Jag återkommer på söndagkväll eller måndagmorgon med ny blogg när jag är tillbaka i London.
And once again, be nice to him!
Marcus
**********
Best football of my life…" konstaterar den äldre herren ett par rader bakom oss högljutt. Igen. Under andra halvlek har han upprepat det som något slags mantra och han lyckas dessutom låta en smula mer bitter för varje gång.
Han är missnöjd med precis allt – domaren, motståndarna och kanske framförallt det egna laget. Vid ställningen 1-1 och med tio minuter kvar av matchen brister det för honom. Han muttrar en sista gång, reser sig sedan sakta och rör sig med bestämda steg mot utgången.
Arenan är Brisbane Road, eller Matchroom Stadium som den officiellt heter nu, i östra London och hemmalaget Leyton Orient tar sig an Port Vale en kall dag i Februari 2007.
Welcome to the Football League.
**********
Var det någon annans hjärta som började slå lite snabbare när ni hörde att Burnley FC hade värvat Diego Penny i somras? Inte? Att tränaren Owen Coyle hade lyckats locka till sig en målvakt med landslagsmeriter för Peru tyckte iallafall jag lät spännande, speciellt med tanke på att klubben haft en del problem på just den positionen tidigare.
Bara att övertala en ung sydamerikan att flytta till en liten, grå fläck på kartan i Lancashire får man ju se som något utav en bedrift i sig. Gud spenderade inte allt för mycket tid på Burnley, om vi säger så.
Inför säsongen var Penny uttalat förstaval, men efter fyra insläppta mål i premiären mot Sheffield Wednesday ersattes han till nästa match av dansken Brian Jensen och så har det förblivit sen dess.
Brian Jensen, eller Beast som han kallas i folkmun, har otroligt nog petat tre landslagsmålvakter i rad nu. Under sina år i Burnley har han tidigare konkurrerat ut både walesaren Danny Coyne och Ungerns Gabor Kiraly – ni vet han med mjukisbyxorna.
**********
15 år och 45 dagar. Exakt så gammal var Reuben Courtney Noble-Lazarus (vilket namn!) när han gjorde debut för Barnsley för några veckor sedan och han satte då rekord som den yngste spelaren i ligan någonsin. Det återstår att se om han blir en Theo Walcott eller en Leon Knight, men det kommer onekligen bli intressant att följa hans utveckling.
**********
Om ni nu undrar så var Leon Knight en lovande ung spelare i Chelsea i början av tvåtusentalet. Han har varit runt i ett antal olika klubbar sen dess, med blandad framgång, och denna säsongen spelar han för Rushden & Diamonds i Blue Square Premier, eller Conference som ligan hette innan. Attitydproblem sägs det.
**********
Snart kan han få sällskap i BSP av den gamle Ajax talangen Kiki Musampa. Rykten i norra Wales gör gällande att han är på väg att skriva på ett korttidskontrakt med Wrexham FC i hopp om att få ett anbud från en klubb lite högre upp i seriesystemet.
Wrexham som, efter sin knackiga inledning i serien, nyligen sparkade rutinerade Brian Little för att istället installera Dean Saunders som manager. För er som följt brittisk fotboll ett längre tag behöver förstås den mannen ingen introduktion, för er som inte gjort det rekommenderar jag sökmotorn Google.
Han är en legend i dom trakterna och om inte förväntningarna var höga på laget innan, så är dom det nu.
**
När vi ändå är inne på legender från Wales (och jag vet att jag använder ordet legend lite lättvindigt nu) så kan jag förstås inte låta bli att nämna Robbie Savage. Det är lätt att håna en spelare som honom och visst, han har aldrig varit någon lirare av stora mått, men när han var som bäst var han oerhört nyttig för lagen han representerade och fotbollen som sport hade varit så oerhört mycket tråkigare utan den typen av karaktärer.
Inte ens utanför planen undvek han kontroverser. Min favorithistoria är nog när han vädjade till dåvarande klubben Birminghams ledning om att få gå till Blackburn Rovers, som då tränades av polaren Mark Hughes, på grund av familjeskäl.
Hans föräldrars hälsa hade börjat svikta och den gode Robbie menade på att han ville komma närmare sitt barndomshem i just Wrexham. Sympatiskt kan man tycka, tills man inser att Birmingham och Blackburn ligger nästan exakt lika nära (eller långtifrån) Wrexham. Det gjorde Birminghams styrelse också, men efter många om och men fick han igenom sin önskan ändå.
Hans senaste flytt väckte inte riktigt lika mycket uppståndelse. Efter en misslyckad sejour i Derby County lånades han för några veckor sedan ut till Fatboy Slims favoritlag Brighton & Hove Albion, på Englands sydkust. Kan bara anta att mor och far Savage är begravda sen länge, för det ligger inte direkt i grannskapet. Bless you, Robbie.
**********
Såg att Marcus nämnde Lee Hughes häromdagen och tyckte nog att han lät honom komma undan lite lätt när han skrev att han suttit inne för fyllekörning. Vi pratar inte om någon Dusan Djuric rattfylla här, utan om en gravt överförfriskad Hughes som på fyllan körde in sin splitternya Mercedes i annan bil och i processen tog livet av en man och skadade en annan allvarligt. Dessutom flydde han platsen och ringde inte efter ambulans. Vem ska Oldham signa härnäst? Luke McCormick?
**********
Lee Hughes gamla anfallspartner i West Bromwich Albion, Geoff Horsfield, har nyligen diagnostiserats med testikelcancer och tvingats lägga skorna på hyllan. The Horse var ärketypen av en klassisk centertank och gick från att spela fotboll på deltid och försörja sig som "bricklayer" till att ta sig an världsstjärnor i Premier League. Om han har den viljan intakt bör han förhoppningsvis ha goda chanser att övervinna sjukdomen också.
