det egentligen som driver honom? Fear (och det här citatet kör vi på engelska)
-Fear, basically. The thought of not playing this game at a good level is very, very scary, so I’ll go on until – well, I’m 39 on April Fool’s Day, which sums me up, but I’ve got another year after that, so it’s a case of how long is a piece of string.
Förra helgen avgjorde Windass matchen mot Plymouth på bortaplan. Han gjorde matchens enda mål och nu är Hull bara en poäng nedanför play-off platserna med en match mindre spelad.
Tänk om vi får se Windass i Premier League nästa säsong. Som 39-åring.
**********
Ibland älskar jag det här jobbet. Nyligen så skrev jag klart en London-guide för fotbollsmagasinet Offside. Det innebar att jag behövde åka omkring London och hitta de bästa pubarna, skriva om de bästa arenorna och hitta anekdoter om spelare från förr och nu.
Här är min favorit från hela guiden – och den kom inte ens med i tidningen:
Benknäckaren som drev bordell (Åh fan!)
Peter Storey var en legendarisk högerback och sedermera defensiv mittfältare som spelade 501 matcher för Arsenal, vann dubbeln 1971 och spelade 19 landskamper för England. Tysken Wolfgang Overath sa att Storey var den tuffaste spelaren han hade mött och Arsenals sjukgymnast Fred Street brukade gå omkring efter matcherna och fråga hur spelarna kände sig: «Right lads – any aches, pains, strains, bruises? Peter? Any broken bones?»
Efter karriären gick det dock inte lika bra för Storey. 1979 dömdes han till sex månaders villkorligt fängelsestraff och bötfälldes 10 000 kronor för att driva en bordell – the Calypso Massage Parlour – i Leyton. Året efter hamnade han i fängelse för att ha finansierat ett försök att förfalska guldmynt och 1990 åkte han fast för att ha smugglat porrfilmer till England instoppade i ett reservdäck i bakluckan.
Calypso Massage Parlour
Adress: Någonstans på Leyton High Road
Tunnelbanestation: Leyton eller Walthamstow Central
Ha ha. Vilken lirare.
Hur som helst. De punkter och platser som inte kom med i tidningen kan ni se
men om ni har tänkt att åka till London inom det närmaste året så råder jag er att gå ut och köpa senaste Offside som innehåller en karta över tunnelbanenätet och 87 fotbollsrelaterade ställen att besöka…
**********
Signaturen och Märsta-bon "Robert" frågade efter förra bloggen var jag växte upp och det var, tro det eller ej, "metropolen" Rosersberg, ute vid Arlanda flygplats.
**********
Jag tror det var "toon" som tog upp det efter förra bloggen: Varför blev inte Adebayor avstängd efter att ha skallat Nicklas Bentdner under matchen mot Tottenham?
Otroligt nog så sa det engelska fotbollförbundet att matchbilderna var "inconclusive" trots att Bendtner gick blodig därifrån och att Adebayor har bett om ursäkt.
Mycket, mycket märkligt om vi säger så. Jag undrar om förbundet hade nått samma slutsats om det var Robbie Savage, Joey Barton eller varför inte Dean Windass som hade varit i farten.
Jag tror inte det – och det är synd.
**********
I morgon kommer det bara att handla om the Busby Babes – på 50-års dagen av tragedin i München.