Behöver han inspiration kan han alltid vända sig till en gammal lagkamrat från tiden i Halifax, nämligen Peter Jackson. Han vann tidigare i år sin kamp mot cancern och är nu tillbaka på heltid som tränare för Lincoln City i League Two.
Att de släppt in ett par fler mål än de gjort den här säsongen säger väl sig självt när Frank Sinclair, som ju gjorde en del klassiska självmål i Leicester under deras Premier League-era, är ett utav namnen man hittar i backlinjen.
Anledningen till att jag tar upp just Lincoln är dock inte för att håna stackars Frank, det har gjorts tillräckligt många gånger redan, utan det är förstås för att berätta den fantastiska historien om deras nya anfallare Adrian Patulea.
**********
En dag i somras knackade den unge rumänen på hos Peter Jackson och lämnade sitt CV i hopp om att bli inbjuden till provspel. Jackson tänkte inte mer på det, tills han och den övriga tränarstaben en morgon när de anlände till träningsanläggningen möttes av synen av Patulea som springer varv efter varv runt en av planerna…. med sin fru på ryggen.
Efter den något bisarra styrkedemonstrationen bjöds han till sist in för att träna med laget och imponerade tillräckligt mycket för att få chansen i en träningsmatch. Han tackade för förtroendet med ett hattrick, gjorde fortsatt bra ifrån sig på försäsongen, blev erbjuden ett permanent kontrakt och har nu inlett ligaspelet med tre mål på sex matcher. Vilken saga.
**********
Leyton Orient – Port Vale slutade förövrigt 2-1. Ett par minuter innan slutsignalen nickade Jabo Ibehre (numera i Walsall) in vad som skulle visa sig vara vinstmålet. Kan bara förmoda att den äldre herren som hade lämnat oss strax innan svor sig precis lika förbannad över det som allt annat.
**********
Apropå ingenting så hittar man sedan ett par år tillbaka John Terrys storebror Paul i Leyton Orients trupp. Han är en rätt hyfsad mittfältare, på den nivån. Och om man nu vill gå vidare i kategorin ‘mindre talangfulla bröder’ så är det förstås värt att nämna John Rooney också.
I onsdags när storebror Wayne var med om att besegra Vitryssland med sina kollegor i engelska landslaget, så gjorde John 90 minuter för Macclesfield Towns reservlag i förlusten borta mot Mansfield. Han stänkte tydligen in en frispark i krysset, så allt hopp kanske inte är förlorat än.
**********
Att bröderna Gallagher håller på Manchester City är ju allmänt känt, och jag läste så sent som igår att Morrissey har synts i en Millwalltröja, men varför har jag överhuvudtaget någon vetskap om hos vilket lag Fatboy Slims lojalitet ligger?
Just det, hans skivbolag sponsrade klubben för ett antal år sedan, med logga på tröjan och allt. Skint Records. Det är ju närmast allmänbildning och förklarar allt. Up the Seagulls.
**********
Och ja, jag förstås medveten om att Blue Square Premier inte är en del utav the Football League, utan en fristående organisation, så det behöver ingen påpeka. Jag hade förmodligen själv kommenterat det, så det är lika bra att gardera sig direkt med tanke på kalenderbitarna i den här läsarkretsen.
**********
Historier som den om Patulea får mig att undra varför vi inte ser fler svenska spelare i ligorna under Premier League. Det är uppenbarligen inte så svårt att tjata till sig ett provspel och har man inte hunnit skaffa familj än borde det väl vara mer lockande att verka som professionell i fotbollens hemland än att harva runt på deltid i Superettan? Eller?
Är det självförtroendet som saknas? Kontakterna? Kunskapen? Eller är det rent av så att de svenskar som har varit över på senaste har gett sina landsmän ett dåligt rykte bland tränarna? Jag tittar på dig, Bojan Djordic. Skämt åsido, har vi någon fotbollsspelare på elitnivå bland läsarna som kan ge oss lite insikt i frågan? Nej, inte du Bojan.
Jag menar, om en spelare som Ibrahim Atiku kan ordna en veckolång provperiod med Inverness CT i skotska högstaligan, så måste det väl finnas lång rad spelare i Sverige som kan göra detsamma?
**********
På tal om Djordic, så står ju hans gamla tränare i Plymouth, Ian Holloway, utan jobb fortfarande. Men den senaste veckan har det snackats en del om att han är aktuell för att ta över Swindon Town när (för det är väl bara en tidsfråga) styrelsen tappar tålamodet med Maurice Malpas.
Inget illa om Malpas, men i en värld där de flesta tränare nöjer sig med att konstatera att bollen är rund så saknar man verkligen Holloways målande retorik.
Nu har iallafall Grimsby Town anställt Mike Newell, som ju också bjudit på en del bra citat genom åren. Vid närmare eftertanke så är kanske "bra" inte det rätta ordet om man ska vara politiskt korrekt, men jag tror ni förstår vad jag menar.
**********
När vi ändå är inne på ämnet frispråkiga tränare, så skulle jag vilja avsluta med det här klippet där John Sitton får Joe Kinnear att framstå som sansad i sina ordval.
Så ska det gå till när man ligger under i halvtid. Ett ärligt meningsutbyte tränare och spelare emellan har väl aldrig skadat?
**********
Med det vill jag tacka för mig. Tack Marcus för möjligheten och er läsare för visat intresse.